Bibel 2000 (B2000)
92

Psalm 92

921En psalm, en sång för sabbatsdagen.

2Det är gott att tacka Herren

och att lovsjunga ditt namn, du den Högste,

3att var morgon förkunna din nåd

och var natt din trofasthet

4till toner av tiosträngad harpa,

till lyrans klang.

5Dina gärningar, Herre, ger mig glädje,

jag jublar över vad du har gjort.

6Herre, vilken storhet i ditt verk,

vilket djup i dina planer!

7Den enfaldige kan inte förstå det,

en dåre fattar inte detta:

8om än de gudlösa växer som gräs

och ogärningsmännen blomstrar,

skall de ändå förgöras för alltid.

9Men du, Herre, är upphöjd i evighet.

10Ja, dina fiender, Herre,

dina fiender skall gå under

och ogärningsmännen skingras.

11Du gör mig lik vildoxen med lyfta horn,

du svalkar mig med uppfriskande olja.

12Jag får se hur mina fiender går under,

höra hur de onda angriparna förgås.

13De rättfärdiga grönskar som palmer,

växer höga som cedrar på Libanon.

14De är planterade i Herrens hus

och grönskar på vår Guds förgårdar.

15Ännu i hög ålder skjuter de skott,

de är fulla av sav och kraft

16och vittnar om att Herren är rättvis,

min klippa — i honom finns ingen orätt.

93

Psalm 93

931Herren är konung! Han har klätt sig i höghet.

Herren har klätt sig i makt, spänt om sig sitt bälte.

Världen står fast, den kan inte rubbas.

2Din tron står fast sedan urminnes tid,

du är till från evighet.

3Floderna höjde, o Herre,

floderna höjde sin röst,

höjde sin dånande röst.

4Väldigare än de stora vattnens brus,

väldigare än havets bränningar,

ja, väldig är Herren i höjden.

5Dina bud skall bestå,

ditt hus skall vara heligt,

Herre, för alltid.

94

Psalm 94

941Herre, du hämndens Gud,

du hämndens Gud, träd fram!

2Res dig, du jordens domare,

straffa de högmodiga som de förtjänar!

3Herre, hur länge,

hur länge skall de gudlösa få jubla,

4deras tal flöda av fräckhet,

alla ogärningsmän förhäva sig?

5Herre, de krossar ditt folk,

de förtrycker din egendom.

6De dödar änkor och främlingar

och mördar de faderlösa.

7»Herren ser det inte«, säger de,

»Jakobs Gud märker det inte.«

8Ni oförnuftiga i vårt folk, tänk efter,

ni dårar, när skall ni få förstånd!

9Skulle han som gett er öron inte höra,

han som skapat ögat inte se?

10Skulle han som fostrar folken inte straffa,

han som undervisar människorna inte veta?

11Herren känner människornas planer,

han vet att de är idel tomhet.

12Lycklig den som du, Herre, fostrar

och undervisar genom din lag.

13Du ger honom ro i onda dagar,

medan graven grävs åt de gudlösa.

14Ty Herren förskjuter inte sitt folk,

han överger inte sin egendom.

15Den rättfärdige skall få sin rätt

och alla redbara ha en framtid.

16Vem försvarar mig mot de onda,

vem tar mitt parti mot ogärningsmän?

17Om inte Herren kom till min hjälp

skulle jag snart få bo i tystnaden.

18När jag är rädd att tappa fotfästet

håller din godhet mig uppe, Herre.

19När mitt hjärta är fullt av bekymmer

gör din tröst mig glad.

20Partiska domare har inte ditt stöd,

dessa som gör orätt i lagens namn.

21De gaddar sig samman mot den rättfärdige

och dömer den oskyldige till döden.

22Men Herren är min trygga borg,

min Gud är min klippa och min tillflykt.

23Han skall straffa dem för deras brott

och krossa dem för deras ondska.

Herren, vår Gud, skall krossa dem.