Bibel 2000 (B2000)
57

Psalm 57

571För körledaren. Ett kväde av David när han var i grottan, på flykt undan Saul.

2Förbarma dig, Gud, förbarma dig!

Jag flyr till dig,

i dina vingars skugga tar jag min tillflykt

tills faran har dragit förbi.

3Jag ropar till Gud den Högste,

till Gud som gör gott mot mig.

4Han sänder mig hjälp från himlen

när mina förföljare smädar mig.

Gud visar sin godhet och trofasthet.

5Jag ligger mitt ibland lejon,

glupska på människokött.

Deras tänder är spjut och pilar,

deras tungor är skarpa svärd.

6Visa din höghet i himlen, o Gud,

och din härlighet över hela jorden!

7De lade ut ett nät för mina fötter

och en snara för min hals,

de grävde en grop åt mig

men föll själva däri.

8Mitt hjärta är redo, Gud,

mitt hjärta är redo,

jag vill sjunga och spela.

9Vakna, min själ,

vakna, harpa och lyra,

jag vill väcka morgonrodnaden.

10Jag vill tacka dig, Herre, bland folken,

jag vill sjunga ditt lov bland alla folk.

11Ty till himlen når din godhet,

till skyarna din trofasthet.

12Visa din höghet i himlen, o Gud,

och din härlighet över hela jorden!

58

Psalm 58

581För körledaren. Av David, ett kväde.

2Skipar ni verkligen rätt, ni mäktiga?

Dömer ni människorna rättvist?

3Nej, ni handlar med ont i sinnet,

ni sprider våld över jorden.

4De gudlösa är avfälliga sedan födseln,

från sin första stund går lögnarna vilse.

5Deras gift är som ormars gift,

de liknar en kobra som gör sig döv

6och inte hör ormtjusaren,

inte den förfarne besvärjaren.

7Gud, krossa tänderna i deras mun,

bryt lejonens käkar, Herre!

8Låt dem försvinna likt vatten som rinner bort,

likt gräs som trampas ner och vissnar,

9likt ett ofullgånget foster som löses upp,

en dödfödd som aldrig får se solen.

10Må han rycka bort dem i vrede,

innan de brett ut sig som törnsnår!

11Den rättfärdige gläds när han skådar hämnden,

han skall vada i de gudlösas blod.

12Då skall människorna säga:

Den rättfärdige får sin lön,

ja, det finns en Gud som dömer på jorden.

59

Psalm 59

591För körledaren. Ett kväde av David när Saul hade skickat män för att bevaka huset och döda honom.

2Rädda mig, min Gud, från mina motståndare,

för mig i säkerhet undan mina fiender!

3Rädda mig från ogärningsmännen,

hjälp mig undan mördarna!

4De ligger i försåt för mig,

grymma män angriper mig,

utan att jag syndat eller felat, Herre.

5Fast jag är oskyldig gör de sig redo.

Vakna, kom till mig och se!

6Du, Herre Gud Sebaot, Israels Gud,

res dig och straffa folken!

Skona ingen trolös usling!

7De kommer varje kväll,

de ylar som hundar

och stryker omkring i staden.

8Orden strömmar ur deras mun

och tungorna är som svärd,

de tror att ingen hör dem.

9Men du, Herre, ler åt dem,

du ser med löje på folken.

10Du är min styrka, jag lovsjunger dig,

Gud är min säkra borg.

11Min Gud är trofast och kommer till min hjälp,

Gud låter mig se mina fienders fall.

12Döda dem inte — då kan mitt folk glömma.

Gör dem hemlösa med din makt,

störta ner dem, Herre, vår sköld!

13Varje ord ur deras mun är synd.

Låt dem fångas i sitt högmod

med sina förbannelser och lögner.

14Förgör dem i din vrede, förgör dem i grund!

Då skall alla inse att Gud härskar i Jakob,

ja, till jordens yttersta gräns.

15De kommer varje kväll,

de ylar som hundar

och stryker omkring i staden.

16De driver omkring och letar föda,

blir de inte mätta så gnyr de.

17Men jag skall sjunga om din styrka

och jubla var morgon över din trofasthet,

ty du blev en borg för mig,

dit jag flydde när jag var i nöd.

18Du är min styrka, jag lovsjunger dig,

Gud är min säkra borg,

min Gud är trofast.