Bibel 2000 (B2000)
87

Psalm 87

871Av Korachs ättlingar, en psalm, en sång.

Han har lagt dess grund

på de heliga bergen.

2Herren älskar Sions portar

mer än andra boningar i Jakob.

3Han säger härliga ting om dig,

du Guds stad:

4»Till mina bekännare räknar jag

Rahav och Babylonien,

Filisteen, Tyros och Kush.

Alla är de födda här.«

5Ja, om Sion skall det heta:

»Här är alla födda.«

Det är den stad som den Högste har grundat.

6Herren skriver i listan över folken:

»Alla är de födda här.«

7Överallt sång och dans,

alla besjunger dig.

88

Psalm 88

881En sång, en psalm av Korachs ättlingar. För körledaren. En dikt av Heman, esrachiten.

2Herre, min Gud, om dagen ropar jag på hjälp,

om natten stiger mitt klagoskri till dig.

3Låt min bön nå fram,

lyssna till min klagan.

4Mitt liv är fyllt av elände,

jag står vid dödsrikets rand.

5Jag räknas till dem som lagts i graven,

jag är en man som har mist sin kraft.

6Jag multnar bland de döda,

likt de fallna som vilar i graven,

dessa som du inte längre minns

och som är avskurna från dig.

7Du har störtat mig ner i graven,

i det mörkaste djupet.

8Tung vilar din vrede på mig,

du låter dina bränningar slå över mig.

9Du har drivit bort mina förtrogna,

du har fyllt dem med avsky för mig.

Jag är inspärrad, jag kan inte komma ut.

10Mitt lidande gör blicken skum.

Varje dag ropar jag till dig, Herre,

jag sträcker mina händer mot dig.

11Gör du under med de döda?

Kan skuggorna resa sig och prisa dig?

12Talar man i graven om din godhet,

i avgrunden om din trofasthet?

13Blir dina under kända i mörkret,

din rättfärdighet i glömskans land?

14Jag ropar till dig, Herre,

om morgonen stiger min bön till dig.

15Varför stöter du bort mig, Herre,

och döljer ditt ansikte för mig?

16Från min ungdom var jag plågad intill döden,

du fyller mig med skräck, min kraft är slut.

17Din vrede går fram över mig,

fasorna gör mig till intet.

18De sluter sig om mig som vatten,

de omger mig ständigt.

19Du har drivit bort mina vänner och fränder,

mina förtrogna tar du ifrån mig.

89

Psalm 89

891En dikt av Etan, esrachiten.

2Om Herrens nåd vill jag alltid sjunga,

för alla tider göra din trofasthet känd.

3Jag säger: Din nåd är befäst för evigt,

i himlen består din trofasthet.

4»Jag slöt ett förbund med min utvalde,

min tjänare David gav jag min ed:

5Din ätt skall bestå för evigt,

för alla tider befäster jag din tron.«

6Herre, himlen prisar dina under,

de heligas församling din trofasthet.

7Ty vem i skyn kan mäta sig med Herren,

vem av gudasönerna är Herrens like?

8Fruktansvärd är Gud i de heligas råd,

stor och fruktad mer än alla omkring honom.

9Herre, härskarornas Gud, vem är som du?

Nåd och trofasthet omger dig.

10Du råder över det trotsiga havet,

du tvingar dess mäktiga vågor till ro.

11Du krossade Rahav, slog honom till döds,

du skingrade dina fiender med din starka arm.

12Din är himlen och din är jorden,

du har grundlagt världen och allt den rymmer.

13Du skapade norr och söder.

Tabor och Hermon jublar över dig.

14Din arm är full av kraft,

din hand är segerrik och stark.

15På rätt och rättfärdighet vilar din tron,

nåd och trofasthet finns hos dig.

16Lyckligt det folk som vet att hylla dig,

Herre, de får vandra i ditt ansiktes ljus.

17De gläder sig ständigt över ditt namn

och jublar över din rättfärdighet,

18ty du är deras styrka och glans.

Genom din ynnest vinner vi seger,

19ty vår sköld tillhör Herren,

vår kung tillhör Israels Helige.

20Du talade en gång i en syn,

du sade till dina trogna:

»Jag kröner en hjälte,

jag upphöjer en yngling ur folket.

21Jag har funnit David, min tjänare,

och smort honom med min heliga olja.

22Min hand skall vara hans fasta stöd,

min arm skall ge honom styrka.

23Ingen fiende skall överrumpla honom,

ingen våldsman skall kuva honom.

24Jag skall krossa alla fiender i hans väg

och slå ner dem som hatar honom.

25Min trofasthet och nåd skall följa honom,

i mitt namn vinner han seger.

26Jag skall lägga havet under hans hand,

floderna under hans välde.

27Han skall säga: Du är min fader,

min Gud och min räddande klippa.

28Han skall vara min förstfödde,

den högste bland jordens kungar.

29För evigt skall jag visa honom nåd,

mitt förbund med honom skall stå fast.

30Hans ätt skall jag låta bestå för alltid,

hans tron så länge himlen är till.

31Om hans söner överger min lag

och inte följer mina bud,

32om de kränker mina stadgar

och inte gör vad jag befallt,

33då skall jag straffa deras synd med ris,

deras brott med hårda slag.

34Men jag skall inte ta tillbaka min nåd

och inte svika min trofasthet,

35jag skall inte kränka mitt förbund

och inte ändra det jag har sagt.

36Detta har jag svurit vid min helighet:

David skall jag aldrig svika,

37hans ätt skall råda för evigt.

Hans tron skall bestå som solen,

38finnas för evigt som månen,

det trovärdiga vittnet i skyn.«

39Men nu har du stött bort din smorde

och förkastat honom i vrede.

40Du har brutit förbundet med din tjänare,

du har trampat hans krona i stoftet.

41Du har rivit alla hans murar

och lagt hans borgar i grus.

42Han plundras av alla som kommer förbi,

han blir hånad av sina grannar.

43Du låter hans motståndare triumfera,

alla hans fiender glädja sig.

44Du hejdar hans skarpa svärd

och ger honom inte styrka i striden.

45Du har släckt hans glans,

störtat hans tron till marken.

46Du har förkortat hans ungdoms dagar

och höljt honom i skam.

47Hur länge, Herre, skall du hålla dig dold

och låta din vrede brinna som eld?

48Tänk på hur kort min livstid är,

hur förgängliga du skapat alla människor.

49Vem bland de levande skall inte se döden?

Vem räddar sitt liv undan dödsrikets makt?

50Herre, var är nu din nåd från förr,

som du i trofasthet lovade David?

51Herre, tänk på din tjänares vanära,

på de smädelser jag får utstå från folken.

52Dina fiender hånar mig, Herre,

de hånar din smorde var han går fram.

*

53Lovad vare Herren i evighet.

Amen, amen.