Bibel 2000 (B2000)
86

Psalm 86

861En bön av David.

Hör mig, Herre, och svara mig,

jag är hjälplös och fattig.

2Beskydda mig, jag är trogen,

rädda din tjänare, som förtröstar på dig.

Du är min Gud, 3förbarma dig, Herre,

jag ropar till dig hela dagen.

4Låt din tjänare glädjas,

Herre, jag sätter mitt hopp till dig.

5Ja, Herre, du är god, du förlåter,

rik på kärlek till alla som åkallar dig.

6Herre, lyssna till min bön,

hör mig när jag ber.

7I nödens stund ropar jag till dig,

och du svarar mig.

8Herre, bland gudarna är ingen som du,

inga gärningar är som dina.

9Alla de folk du har skapat

skall komma och tillbe inför dig, Herre,

och de skall ära ditt namn.

10Ty du är stor, du gör under,

du ensam är Gud.

11Visa mig, Herre, din väg,

så att jag kan vandra i din sanning.

Lär mig att helhjärtat vörda ditt namn.

12Jag vill tacka dig, Herre, min Gud,

av allt mitt hjärta

och alltid ära ditt namn,

13ty din godhet mot mig är stor,

du räddar mig ur dödsrikets djup.

14Gud, de övermodiga angriper mig,

en skara våldsmän står efter mitt liv.

De räknar inte med dig.

15Men du, Herre, är en barmhärtig och nådig Gud,

sen till vrede och rik på kärlek och trofasthet.

16Vänd dig till mig, var barmhärtig.

Ge din tjänare kraft,

rädda din tjänarinnas son.

17Ge mig ett tecken på din godhet,

och låt mina ovänner se det och blygas.

Du, Herre, hjälper och tröstar mig.

87

Psalm 87

871Av Korachs ättlingar, en psalm, en sång.

Han har lagt dess grund

på de heliga bergen.

2Herren älskar Sions portar

mer än andra boningar i Jakob.

3Han säger härliga ting om dig,

du Guds stad:

4»Till mina bekännare räknar jag

Rahav och Babylonien,

Filisteen, Tyros och Kush.

Alla är de födda här.«

5Ja, om Sion skall det heta:

»Här är alla födda.«

Det är den stad som den Högste har grundat.

6Herren skriver i listan över folken:

»Alla är de födda här.«

7Överallt sång och dans,

alla besjunger dig.

88

Psalm 88

881En sång, en psalm av Korachs ättlingar. För körledaren. En dikt av Heman, esrachiten.

2Herre, min Gud, om dagen ropar jag på hjälp,

om natten stiger mitt klagoskri till dig.

3Låt min bön nå fram,

lyssna till min klagan.

4Mitt liv är fyllt av elände,

jag står vid dödsrikets rand.

5Jag räknas till dem som lagts i graven,

jag är en man som har mist sin kraft.

6Jag multnar bland de döda,

likt de fallna som vilar i graven,

dessa som du inte längre minns

och som är avskurna från dig.

7Du har störtat mig ner i graven,

i det mörkaste djupet.

8Tung vilar din vrede på mig,

du låter dina bränningar slå över mig.

9Du har drivit bort mina förtrogna,

du har fyllt dem med avsky för mig.

Jag är inspärrad, jag kan inte komma ut.

10Mitt lidande gör blicken skum.

Varje dag ropar jag till dig, Herre,

jag sträcker mina händer mot dig.

11Gör du under med de döda?

Kan skuggorna resa sig och prisa dig?

12Talar man i graven om din godhet,

i avgrunden om din trofasthet?

13Blir dina under kända i mörkret,

din rättfärdighet i glömskans land?

14Jag ropar till dig, Herre,

om morgonen stiger min bön till dig.

15Varför stöter du bort mig, Herre,

och döljer ditt ansikte för mig?

16Från min ungdom var jag plågad intill döden,

du fyller mig med skräck, min kraft är slut.

17Din vrede går fram över mig,

fasorna gör mig till intet.

18De sluter sig om mig som vatten,

de omger mig ständigt.

19Du har drivit bort mina vänner och fränder,

mina förtrogna tar du ifrån mig.