821En psalm av Asaf.
Gud står i gudaförsamlingen,
i gudarnas krets håller han dom.
2»Hur länge skall ni döma orättfärdigt
och ta parti för de skyldiga?
3Ge de svaga och faderlösa deras rätt,
låt de hjälplösa och fattiga få rättvisa,
4rädda de arma och svaga,
befria dem ur de ondas våld!
5De vet ingenting, förstår ingenting,
de vandrar i mörker.
Jordens grundvalar vacklar.
6Jag säger: Ni är gudar,
alla är ni den Högstes söner,
7men ni skall dö som människor dör
och falla som furstar faller.«
8Gud, grip in, håll dom över jorden,
ty alla folk är din egendom.
831En sång, en psalm av Asaf.
2Gud, var inte tyst,
tig inte, Gud, var inte stum.
3Hör, dina fiender larmar
och dina motståndare reser sig.
4Mot ditt folk smider de lömska planer,
de stämplar mot dem du beskyddar.
5De säger: Kom, vi gör slut på detta folk,
så att ingen längre minns Israels namn!
6De är överens om sin plan,
de sluter förbund mot dig —
7Edoms stammar, ismaeliterna,
Moab och hagareerna,
8Geval och Ammon och Amalek,
filisteerna och de som bor i Tyros.
9Också Assyrien förenar sig med dem
och ger stöd åt Lots ättlingar.
10Gör med dem som du gjorde med Midjan
och med Sisera och Javin vid Kishonbäcken,
11de som förintades vid En-Dor
och blev till gödsel på marken.
12Låt det gå deras furstar som Orev och Seev
och deras hövdingar som Sevach och Salmunna,
13ty de säger: »Guds betesmarker
vill vi göra till våra.«
14Min Gud, låt dem bli som tisteldun,
som agnar i vinden!
15Som när elden bränner ner skogen
och lågorna sveder bergen,
16så må du jaga dem med din storm
och förskräcka dem med ditt oväder!
17Låt dem stå där med skam,
så att de söker sig till dig, Herre.
18Må de känna blygsel och skräck för evigt
och gå under i smälek,
19så att de inser att du ensam,
du vars namn är Herren,
är den Högste, mäktig över hela jorden!
841För körledaren. Av Korachs ättlingar, en psalm.
2Ljuvlig är din boning, Herre Sebaot!
3Jag förtärdes av längtan
till Herrens förgårdar.
Nu jublar min själ och min kropp
mot den levande Guden.
4Sparven har funnit ett rede
och svalan ett bo för sina ungar:
dina altaren, Herre Sebaot,
min konung och min Gud.
5Lyckliga de som bor i ditt hus
och alltid kan sjunga ditt lov.
6Lyckliga de som har sin styrka i dig,
de som gärna drar upp till templet.
7När de går genom Bakaträdens dal
blir den en flödande källa,
höstregnet fyller den med välsignelse.
8De går genom port efter port,
tills de möter Gud på Sion.
9Herre Gud Sebaot, hör min bön,
lyssna, du Jakobs Gud!
10Ge akt på vår sköld, o Gud,
se i nåd till din smorde!
11En dag på dina förgårdar är bättre
än tusen dagar där hemma.
Jag står hellre vid tröskeln i min Guds hus
än jag bor i de gudlösas tält.
12Herren Gud är sol och sköld.
Herren ger nåd och ära,
dem som lever ostraffligt
vägrar han ingenting gott.
13Herre Sebaot,
lycklig den som förtröstar på dig.