Bibel 2000 (B2000)
62

Psalm 62

621För körledaren. En psalm av David.

2Bara hos Gud finner jag ro,

från honom kommer min räddning.

3Han är klippan som räddar mig,

min borg där jag står trygg.

4Hur länge skall ni ansätta mig,

samfällt storma an

som mot en lutande vägg,

en fallfärdig mur?

5De har enats om att störta ner mig.

De älskar svek,

med munnen välsignar de,

men i sitt hjärta förbannar de.

6Bara hos Gud finner jag ro,

från honom kommer mitt hopp.

7Han är klippan som räddar mig,

min borg där jag står trygg.

8Från Gud kommer min hjälp och min ära,

Gud är min tillflykt, min starka klippa.

9Sätt alltid din lit till honom, du folk,

öppna ditt hjärta inför honom.

Gud är vår tillflykt.

10Bara en vindfläkt är människorna,

de dödliga endast ett bländverk.

Läggs de i vågskålen höjer den sig,

ja, de är lättare än luft.

11Lita inte till våld,

sätt inte ert hopp till rövat gods.

Om än er rikedom växer,

förtrösta inte på den.

12Ett har Gud talat,

två ting har jag hört:

att Gud har makten,

13att du, Herre, är trofast.

Du lönar var och en

efter vad han har gjort.

63

Psalm 63

631En psalm av David när han var i Juda öken.

2Gud, min Gud, dig söker jag,

min själ törstar efter dig,

min kropp längtar efter dig,

som ett kargt och uttorkat land.

3Då skådar jag dig i helgedomen,

jag ser din makt och din härlighet.

4Din nåd är mer värd än livet.

Min tunga skall prisa dig.

5Jag vill lova dig så länge jag lever

och åkalla dig med lyfta händer.

6Min hunger stillas som av feta rätter,

jag lovsjunger dig med jublande tunga.

7Jag minns dig när jag gått till vila,

jag tänker på dig i nattens timmar,

8ty du kom till min hjälp,

i dina vingars skugga jublar jag.

9Jag håller mig tätt intill dig,

din hand ger mig stöd.

10De som står efter mitt liv går under,

de skall fara ner i jordens djup.

11De skall utlämnas åt svärdet

och bli schakalernas byte.

12Men kungen skall glädja sig över Gud

och hans edsvurna prisa sig lyckliga,

ty lögnarnas mun täpps till.

64

Psalm 64

641För körledaren. En psalm av David.

2Hör mig, Gud, när jag klagar,

rädda mig, fienden fyller mig med skräck!

3Göm mig för de ondas hop,

för skocken av ogärningsmän.

4De vässar sina tungor som svärd,

de siktar med skarpa ord som pilar

5för att skjuta den oskyldige ur bakhåll —

plötsligt skjuter de, utan att tveka.

6De eggar varandra,

de rabblar förbannelser,

de gillrar snaror

och säger: »Ingen ser det.«

7De tänker ut ogärningar

men döljer vad de tänkt ut —

en avgrund är människans hjärta.

8Men Gud skjuter sin pil,

den träffar dem plötsligt.

9Deras tunga får dem på fall,

alla som ser det förfäras.

10Alla människor grips av fruktan,

de förkunnar Guds verk,

de besinnar vad han har gjort.

11Den rättfärdige gläder sig över Herren

och tar sin tillflykt till honom.

De redbara prisar sig lyckliga.