Bibel 2000 (B2000)
9

91Den femte ängeln blåste i sin basun. Då såg jag en stjärna som hade fallit från himlen ner på jorden. Åt den gavs nyckeln till avgrundens brunn. 2Och stjärnan öppnade avgrundsbrunnen, och rök steg upp ur brunnen som röken från en stor ugn, och solen och luften förmörkades av röken från brunnen. 3Ur röken kom gräshoppor över jorden, och de fick samma makt som skorpionerna på jorden. 4De blev tillsagda att inte skada gräset på jorden, inte heller någon annan grönska eller något träd utan bara de människor som inte bär Guds sigill på sin panna. 5De fick inte döda dem men plåga dem i fem månader, och plågan som de vållar är som plågan av en skorpion när den stinger en människa. 6I de dagarna kommer människorna att söka döden, men de skall inte finna den. De kommer att önska sig döden, men döden skall fly ifrån dem. 7Och gräshopporna liknade hästar som har gjorts klara för strid. På deras huvuden var liksom gyllene kransar, och deras ansikten var som människors ansikten. 8De hade hår som kvinnohår, och deras tänder var som lejontänder. 9De hade bröstpansar som av järn, och dånet från deras vingar var som dånet från många hästar och vagnar som stormar fram till strid. 10De hade stjärtar och gaddar som skorpioner, och i stjärten ligger deras makt att skada människorna i fem månader. 11Över sig har de en kung, avgrundens ängel; hans namn på hebreiska är Abaddon och på grekiska heter han Apollyon.

12Det första veropet är över. Men efter det kommer två till.

13Den sjätte ängeln blåste i sin basun. Då hörde jag en röst från hornen på det gyllene altaret inför Gud, 14och den sade till den sjätte ängeln med basunen: »Släpp loss de fyra änglar som är bundna vid den stora floden Eufrat.« 15Och de fyra änglar som hade hållits redo för den timmen och den dagen och den månaden och det året släpptes loss för att döda en tredjedel av människorna. 16Antalet man i deras ryttarhär var tjugo tusen gånger tio tusen; jag hörde deras antal. 17Och så här såg jag hästarna och deras ryttare i min syn: de hade eldröda och blåsvarta och svavelgula harnesk, och hästarna hade huvuden som lejon, och ur deras munnar kom eld och rök och svavel. 18En tredjedel av människorna dödades genom dessa tre plågor, elden, röken och svavlet, som kom ur deras munnar. 19Ty hästarnas makt ligger i deras mun och i deras svansar; deras svansar liknar ormar och har huvuden, och med dem vållar de skada.

20De andra människorna, de som inte dödades av dessa plågor, omvände sig ändå inte från sina händers verk: från att tillbe demoner och gudabilder av guld, silver, brons, sten och trä som varken kan se eller höra eller gå. 21Och de omvände sig inte från sitt mördande eller sin trolldom eller sin otukt eller sina stölder.

10

Ängeln med bokrullen

101Och jag såg en annan väldig ängel komma ner från himlen klädd i ett moln och med regnbågen kring sitt huvud. Och hans ansikte var som solen och hans ben som pelare av eld, 2och i sin hand höll han en liten bokrulle som var öppnad. Han satte högra foten på havet och den vänstra på jorden 3och ropade med hög röst som ett lejon ryter. Och när han hade ropat talade de sju åskornas röster. 4När de sju åskorna hade talat tänkte jag skriva, men jag hörde en röst från himlen säga: »Försegla vad de sju åskorna har talat och skriv inte upp det.« 5Och ängeln som jag hade sett stå på havet och på jorden lyfte sin högra hand mot himlen 6och svor vid honom som lever i evigheters evighet och som har skapat himlen och vad som finns i den och jorden och vad som finns på den och havet och vad som finns i det: »Tiden är ute. 7I de dagar då den sjunde ängeln höjer sin röst och låter sin basun ljuda har Guds hemlighet fullbordats enligt det goda budskap han gett sina tjänare profeterna.«

8Och rösten som jag hade hört från himlen talade till mig igen och sade: »Gå och ta den öppna boken ur handen på ängeln som står på havet och på jorden.« 9Och jag gick bort till ängeln och bad honom ge mig bokrullen. Han sade till mig: »Ta den och ät upp den. Den skall svida i din mage, men i din mun skall den vara söt som honung.« 10Och jag tog emot bokrullen ur ängelns hand och åt upp den, och i min mun var den söt som honung. Men när jag hade svalt den sved det i min mage. 11Och de sade till mig: »Du måste profetera på nytt om många länder och folk och språk och kungar.«

11

De två vittnena

111Och en måttstock som var som en stav gavs åt mig med orden: »Gå och mät Guds tempel och altaret och räkna dem som tillber där. 2Men templets yttre gård skall du lämna därhän och inte mäta, ty den har getts åt hedningarna, och den heliga staden skall trampas av dem i fyrtiotvå månader. 3Och jag skall låta mina två vittnen profetera under tolvhundrasextio dagar, klädda i säckväv.« 4Vittnena är de två olivträden och de två lampställen som står framför jordens herre. 5Om någon vill skada dem kommer det eld ur deras mun och förtär deras fiender. Var och en som vill skada dem måste bli dödad på det sättet. 6De har makt att stänga himlen så att inget regn faller under den tid då de profeterar, och de har makt att förvandla allt vatten till blod och att slå jorden med alla slags plågor så ofta de vill.

7Och när de har fullbordat sitt vittnesbörd skall odjuret som stiger upp ur avgrunden börja krig mot dem och besegra dem och döda dem. 8Deras lik skall ligga på gatan i den stora stad som på andligt språk kallas Sodom och Egypten och där deras herre också blev korsfäst. 9Människor från alla länder och stammar och språk och folk kommer och ser på deras lik i tre och en halv dag och låter dem inte läggas i någon grav. 10Och jordens invånare gläder sig över deras öde och jublar och skickar gåvor till varandra, eftersom dessa båda profeter hade varit en plåga för jordens invånare. 11Och efter de tre och en halv dagarna kom livsande från Gud in i dem, och de ställde sig upp, och stor skräck föll över alla som såg dem. 12Och de hörde en stark röst från himlen som sade till dem: »Kom hit upp.« Och de steg upp till himlen i ett moln, och deras fiender såg dem. 13I samma stund blev det en väldig jordbävning, och en tiondel av staden störtade samman, sju tusen människor dödades av jordbävningen, och de andra slogs av skräck och gav himlens Gud sin hyllning. 14Det andra veropet är över. Se, det tredje kommer strax.

Den sjunde ängeln blåser i sin basun

15Den sjunde ängeln blåste i sin basun. Då hördes starka röster i himlen som sade: »Herraväldet över världen tillhör nu vår Herre och hans smorde, och han skall vara konung i evigheters evighet.« 16Och de tjugofyra äldste, som satt på sina troner inför Gud, föll ner på sina ansikten och tillbad Gud 17och sade: »Vi tackar dig, Herre Gud, allhärskare, du som är och som var, för att du har tagit makten, din stora makt, och blivit konung. 18Folken vredgades, men din vrede har kommit och stunden då de döda skall dömas och då du skall löna dina tjänare profeterna och de heliga och dem som fruktar ditt namn, höga och låga, och förgöra dem som förgör jorden.«

19Och Guds tempel i himlen öppnades, och förbundsarken blev synlig i hans tempel, och det kom blixtar och dån och åska och jordbävning och väldiga hagel.