Psalm 55

55¹För körledaren, till stränginstrument. En dikt av David.

²Gud, lyssna till min bön,

dölj dig inte när jag ber,

³hör mig och ge mig svar.

Jag våndas i min oro,

jag får ingen ro ⁴för fiendens rop,

för de ondas skrän.

De öser sin ondska över mig,

de ansätter mig i sin vrede.

⁵Mitt hjärta grips av ångest,

dödsskräck faller över mig.

⁶Jag darrar av fruktan,

jag överväldigas av fasa.

⁷Om jag ändå hade duvans vingar!

Då flög jag bort för att finna ett bo.

⁸Långt bort skulle jag fly

och slå mig ner i ödemarken.

⁹Snabbt skulle jag söka ett skydd

mot vinande vind och storm.

¹⁰Herre, skapa förvirring i deras tal!

Våld och split ser jag i staden.

¹¹Dag och natt vandrar de runt den

uppe på murarna.

Därinne bor ondska och elände.

¹²Fördärv råder i staden,

våld och svek lämnar aldrig dess torg.

¹³Om jag smädades av en fiende,

då kunde jag bära det,

om jag förnedrades av en ovän,

då kunde jag dra mig undan,

¹⁴men du är ju min like,

min vän och min förtrogne —

¹⁵vi gladdes åt att gå sida vid sida

i skaran i Guds hus.

¹⁶Må de överrumplas av döden,

levande fara ner i dödsriket,

ty ondskan bor mitt ibland dem!

¹⁷Men jag ropar till Gud,

och Herren skall rädda mig.

¹⁸Morgon och kväll och mitt på dagen

suckar jag och klagar,

och han skall höra mig.

¹⁹Han gör mig fri och trygg

när fienderna rycker an

och söker strid med mig.

²⁰Gud skall höra mig och förödmjuka dem,

han som sedan urtiden sitter på tronen.

Ty de ändrar sig aldrig

och fruktar inte Gud.

²¹Han kränkte freden

och svek givna löften.

²²Hans ord är halare än smör,

men hans hjärta vill strid.

Hans tal är lenare än olja

och ändå ett blottat svärd.

²³Kasta din börda på Herren,

han skall sörja för dig.

Aldrig låter han den rättfärdige svikta.

²⁴Du, o Gud, skall störta dem ner

i avgrundens djup.

Mördare och bedragare

når inte ens livets mitt.

Men jag förtröstar på dig.

Psalm 56

56¹För körledaren. Ett kväde av David när filisteerna hade gripit honom i Gat.

²Förbarma dig, Gud, jag är förföljd,

ständigt utsatt för angrepp.

³Fienderna förföljer mig ständigt,

många angriper mig och ser ner på mig.

⁴När jag är rädd förtröstar jag på dig.

⁵På Gud — jag prisar hans ord —

på Gud förtröstar jag och är inte rädd.

Vad kan dödliga göra mig då?

⁶Ständigt sårar de mig med sina ord,

de har ont i sinnet mot mig.

⁷De gaddar sig samman och ligger på lur,

de vaktar på mina steg,

de står efter mitt liv.

⁸Löna dem för deras ondska,

Gud, slå ner folken i din vrede!

⁹Du har mätt upp min oro.

Samla mina tårar i din lägel,

de är ju uppskrivna i din bok.

¹⁰Mina fiender skall vika

när jag ropar till dig.

Det vet jag: Gud är med mig.

¹¹På Gud — jag prisar hans ord —

på Herren — jag prisar hans ord —

¹²på Gud förtröstar jag och är inte rädd.

Vad kan människor göra mig då?

¹³Jag har gett mina löften till dig, o Gud,

jag skall infria dem med tackoffer,

¹⁴ty du har räddat mig från döden,

räddat mig från att falla.

Så kan jag vandra inför Gud

i livets ljus.

Psalm 57

57¹För körledaren. Ett kväde av David när han var i grottan, på flykt undan Saul.

²Förbarma dig, Gud, förbarma dig!

Jag flyr till dig,

i dina vingars skugga tar jag min tillflykt

tills faran har dragit förbi.

³Jag ropar till Gud den Högste,

till Gud som gör gott mot mig.

⁴Han sänder mig hjälp från himlen

när mina förföljare smädar mig.

Gud visar sin godhet och trofasthet.

⁵Jag ligger mitt ibland lejon,

glupska på människokött.

Deras tänder är spjut och pilar,

deras tungor är skarpa svärd.

⁶Visa din höghet i himlen, o Gud,

och din härlighet över hela jorden!

⁷De lade ut ett nät för mina fötter

och en snara för min hals,

de grävde en grop åt mig

men föll själva däri.

⁸Mitt hjärta är redo, Gud,

mitt hjärta är redo,

jag vill sjunga och spela.

⁹Vakna, min själ,

vakna, harpa och lyra,

jag vill väcka morgonrodnaden.

¹⁰Jag vill tacka dig, Herre, bland folken,

jag vill sjunga ditt lov bland alla folk.

¹¹Ty till himlen når din godhet,

till skyarna din trofasthet.

¹²Visa din höghet i himlen, o Gud,

och din härlighet över hela jorden!