Bibel 2000 (B2000)
67

Psalm 67

671För körledaren, till stränginstrument. En psalm, en sång.

2Gud, visa oss nåd och välsigna oss,

låt ditt ansikte lysa mot oss,

3så att hela jorden lär känna vad du gör

och alla folk får veta att du hjälper.

4Folken skall tacka dig, o Gud,

ja, alla folk skall tacka dig.

5Alla länder skall jubla av glädje,

ty du råder rättvist över folken

och leder länderna på jorden.

6Folken skall tacka dig, o Gud,

ja, alla folk skall tacka dig.

7Jorden har gett sin gröda.

Gud, vår Gud, välsignar oss.

8Gud välsignar oss,

och hela jorden skall frukta honom.

68

Psalm 68

681För körledaren. Av David, en psalm, en sång.

2Gud reser sig, hans fiender skingras,

hans motståndare flyr undan.

3Som röken virvlar bort,

som vaxet smälter för elden

förgås de onda inför Gud.

4Men de rättfärdiga gläds inför Gud,

de fröjdar sig och jublar av glädje.

5Sjung till Guds ära, lova hans namn,

hylla honom som rider på molnen!

Herren är hans namn, jubla inför honom,

6de faderlösas fader, änkornas försvarare,

Gud i sin heliga boning.

7Gud ger de ensamma ett hem

och de fångna frihet och lycka,

men upprorsmännen får bo i öknen.

8Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk,

när du gick fram i ödemarken,

9då bävade jorden, då strömmade det från himlen,

inför Gud, Sinais herre,

inför Gud, Israels Gud.

10Ett ymnigt regn lät du falla, o Gud,

ditt kraftlösa land gav du styrka.

11Där fick din skara bo,

du sörjde för de arma i din godhet, o Gud.

12Herren har sagt sitt ord,

en här av kvinnor sprider segerbudet.

13Kungar och härar flyr, de flyr,

husfrun fördelar bytet.

14Skall ni då ligga stilla i fållorna?

Duvans vingar är täckta av silver

och fjädrarna av rödaste guld.

15När den Väldige skingrade kungarna

föll det snö på Salmon.

16Mäktigt är Bashans berg,

höga toppar har Bashans berg.

17Ni höga toppar, varför ser ni med avund

på berget där Gud har valt att bo,

där Herren vill bo för evigt?

18Guds vagnar var tusen och åter tusen,

när Herren kom i helighet från Sinai.

19Du drog upp mot höjderna, du tog fångar,

du fick gåvor från människor,

också från upprorsmännen —

du, Herre Gud, skulle bo där.

20Lovad vare Herren dag efter dag!

Han bär vår börda, Gud är vår räddning.

21Vår Gud är en räddande gud,

Herren, vår härskare, för oss bort från döden.

22Ja, Gud krossar huvudet på sina fiender,

skallen på den som framhärdar i synd.

23Herren har sagt: Från Bashan skall jag hämta dem,

jag skall hämta dem från havets djup,

24så att du kan vada i fiendens blod

och hundarna får slicka i sig.

25Nu kommer ditt festtåg, o Gud,

min Guds och konungs festtåg i helgedomen.

26Främst går sångare, sedan musikanter

bland flickor som slår på tamburin.

27Lova Gud i tempelskaran,

lova Herren, Israels källa.

28Där är Benjamin, den yngste, som anför dem,

följet av Judas furstar,

Sebulons furstar, Naftalis furstar.

29Visa din makt, o Gud,

håll vid makt, o Gud, det du gjort för oss

30från ditt tempel i Jerusalem!

Till dig kommer kungar med gåvor.

31Kväs odjuret i vassen,

tjurhopen och folkens kalvar

[---].

Skingra de folk som vill krig!

32Man kommer med brons från Egypten,

man skyndar från Kush med gåvor till Gud.

33Jordens riken, sjung Guds lov,

spela till Herrens ära!

34Han som rider på himlen, urtidens himmel —

hör, han höjer sin röst, sin väldiga röst!

