Bibel 2000 (B2000)
53

Psalm 53

531För körledaren. En dikt av David.

2Dårarna tänker: »Det finns ingen Gud.«

De handlar fördärvligt och skändligt,

ingen gör det goda.

3Gud blickar ner från himlen,

han ser på människosläktet:

Finns det någon som är klok,

någon som söker sig till Gud?

4Men alla har avfallit, alla är fördärvade.

Ingen gör det goda, ingen enda.

5Har de ingenting lärt, dessa ogärningsmän,

som lever på mitt folk, äter det som bröd

och aldrig åkallar Gud?

6Så drabbas de av skräck

— en oväntad skräck —

ty Gud strör omkring de gudlösas ben.

De står där med skam,

ty Gud förkastar dem.

7O att det från Sion kom räddning för Israel!

När Gud vänder sitt folks öde,

då skall Jakob glädja sig, Israel jubla!

54

Psalm 54

541För körledaren, till stränginstrument. En dikt av David 2när männen från Sif hade talat om för Saul att David höll sig gömd hos dem.

3Rädda mig, Gud, genom ditt namn,

skaffa mig rätt genom din kraft.

4Gud, hör min bön,

lyssna till mina ord.

5De övermodiga angriper mig,

våldsmän står efter mitt liv.

De räknar inte med Gud.

6Men Gud är min hjälpare,

Herren är mitt stöd.

7Vänd det onda mot mina motståndare,

förinta dem, du som är trofast.

8Gärna vill jag offra åt dig

och prisa ditt namn, Herre,

ty det är gott.

9Du befriar mig ur all nöd,

och jag skall se mina fienders fall.

55

Psalm 55

551För körledaren, till stränginstrument. En dikt av David.

2Gud, lyssna till min bön,

dölj dig inte när jag ber,

3hör mig och ge mig svar.

Jag våndas i min oro,

jag får ingen ro 4för fiendens rop,

för de ondas skrän.

De öser sin ondska över mig,

de ansätter mig i sin vrede.

5Mitt hjärta grips av ångest,

dödsskräck faller över mig.

6Jag darrar av fruktan,

jag överväldigas av fasa.

7Om jag ändå hade duvans vingar!

Då flög jag bort för att finna ett bo.

8Långt bort skulle jag fly

och slå mig ner i ödemarken.

9Snabbt skulle jag söka ett skydd

mot vinande vind och storm.

10Herre, skapa förvirring i deras tal!

Våld och split ser jag i staden.

11Dag och natt vandrar de runt den

uppe på murarna.

Därinne bor ondska och elände.

12Fördärv råder i staden,

våld och svek lämnar aldrig dess torg.

13Om jag smädades av en fiende,

då kunde jag bära det,

om jag förnedrades av en ovän,

då kunde jag dra mig undan,

14men du är ju min like,

min vän och min förtrogne —

15vi gladdes åt att gå sida vid sida

i skaran i Guds hus.

16Må de överrumplas av döden,

levande fara ner i dödsriket,

ty ondskan bor mitt ibland dem!

17Men jag ropar till Gud,

och Herren skall rädda mig.

18Morgon och kväll och mitt på dagen

suckar jag och klagar,

och han skall höra mig.

19Han gör mig fri och trygg

när fienderna rycker an

och söker strid med mig.

20Gud skall höra mig och förödmjuka dem,

han som sedan urtiden sitter på tronen.

Ty de ändrar sig aldrig

och fruktar inte Gud.

21Han kränkte freden

och svek givna löften.

22Hans ord är halare än smör,

men hans hjärta vill strid.

Hans tal är lenare än olja

och ändå ett blottat svärd.

23Kasta din börda på Herren,

han skall sörja för dig.

Aldrig låter han den rättfärdige svikta.

24Du, o Gud, skall störta dem ner

i avgrundens djup.

Mördare och bedragare

når inte ens livets mitt.

Men jag förtröstar på dig.