Bibel 2000 (B2000)
14

Den nya sången på berget Sion

141Och jag såg, och se: Lammet stod på berget Sion och tillsammans med Lammet etthundrafyrtiofyra tusen som hade hans namn och hans faders namn skrivet på pannan. 2Och jag hörde en röst från himlen som rösten av stora vatten och rösten av stark åska, och rösten jag hörde var som när harpspelare spelar på sina harpor. 3De sjöng en ny sång inför tronen och inför de fyra varelserna och de äldste. Och ingen kunde lära sig den sången utom de etthundrafyrtiofyra tusen, de som är friköpta från jorden. 4Det är de som inte har befläckat sig med kvinnor, de är rena som jungfrur. Det är de som följer Lammet vart det än går. De är friköpta från människorna som en första skörd åt Gud och Lammet. 5I deras mun har det aldrig funnits någon lögn, de är fläckfria.

Tre änglar på himlen varslar om domen

6Och jag såg en annan ängel flyga över himlens mitt. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för jordens invånare, för alla länder och stammar och språk och folk, 7och han sade med hög röst: »Frukta Gud och ge honom er hyllning, ty stunden för hans dom är inne. Tillbe honom som har skapat himlen och jorden och havet och vattenkällorna.«

8Och efter följde ännu en ängel, en andra, som sade: »Störtat, störtat är det stora Babylon, för vars otukts skull alla folk har fått dricka vredens vin.«

9Och efter dem följde en tredje ängel som sade med hög röst: »Den som tillber odjuret och dess bild och tar emot dess märke på sin panna eller sin hand, 10han skall få dricka Guds vredes vin, som hällts upp oblandat i Guds vredes bägare, och han skall pinas med eld och svavel inför de heliga änglarna och inför Lammet. 11Och röken från deras pina stiger i evigheters evighet, och de får ingen lättnad vare sig dag eller natt, dessa som tillber odjuret och dess bild, var och en som tar emot märket med dess namn. 12Här behövs uthållighet hos de heliga, hos dem som bevarar Guds bud och tron på Jesus.«

13Och jag hörde en röst från himlen som sade: »Skriv: saliga de döda som härefter dör i Herren. Ja, säger Anden, de skall få vila efter sina mödor, ty deras gärningar följer med dem.«

Skördetiden på jorden

14Och jag såg, och se: ett vitt moln, och på molnet satt en som var lik en människoson och hade en krans av guld på huvudet och i handen en vass skära. 15Och en annan ängel kom ut från templet och ropade med hög röst till honom som satt på molnet: »Ta din skära och skörda, ty skördetiden är inne; jordens gröda är mogen.« 16Och han som satt på molnet sänkte sin skära ner över jorden, och jorden skördades.

17Och en annan ängel kom ut från templet i himlen, också han med en vass skära. 18Och en annan ängel kom ut från altaret, en som hade makt över elden. Och han ropade med hög röst till honom som hade den vassa skäran: »Ta din vassa skära och skörda klasarna på jordens vinstock; dess druvor är mogna.« 19Och ängeln sänkte sin skära ner över jorden och skördade druvorna på jordens vinstock och kastade dem i Guds vredes stora vinpress. 20Och vinpressen trampades utanför staden, och blod kom från pressen och sextonhundra stadier därifrån stod det upp till betslet på hästarna.

15

Sju änglar med sju plågor

151Och jag såg ett annat stort och märkligt tecken på himlen: sju änglar med sju plågor, de sista, eftersom Guds vrede når sitt slut med dem.

2Och jag såg liksom ett glashav blandat med eld, och de som hade kämpat sig fria från odjuret och dess bild och talet för dess namn stod på glashavet med Guds harpor i händerna. 3Och de sjöng Guds tjänare Moses sång och Lammets sång:

Stora och märkliga är dina gärningar,

Herre Gud, allhärskare.

Rättfärdiga och sanna är dina vägar,

du folkens konung.

4Vem måste inte bäva, Herre,

och ära ditt namn?

Ty du ensam är helig,

alla folk skall komma och tillbe inför dig,

din rättfärdighet har uppenbarats.

5Sedan såg jag, och templet i himlen, förbundstecknets tält, öppnades, 6och de sju änglarna, de som hade med sig de sju plågorna, kom ut från templet klädda i skinande vita linnekläder och med bälten av guld kring bröstet. 7Och en av de fyra varelserna gav de sju änglarna sju skålar av guld som var fulla av Guds vrede — han som lever i evigheters evighet. 8Och templet fylldes av rök från Guds härlighet och från hans kraft, och ingen kunde gå in i templet förrän de sju plågorna från de sju änglarna nått sitt slut.
16

De sju skålarna töms över jorden

161Och jag hörde en stark röst ur templet som sade till de sju änglarna: »Gå ut och töm de sju skålarna med Guds vrede över jorden.«

2Den förste gick bort och tömde sin skål över jorden. Och det slog upp onda och svåra bölder på de människor som bar odjurets märke och tillbad dess bild.

3Den andre tömde sin skål över havet. Och havet blev till blod som från en död, och allt liv dog, allt levande i havet.

4Den tredje tömde sin skål över floderna och vattenkällorna. Och vattnet blev till blod. 5Och jag hörde vattnens ängel säga: »Rättfärdig är du som är och som var, du helige som har fällt denna dom. 6De har utgjutit heliga mäns och profeters blod, och därför har du gett dem blod att dricka. Det har de förtjänat.« 7Och jag hörde altaret säga: »Ja, Herre Gud, allhärskare, sanna och rättfärdiga är dina domar.«

8Den fjärde tömde sin skål över solen. Och solen fick rätt att sveda människorna med eld, 9och de sveddes i stark hetta, och de hädade Gud som hade makt över dessa plågor och ville inte omvända sig och ge honom sin hyllning.

10Den femte tömde sin skål över odjurets tron. Och dess rike lades i mörker, och människorna bet sönder tungan av smärta 11och hädade himlens Gud för sina smärtor och sina bölder och vände inte om från sina gärningar.

12Den sjätte tömde sin skål över den stora floden Eufrat. Och dess vatten torkade bort så att vägen öppnades för kungarna från Östern. 13Och jag såg att ur drakens mun och ur odjurets mun och ur den falske profetens mun kom det tre orena andar som var som paddor. 14De är demonandar och kan göra tecken, och de gick ut till kungarna i hela världen för att samla dem till striden på Guds, allhärskarens, stora dag. 15»Se, jag kommer som en tjuv. Salig den som vakar och bevarar sina kläder, så att han inte går naken och blottar sitt kön.« 16Och de samlade dem på den plats som på hebreiska heter Harmagedon.

17Den sjunde tömde sin skål över luften. Och en stark röst kom från tronen i templet, och den sade: »Det har skett.« 18Och det kom blixtar och dån och åska, och det blev en väldig jordbävning, så stor att något liknande inte har förekommit så länge människor funnits på jorden, sådan var jordbävningen och så väldig. 19Och den stora staden slets i tre delar, och folkens städer störtade samman. Och Gud glömde inte det stora Babylon utan gav det bägaren med sin stränga vredes vin. 20Alla öar försvann, och bergen fanns inte mer. 21Och väldiga hagel, tunga som talenter, föll ner från himlen på människorna. Och människorna hädade Gud för hagelplågan, ty den plågan var mycket svår.