35Ära Gud i hans makt,

han råder över Israel och härskar över skyarna.

36Fruktansvärd är Gud i sin helgedom.

Israels Gud ger folket makt och styrka.

Lovad vare Gud!

69

Psalm 69

691För körledaren. Av David.

2Rädda mig, Gud!

Vattnet når mig till halsen.

3Jag har sjunkit ner i bottenlös dy

och har inget fotfäste.

Jag har kommit ut på djupt vatten,

strömmen vill dra ner mig.

4Jag har ropat mig trött,

min strupe är hes.

Mina ögon värker,

jag har väntat länge på min Gud.

5Flera än håren på mitt huvud

är de som hatar mig utan grund.

Många är de som vill förgöra mig,

som är mina fiender utan skäl.

Jag tvingas lämna tillbaka

det som jag aldrig stulit.

6Du känner min dårskap, Gud,

min skuld är inte dold för dig.

7Låt mig inte dra skam

över dem som hoppas på dig,

Herre Gud Sebaot.

Låt mig inte dra vanära

över dem som söker sig till dig,

du Israels Gud.

8Det är ju för din skull man hånar mig

och mitt ansikte rodnar av skam.

9Jag har blivit en utstött bland mina bröder,

en främling för min moders barn.

10Lidelsen för ditt hus har förtärt mig,

jag smädas av dem som smädar dig.

11Jag grät och fastade,

då blev jag hånad.

12Jag klädde mig i säckväv,

då blev jag en visa för dem.

13De sladdrar om mig i stadsporten,

drinkare sjunger om mig.

14Jag kommer till dig med min bön,

må stunden vara den rätta.

Svara mig, Gud, i din stora godhet,

ge mig din trofasta hjälp.

15Rädda mig från att sjunka i dyn,

låt mig bli räddad från dem som hatar mig

och från det djupa vattnet.

16Låt inte strömmen dra ner mig

och djupet uppsluka mig,

låt inte graven sluta sitt gap om mig.

17Svara mig, Herre, i din trofasta godhet,

vänd dig till mig i din stora barmhärtighet.

18Dölj inte ditt ansikte för din tjänare,

jag är i nöd, skynda dig att svara.

19Kom till mig och gör mig fri,

befria mig från mina fiender.

20Du vet hur jag blir smädad,

hur jag lider hån och skam,

du ser ju alla mina ovänner.

21Deras hån har krossat mig,

mitt hjärta finner ingen bot.

Jag hoppades på medkänsla,

men förgäves,

på någon som ville trösta mig,

men ingen fanns.

22De förgiftade min mat,

i min törst fick jag ättika att dricka.

23Må deras bord bli en fälla för dem

och deras offermåltid en snara.

24Må det mörkna för deras ögon

så att de inte kan se.

Låt deras lemmar mista sin stadga.

25Ös ut din vrede över dem,

låt din glödande harm hinna upp dem.

26Må deras läger bli öde

och ingen mer bo i deras tält.

27De förföljer ju den du har slagit,

ökar plågan för den du har sargat.

28Lägg fram brott efter brott,

låt dem aldrig bli friade.

29Må de strykas ur de levandes bok

och inte stå skrivna bland de rättfärdiga.

30Men jag är betryckt och plågad,

rädda mig, Gud, och för mig i säkerhet.

31Jag vill prisa Guds namn med sång

och tacka och lova honom.

32Det behagar Herren mer än tjurar,

offerdjur med horn och klövar.

33De betryckta skall se det och glädjas,

ni som söker er till Gud skall få nytt mod,

34ty Herren lyssnar till de fattiga

och föraktar inte de fångna.

35Himlen och jorden skall prisa honom,

haven och allt som rör sig i dem.

36Gud skall rädda Sion

och bygga upp Juda städer.

Där skall de bo, de skall äga landet.

37Det skall gå i arv till hans tjänares barn,

de som älskar hans namn skall bo där.