Psalm 55
551För körledaren, till stränginstrument. En dikt av David.
2Gud, lyssna till min bön,
dölj dig inte när jag ber,
3hör mig och ge mig svar.
Jag våndas i min oro,
jag får ingen ro 4för fiendens rop,
för de ondas skrän.
De öser sin ondska över mig,
de ansätter mig i sin vrede.
5Mitt hjärta grips av ångest,
dödsskräck faller över mig.
6Jag darrar av fruktan,
jag överväldigas av fasa.
7Om jag ändå hade duvans vingar!
Då flög jag bort för att finna ett bo.
8Långt bort skulle jag fly
och slå mig ner i ödemarken.
9Snabbt skulle jag söka ett skydd
mot vinande vind och storm.
10Herre, skapa förvirring i deras tal!
Våld och split ser jag i staden.
11Dag och natt vandrar de runt den
uppe på murarna.
Därinne bor ondska och elände.
12Fördärv råder i staden,
våld och svek lämnar aldrig dess torg.
13Om jag smädades av en fiende,
då kunde jag bära det,
om jag förnedrades av en ovän,
då kunde jag dra mig undan,
14men du är ju min like,
min vän och min förtrogne —
15vi gladdes åt att gå sida vid sida
i skaran i Guds hus.
16Må de överrumplas av döden,
levande fara ner i dödsriket,
ty ondskan bor mitt ibland dem!
17Men jag ropar till Gud,
och Herren skall rädda mig.
18Morgon och kväll och mitt på dagen
suckar jag och klagar,
och han skall höra mig.
19Han gör mig fri och trygg
när fienderna rycker an
och söker strid med mig.
20Gud skall höra mig och förödmjuka dem,
han som sedan urtiden sitter på tronen.
Ty de ändrar sig aldrig
och fruktar inte Gud.
21Han kränkte freden
och svek givna löften.
22Hans ord är halare än smör,
men hans hjärta vill strid.
Hans tal är lenare än olja
och ändå ett blottat svärd.
23Kasta din börda på Herren,
han skall sörja för dig.
Aldrig låter han den rättfärdige svikta.
24Du, o Gud, skall störta dem ner
i avgrundens djup.
Mördare och bedragare
når inte ens livets mitt.
Men jag förtröstar på dig.
Psalm 56
561För körledaren. Ett kväde av David när filisteerna hade gripit honom i Gat.
2Förbarma dig, Gud, jag är förföljd,
ständigt utsatt för angrepp.
3Fienderna förföljer mig ständigt,
många angriper mig och ser ner på mig.
4När jag är rädd förtröstar jag på dig.
5På Gud — jag prisar hans ord —
på Gud förtröstar jag och är inte rädd.
Vad kan dödliga göra mig då?
6Ständigt sårar de mig med sina ord,
de har ont i sinnet mot mig.
7De gaddar sig samman och ligger på lur,
de vaktar på mina steg,
de står efter mitt liv.
8Löna dem för deras ondska,
Gud, slå ner folken i din vrede!
9Du har mätt upp min oro.
Samla mina tårar i din lägel,
de är ju uppskrivna i din bok.
10Mina fiender skall vika
när jag ropar till dig.
Det vet jag: Gud är med mig.
11På Gud — jag prisar hans ord —
på Herren — jag prisar hans ord —
12på Gud förtröstar jag och är inte rädd.
Vad kan människor göra mig då?
13Jag har gett mina löften till dig, o Gud,
jag skall infria dem med tackoffer,
14ty du har räddat mig från döden,
räddat mig från att falla.
Så kan jag vandra inför Gud
i livets ljus.
Psalm 57
571För körledaren. Ett kväde av David när han var i grottan, på flykt undan Saul.
2Förbarma dig, Gud, förbarma dig!
Jag flyr till dig,
i dina vingars skugga tar jag min tillflykt
tills faran har dragit förbi.
3Jag ropar till Gud den Högste,
till Gud som gör gott mot mig.
4Han sänder mig hjälp från himlen
när mina förföljare smädar mig.
Gud visar sin godhet och trofasthet.
5Jag ligger mitt ibland lejon,
glupska på människokött.
Deras tänder är spjut och pilar,
deras tungor är skarpa svärd.
6Visa din höghet i himlen, o Gud,
och din härlighet över hela jorden!
7De lade ut ett nät för mina fötter
och en snara för min hals,
de grävde en grop åt mig
men föll själva däri.
8Mitt hjärta är redo, Gud,
mitt hjärta är redo,
jag vill sjunga och spela.
9Vakna, min själ,
vakna, harpa och lyra,
jag vill väcka morgonrodnaden.
10Jag vill tacka dig, Herre, bland folken,
jag vill sjunga ditt lov bland alla folk.
11Ty till himlen når din godhet,
till skyarna din trofasthet.
12Visa din höghet i himlen, o Gud,
och din härlighet över hela jorden!
