Bibel 2000 (B2000)
17

Domen över Babylon

171Och en av de sju änglarna som hade de sju skålarna kom och talade till mig och sade: »Kom, jag skall visa dig domen över den stora skökan som bor vid stora vatten. 2Henne har kungarna på jorden horat med, och jordens invånare har berusat sig med hennes otukts vin.« 3Och han förde mig i anden ut i öknen. Och jag såg en kvinna sitta på ett scharlakansrött odjur, som var fullt med hädiska namn och hade sju huvuden och tio horn. 4Och kvinnan var klädd i purpur och scharlakansrött och lyste av guld och ädelstenar och pärlor. I handen hade hon en guldbägare, som var full av skändligheter och smutsen från hennes otukt. 5Och på hennes panna var ett namn skrivet, en hemlighet: det stora Babylon, moder till alla skökor och skändligheter på jorden. 6Och jag såg att kvinnan var berusad av blodet från de heliga och blodet från Jesu vittnen. Och jag såg på henne med stor förundran.

7Och ängeln sade till mig: »Vad undrar du över? Jag skall tala om för dig hemligheten med kvinnan och med odjuret som bär henne och som har de sju huvudena och de tio hornen. 8Odjuret som du såg, det var men är inte mer, det skall stiga upp ur avgrunden och gå mot sin undergång. Och de invånare på jorden som inte från världens skapelse har sina namn skrivna i livets bok, de skall undra när de ser odjuret som var och inte är men skall komma. 9Här behövs både förstånd och vishet. De sju huvudena är sju berg som kvinnan sitter på, och de är också sju kungar. 10Fem har fallit, en finns nu, och en har inte kommit än, och när han kommer skall han stanna bara en kort tid. 11Och odjuret som var och inte mer är, han är den åttonde och ändå en av de sju, och han går mot sin undergång. 12Och de tio hornen som du såg är tio kungar som ännu inte har fått sina riken men får kungamakt för en timme tillsammans med odjuret. 13De har en och samma avsikt och lämnar sin kraft och makt åt odjuret. 14De skall strida mot Lammet, och Lammet med sina kallade och utvalda och trogna skall besegra dem, eftersom det är herrarnas herre och konungarnas konung.«

15Och han sade till mig: »Vattnen som du såg, där skökan bor, de är länder och människomassor och folk och språk. 16Och de tio hornen som du såg och odjuret, de skall hata skökan och göra henne utblottad och naken, de skall äta hennes kött och bränna upp henne i eld. 17Ty Gud har ingett dem viljan att utföra hans avsikt och att med en och samma avsikt ge sitt rike åt odjuret, tills Guds ord är förverkligade. 18Och kvinnan som du såg är den stora staden, den som har kungavälde över kungarna på jorden.«

18

Babylons fall

181Sedan såg jag en annan ängel komma ner från himlen. Han hade stor makt, och jorden lystes upp av hans härlighet. 2Och han ropade med stark röst: »Störtat, störtat är det stora Babylon. Det har blivit ett tillhåll för demoner, ett näste för alla orena andar, ett näste för alla orena och avskyvärda fåglar. 3Ty för hennes otukts skull har alla folk fått dricka vredens vin, och jordens kungar har horat med henne, och jordens köpmän har blivit rika genom hennes makt och lyx.«

4Och jag hörde en annan röst från himlen säga: »Dra bort från henne, mitt folk, så att ni inte deltar i hennes synder och drabbas av hennes plågor. 5Ty hennes synder har tornat upp sig ända till himlen, och Gud har inte glömt det onda hon har gjort. 6Ge henne lika för lika, ge henne dubbelt igen för hennes gärningar. Häll upp dubbelt åt henne i den bägare där hon har blandat sin dryck. 7Ge henne lika mycket plåga och sorg som hon själv har omgett sig med glans och lyx. Hon säger i sitt hjärta: ’Jag sitter som drottning, jag är inte änka och skall aldrig behöva sörja.’ 8Därför skall hennes plågor komma på en enda dag, död och sorg och svält, och hon skall brännas upp i eld. Ty stark är Herren Gud som har dömt henne.

