Bibel 2000 (B2000)
89

Psalm 89

891En dikt av Etan, esrachiten.

2Om Herrens nåd vill jag alltid sjunga,

för alla tider göra din trofasthet känd.

3Jag säger: Din nåd är befäst för evigt,

i himlen består din trofasthet.

4»Jag slöt ett förbund med min utvalde,

min tjänare David gav jag min ed:

5Din ätt skall bestå för evigt,

för alla tider befäster jag din tron.«

6Herre, himlen prisar dina under,

de heligas församling din trofasthet.

7Ty vem i skyn kan mäta sig med Herren,

vem av gudasönerna är Herrens like?

8Fruktansvärd är Gud i de heligas råd,

stor och fruktad mer än alla omkring honom.

9Herre, härskarornas Gud, vem är som du?

Nåd och trofasthet omger dig.

10Du råder över det trotsiga havet,

du tvingar dess mäktiga vågor till ro.

11Du krossade Rahav, slog honom till döds,

du skingrade dina fiender med din starka arm.

12Din är himlen och din är jorden,

du har grundlagt världen och allt den rymmer.

13Du skapade norr och söder.

Tabor och Hermon jublar över dig.

14Din arm är full av kraft,

din hand är segerrik och stark.

15På rätt och rättfärdighet vilar din tron,

nåd och trofasthet finns hos dig.

16Lyckligt det folk som vet att hylla dig,

Herre, de får vandra i ditt ansiktes ljus.

17De gläder sig ständigt över ditt namn

och jublar över din rättfärdighet,

18ty du är deras styrka och glans.

Genom din ynnest vinner vi seger,

19ty vår sköld tillhör Herren,

vår kung tillhör Israels Helige.

20Du talade en gång i en syn,

du sade till dina trogna:

»Jag kröner en hjälte,

jag upphöjer en yngling ur folket.

21Jag har funnit David, min tjänare,

och smort honom med min heliga olja.

22Min hand skall vara hans fasta stöd,

min arm skall ge honom styrka.

23Ingen fiende skall överrumpla honom,

ingen våldsman skall kuva honom.

24Jag skall krossa alla fiender i hans väg

och slå ner dem som hatar honom.

25Min trofasthet och nåd skall följa honom,

i mitt namn vinner han seger.

26Jag skall lägga havet under hans hand,

floderna under hans välde.

27Han skall säga: Du är min fader,

min Gud och min räddande klippa.

28Han skall vara min förstfödde,

den högste bland jordens kungar.

29För evigt skall jag visa honom nåd,

mitt förbund med honom skall stå fast.

30Hans ätt skall jag låta bestå för alltid,

hans tron så länge himlen är till.

31Om hans söner överger min lag

och inte följer mina bud,

32om de kränker mina stadgar

och inte gör vad jag befallt,

33då skall jag straffa deras synd med ris,

deras brott med hårda slag.

34Men jag skall inte ta tillbaka min nåd

och inte svika min trofasthet,

35jag skall inte kränka mitt förbund

och inte ändra det jag har sagt.

36Detta har jag svurit vid min helighet:

David skall jag aldrig svika,

37hans ätt skall råda för evigt.

Hans tron skall bestå som solen,

38finnas för evigt som månen,

det trovärdiga vittnet i skyn.«

39Men nu har du stött bort din smorde

och förkastat honom i vrede.

40Du har brutit förbundet med din tjänare,

du har trampat hans krona i stoftet.

41Du har rivit alla hans murar

och lagt hans borgar i grus.

42Han plundras av alla som kommer förbi,

han blir hånad av sina grannar.

43Du låter hans motståndare triumfera,

alla hans fiender glädja sig.

44Du hejdar hans skarpa svärd

och ger honom inte styrka i striden.

45Du har släckt hans glans,

störtat hans tron till marken.

46Du har förkortat hans ungdoms dagar

och höljt honom i skam.

47Hur länge, Herre, skall du hålla dig dold

och låta din vrede brinna som eld?

48Tänk på hur kort min livstid är,

hur förgängliga du skapat alla människor.

49Vem bland de levande skall inte se döden?

Vem räddar sitt liv undan dödsrikets makt?

50Herre, var är nu din nåd från förr,

som du i trofasthet lovade David?

51Herre, tänk på din tjänares vanära,

på de smädelser jag får utstå från folken.

52Dina fiender hånar mig, Herre,

de hånar din smorde var han går fram.

*

53Lovad vare Herren i evighet.

Amen, amen.

90

FJÄRDE BOKEN

Psalm 90

901En bön av gudsmannen Mose.

Herre, du har varit vår tillflykt

från släkte till släkte.

2Du fanns innan bergen föddes,

innan jorden och världen blev till.

Du är Gud från evighet till evighet.

3Du låter människan bli mull igen,

du säger: Bli vad du en gång var!

4Tusen år är i dina ögon

som den dag som förgick i går,

som en av nattens timmar.

5Människorna sveper du bort,

de är som morgonsömnen.

De förgås som gräset.

6Fast det frodas om morgonen är det förgängligt:

mot kvällen vissnar det och torkar bort.

7Din harm förtär oss,

vi slås av skräck när du vredgas.

8Du granskar våra synder,

allt vi dolt ligger öppet för din blick.

9Våra dagar rinner bort under din vrede,

våra år försvinner som en suck.

10Sjuttio år varar vårt liv,

åttio, om krafterna står bi.

De flyende åren är möda och slit,

snart är allt förbi, och vi är borta.

11Vem känner styrkan i din vrede,

vem inser hur tungt den drabbar?

12Lär oss hur få våra dagar är,

då vinner vårt hjärta vishet.

13Kom tillbaka, Herre! Hur länge skall du vredgas?

Förbarma dig över dina tjänare!

14Mätta oss var morgon med din nåd,

så får vi jubla av glädje i alla våra dagar.

15Gläd oss lika länge som du plågat oss,

lika många år som vi har lidit.

16Visa din makt för oss som tjänar dig,

visa din härlighet för våra barn.

17Herre, vår Gud, låt oss känna din ljuvlighet.

Låt allt vi gör krönas med framgång!

91

Psalm 91

911Den som bor i den Högstes skydd

och vilar i den Väldiges skugga,

2han säger: »Herren är min tillflykt och min borg,

min Gud som jag förtröstar på.«

3Han räddar dig från jägarens nät

och från den förhärjande pesten.

4Han täcker dig med sina vingar,

under dem finner du tillflykt,

hans trofasthet är en sköld och ett bålverk.

5Du behöver inte frukta nattens fasor

eller pilen som flyger om dagen,

6inte pesten som smyger i dunklet

eller farsoten som härjar i middagshettan.

7Tusen kan falla bredvid dig,

ja, tiotusen vid din sida,

men du skall inte drabbas.

8Du skall själv få bevittna

hur de gudlösa får sitt straff.

9Din tillflykt är Herren,

du har gjort den Högste till ditt värn.

10Inget ont skall drabba dig,

ingen olycka komma nära ditt hus.

11Han skall befalla sina änglar

att skydda dig var du än går.

12De bär dig på sina händer,

så att du inte stöter foten mot någon sten.

13Över lejon och ormar går du fram,

du trampar på vilddjur och drakar.

14Han håller fast vid mig, och jag räddar honom,

jag skyddar honom, ty han känner mitt namn.

15Han åkallar mig, och jag svarar honom,

jag är med honom i nöden,

jag befriar honom och ger honom ära.

16Jag skall mätta honom med ett långt liv

och låta honom erfara min hjälp.