791En psalm av Asaf.
Hedningar har trängt in i ditt land, o Gud,
de har skändat ditt heliga tempel
och lagt Jerusalem i grus.
2De lämnar dina tjänares lik
som föda åt himlens fåglar
och dina trognas kroppar åt vilda djur.
3De utgjuter deras blod som vatten
runt om Jerusalem, ingen begraver dem.
4Vi har blivit till åtlöje för våra grannar,
till spott och spe för dem som bor omkring oss.
5Hur länge, Herre, skall din vrede vara
och din lidelse brinna som eld?
6Töm din vrede över de andra folken,
de som inte känner dig,
över de riken
som inte åkallar dig,
7ty de har slukat Jakob,
lagt hela landet öde.
8Lasta inte oss för våra fäders synder,
låt snart din barmhärtighet möta oss,
ty vårt elände är stort.
9Hjälp oss, Gud, vår räddare,
så att ditt namn blir förhärligat.
Befria oss och förlåt våra synder,
ditt namn till ära.
10Varför skall folken få säga:
»Var är deras Gud?«
Låt oss se på när folken får känna
hur du hämnas dina tjänares blod.
11Låt fångarnas jämmer nå fram till dig.
Befria med din starka arm
dem som är dömda att dö.
12Ge våra grannar sjufalt igen
för att de smädat dig, Herre!
13Då skall vi, ditt folk,
fåren i din hjord,
tacka dig för evigt
och från släkte till släkte sjunga ditt lov.
801För körledaren. Av Asaf, en psalm.
2Lyssna, Israels herde,
du som leder Josef som en fårhjord,
du som tronar på keruberna,
träd fram i glans
3inför Efraim, Benjamin och Manasse!
Väck din styrka till liv
och kom till vår hjälp!
4Gud, upprätta oss,
låt ditt ansikte lysa så att vi räddas!
5Herre Gud Sebaot,
hur länge skall ditt folks böner
mötas av rykande vrede?
6Du har låtit oss äta tårarnas bröd,
gett oss tårar att dricka i övermått.
7Du utsätter oss för våra grannars förakt,
vi hånas av våra fiender.
8Gud Sebaot, upprätta oss,
låt ditt ansikte lysa så att vi räddas!
9En vinstock tog du från Egypten,
du drev undan folken och planterade den.
10Du röjde mark och den slog rot
och uppfyllde landet.
11Bergen täcktes av dess skugga
och mäktiga cedrar av dess grenar.
12Den sträckte ut sina rankor till havet
och sina skott ända till Eufrat.
13Varför rev du ner muren omkring den
så att alla som går förbi kan plocka?
14Vildsvin från skogen kan skövla den,
markens smådjur kan äta den kal.
15Gud Sebaot, vänd tillbaka,
blicka ner från himlen och se!
Ta dig an denna vinstock,
16den ranka din hand har planterat.
17De har huggit ner den och bränt den —
låt dem gå under för din straffande blick!
18Håll din hand över mannen vid din högra sida,
över honom som du har fostrat.
19Vi viker inte bort från dig.
Låt oss leva, så skall vi åkalla dig.
20Herre Gud Sebaot, upprätta oss,
låt ditt ansikte lysa så att vi räddas!
811För körledaren. Av Asaf.
2Jubla inför Gud, vår styrka,
höj hyllningsrop till Jakobs Gud!
3Stäm upp musik, slå på tamburin,
spela ljuvligt på lyra och harpa!
4Stöt i horn vid nymåne
och vid fullmåne på vår högtidsdag!
5Ty det är en stadga för Israel,
en rättighet för Jakobs Gud,
6en lag som han gav åt Josef
när han drog ut ur Egypten.
Jag hör en okänd stämma.
7Jag lyfte bördan från hans axlar,
hans händer slapp bära korgen.
8När du ropade i nöden räddade jag dig,
jag svarade, dold i åskan,
jag prövade dig vid Merivas vatten.
9Hör, mitt folk, jag vill varna dig!
Om du ändå ville höra mig, Israel!
10Ingen främmande gud får finnas hos dig,
en utländsk gud får du inte tillbe.
11Jag är Herren, din Gud,
som förde dig ut ur Egypten.
Öppna din mun så skall jag fylla den!
12Men mitt folk hörde inte på mig,
Israel ville inte veta av mig.
13Då lät jag dessa förstockade hållas,
de fick följa sina egna planer.
14Om ändå mitt folk ville höra mig,
om Israel ville följa min väg!
15Då skulle jag genast kväsa deras fiender,
gripa in mot deras motståndare,
16så att de som hatar Herren måste krypa för honom,
fyllda av skräck för evigt.
17Då skulle jag ge dem finaste vete,
mätta dem med honung ur klippan.