9Och jordens kungar, som har levt med henne i otukt och lyx, skall gråta över henne och klaga när de ser röken från bålet 10och själva står på avstånd, skrämda av hennes plåga. De skall säga: ’Ve, ve, du stora stad, Babylon, du starka stad, på en enda timme har domen kommit över dig.’ 11Och jordens köpmän gråter över henne och sörjer över henne eftersom ingen längre köper deras skeppslaster, 12deras laster av guld och silver, ädelstenar och pärlor, linnetyger och purpur, siden och scharlakan, deras tujaträ, saker av elfenben och dyrbaraste träslag, av koppar, järn och marmor, 13eller kryddor, parfymer och salvor och olika slag av rökelse, eller vin och olja, mjöl och spannmål, eller nötkreatur och får, hästar och vagnar och slavar och människoliv. 14De frukter som du längtade efter gick dig ur handen. Allt som glänser och skiner har du förlorat, och aldrig mer kommer någon att finna det. 15De som handlar med sådana varor, de som har blivit rika genom henne, skall stanna på avstånd, skrämda av hennes plåga, och gråta och klaga: 16’Ve, ve, denna stora stad, som var klädd i fint linne och purpur och scharlakan och lyste av guld och ädelstenar och pärlor. 17På en enda timme har all denna rikedom ödelagts.’ Alla skeppare och alla som seglar med sina varor och sjömännen och alla som lever på sjöfart stannade på avstånd 18och ropade när de såg röken från bålet: ’Var fanns maken till denna stora stad?’ 19Och de strödde jord på huvudet och ropade, gråtande och klagande: ’Ve, ve, denna stora stad, som gjorde alla som har skepp på haven rika med sitt överflöd. På en enda timme har den ödelagts.’ 20Jubla över detta, du himmel och ni heliga och apostlar och profeter! Gud har dömt henne och gett er upprättelse.«

21Och en väldig ängel tog upp en sten, stor som en kvarnsten, och kastade den i havet och sade: »Så skall den stora staden Babylon med våldsam kraft slungas i djupet och aldrig finnas mer. 22Aldrig mer skall sång och musik från harpspelare och flöjtblåsare och trumpetare höras i dig, aldrig mer skall någon hantverkare av något slag finnas i dig. Ljudet från en kvarnsten skall aldrig mer höras i dig, 23ljuset från en lampa skall aldrig mer lysa i dig, och rösten av brudgum och brud skall aldrig mer höras i dig. Dina köpmän var jordens herrar, ty alla folk förfördes av din trolldom. 24I den staden fanns blodet från profeter och heliga och alla dem som har slaktats på jorden.«

19

Segerjubel i himlen

191Sedan hörde jag liksom den starka rösten från en stor skara i himlen: »Halleluja! Frälsningen och härligheten och makten finns hos vår Gud, 2ty sanna och rättfärdiga är hans domar. Han har dömt den stora skökan som fördärvade jorden med sin otukt, och han har utkrävt hämnd på henne för sina tjänares blod.« 3Och de sade igen: »Halleluja.« Och röken från henne stiger i evigheters evighet. 4Och de tjugofyra äldste och de fyra varelserna föll ner och tillbad Gud som sitter på tronen och sade: »Amen. Halleluja!«

5Och det kom en röst från tronen som sade: »Prisa vår Gud, alla hans tjänare, ni som fruktar honom, höga och låga.«

6Och jag hörde liksom rösten från en stor skara och liksom rösten av stora vatten och rösten av stark åska: »Halleluja! Herren, vår Gud, allhärskaren, är nu konung. 7Låt oss vara glada och jubla och ge honom vår hyllning. Ty tiden har kommit för Lammets bröllop, och hans brud har gjort sig redo. 8Hon har fått rätt att klä sig i skinande vitt linnetyg. Ty linnetyget är de heligas rättfärdiga gärningar.«

9Och ängeln sade till mig: »Skriv: Saliga de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid.« Och han sade till mig: »Detta är Guds sanna ord.« 10Och jag föll ner för hans fötter för att tillbe honom. Och han sade till mig: »Nej, inte så! Jag är Guds tjänare liksom du och dina bröder, som har Jesu vittnesbörd. Gud skall du tillbe. Jesu vittnesbörd är profetians ande.«

Ryttaren på den vita hästen

11Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den kallas »Trovärdig och sann«, och han dömer och strider rättfärdigt. 12Hans ögon var som eldslågor, på huvudet hade han många kronor, och på honom var ett namn skrivet som ingen känner utom han själv. 13Han var klädd i en mantel som doppats i blod, och hans namn är »Guds ord«. 14De himmelska härarna följde honom på vita hästar, och de var klädda i skinande vitt linne. 15Och ut ur hans mun kom ett skarpt svärd som han skall slå folken med, och han skall valla dem med en stav av järn, och han skall trampa vinpressen för Guds, allhärskarens, stränga vredes vin. 16Och han har ett namn skrivet på manteln och på låret: »Konungarnas konung och herrarnas herre.«

17Och jag såg en ängel stå inne i solen, och han ropade med hög röst till alla fåglarna som flög över himlens mitt: »Kom hit och samlas till Guds stora måltid, 18så skall ni få äta kött av kungar och härförare och mäktiga män och kött av hästar och deras ryttare och kött av alla människor, fria och slavar, höga och låga.«

19Och jag såg odjuret och jordens kungar och deras härar, som samlats för att strida mot honom som satt på hästen och mot hans här. 20Och odjuret togs till fånga och likaså den falske profeten, som gjort tecken inför odjuret och förfört dem som tagit emot dess märke och tillbett dess bild. De kastades båda levande i eldsjön som brinner av svavel. 21Och de andra dödades med svärdet ur ryttarens mun, och alla fåglarna åt sig mätta på deras kött.