Bibel 2000 (B2000)
50

Psalm 50

501En psalm av Asaf.

Gud, Herren Gud, har tagit till orda,

han kallar på jorden från öster till väster.

2Från Sion, det fullkomligt sköna,

träder Gud fram i glans.

3Vår Gud kommer, han skall inte tiga.

Framför honom går förtärande eld

och kring honom rasar stormen.

4Han kallar på himlen därovan,

kallar på jorden, för att döma sitt folk:

5Samla inför mig mina trogna

som sluter förbund med mig genom offer.

6Himlen förkunnar hans rättfärdighet.

Gud är den som dömer.

7Hör, mitt folk, jag vill tala,

Israel, jag vill varna dig.

Jag är Gud, din Gud.

8På dina offer kan jag inte klaga,

dina brännoffer får jag dagligen.

9Men jag behöver inga tjurar från ditt stall,

inga bockar ur dina fållor,

10ty viltet i skogen är mitt,

alla djur bland de väldiga bergen.

11Jag känner alla fåglar i skyn,

alla markens smådjur är mina.

12Vore jag hungrig sade jag det inte till dig,

ty min är världen och allt den rymmer.

13Skulle jag äta kött av tjurar

eller dricka bockars blod?

14Nej, låt tacksägelsen bli ditt offer åt Gud

och infria dina löften till den Högste!

15Ropa till mig när du är i nöd,

jag skall rädda dig, och du skall ära mig.

16Men till den gudlöse säger Gud:

Hur vågar du läsa upp mina bud

och nämna mitt förbund,

17du som hatar all fostran

och vänder ryggen åt mina ord?

18Ser du en tjuv slår du följe med honom,

med äktenskapsbrytare ger du dig i lag.

19Din mun sprider elakt tal,

din tunga spinner lögner.

20Du talar illa om din bror,

du smutskastar din moders son.

21Skulle jag tiga när du handlar så?

Tro inte att jag är som du!

Nej, jag skall ställa dig till svars och straffa dig.

22Betänk det, ni som glömmer Gud,

annars blir ni mitt rov utan hopp om räddning.

23Den som offrar tacksägelse ärar mig,

den som följer min väg skall erfara Guds hjälp.

51

Psalm 51

511För körledaren. En psalm av David 2när profeten Natan varit hos honom, sedan David varit tillsammans med Batseba.

3Förbarma dig, Gud, i din nåd,

stryk ut mina synder i din stora godhet.

4Gör mig fri från all min skuld

och rena mig från min synd.

5Jag vet vad jag har brutit,

min synd står alltid inför mig.

6Mot dig, bara mot dig har jag syndat,

jag har gjort det som är ont i dina ögon.

Du har rätt när du ställer mig till svars,

den dom du fäller är rättvis.

7I skuld är jag född,

i synd blev jag till i min moders liv.

8Du som älskar ett uppriktigt hjärta,

ge mig vishet i mitt innersta.

9Rena mig med isop från min synd,

tvätta mig vit som snö.

10Låt mig få höra glädjerop och lovsång,

låt den du har krossat få jubla.

11Vänd bort din blick från mina synder,

stryk ut all min skuld.

12Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta,

ge mig ett nytt och stadigt sinne.

13Driv inte bort mig från din närhet,

ta inte ifrån mig din heliga ande.

14Låt mig åter glädjas över att du räddar,

håll mig uppe, ge mig ett villigt sinne.

15Jag skall visa syndarna dina vägar,

så att de vänder åter till dig.

16Skydda mig mot blodsdåd, Gud, min räddare.

Då skall jag jubla över din trofasthet.

17Herre, öppna min mun,

jag vill sjunga ditt lov.

18Slaktoffer vill du inte ta emot,

och ger jag dig brännoffer försmår du det.

19Det offer du begär är ett förkrossat hjärta,

en krossad och nedbruten människa

förkastar du inte, o Gud.

20Låt i din godhet allt gå Sion väl,

bygg upp Jerusalems murar.

21Då skall du få njuta rätta offer,

brännoffer och heloffer,

då skall unga tjurar offras på ditt altare.

52

Psalm 52

521För körledaren. En dikt av David 2när Doeg från Edom hade berättat för Saul att David tagit in hos Achimelek.

3Varför skryter du över det onda

och förhäver dig mot den fromme?

Ständigt 4tänker du ut fördärv,

din tunga är som en vässad kniv,

du är full av svek.

5Du älskar det onda mer än det goda,

kommer hellre med lögn än med sanning.

6Du älskar ord som gör skada

och svekfullt tal.

7Därför skall Gud krossa dig för alltid,

gripa dig, slita dig ur ditt tält,

rycka dig bort från de levandes land.

8De rättfärdiga skall se det och bäva,

och de skall le och säga:

9Där är en man

som inte gjorde Gud till sitt värn.

Han litade på sin rikedom,

han sökte skydd i vad han ägde.

10Men jag är som ett olivträd,

grönskande i Guds hus.

Jag litar på Guds godhet

nu och för evigt.

11Jag skall alltid tacka dig för vad du gjort

och förkunna ditt namn för dina trogna,

ty det är gott.