Bibel 2000 (B2000)
41

Psalm 41

411För körledaren. En psalm av David.

2Lycklig den som tar sig an den svage,

honom skall Herren rädda på olyckans dag.

3Herren bevarar honom och ger honom liv,

han prisas lycklig i landet.

Du låter inte fiender sluka honom.

4Herren stöder honom när han ligger sjuk.

På sjukbädden gör du honom frisk.

5Jag sade: »Herre, visa mig nåd,

gör mig frisk, jag har syndat mot dig.«

6Mina fiender säger elakt om mig:

»När skall han dö och hans namn plånas ut?«

7De som besöker mig talar tomma ord,

de lägger allt ont på minnet,

går sedan ut och sprider det.

8Alla mina ovänner viskar om mig

och smider onda planer mot mig.

9»Något fruktansvärt har drabbat honom,

där ligger han och reser sig aldrig.«

10Också min vän som jag litade på

och som delade mitt bröd, han trampar på mig.

11Men du, Herre, visa mig nåd, hjälp mig upp,

så får jag ge dem vad de förtjänat!

12Om min fiende inte får triumfera

vet jag att jag är älskad av dig.

13Jag är utan skuld, därför stöder du mig,

du låter mig alltid vara dig nära.

*

14Lovad vare Herren, Israels Gud,

från evighet till evighet!

Amen, amen.

42

ANDRA BOKEN

Psalm 42–43

421För körledaren. En dikt av Korachs ättlingar.

2Som hjorten längtar till bäckens vatten,

så längtar jag till dig, o Gud.

3Jag törstar efter Gud,

efter den levande Guden.

När får jag komma,

när får jag träda fram inför Gud?

4Tårar har blivit min föda

dag och natt.

Ständigt frågar man mig:

»Var är din Gud?«

5Jag överväldigas av sorg

när jag minns det som var,

hur jag gick i den Mäktiges hägn

upp till Guds hus,

med tacksägelse och glädjerop

i skaran som drog upp till högtid.

6Varför är du tyngd av sorg, min själ,

och full av oro?

Sätt ditt hopp till Gud!

Jag skall åter få tacka honom,

min räddare och min Gud.

7Min själ är tyngd av sorg,

därför går min tanke till dig

från Jordans och Hermons land,

från Misars berg.

8Djup ropar till djup

i dånet av dina forsar.

Alla dina brottsjöar

slår samman över mitt huvud.

9Om dagen skall Herren skänka sin nåd,

om natten skall jag sjunga till hans ära

och be till Gud som ger mig liv.

10Jag säger till Gud, min klippa:

Varför har du glömt mig?

Varför måste jag gå sörjande,

plågad av fiender?

11Det skär mig in i märgen

när mina fiender hånar mig,

när de ständigt frågar:

»Var är din Gud?«

12Varför är du tyngd av sorg, min själ,

och full av oro?

Sätt ditt hopp till Gud!

Jag skall åter få tacka honom,

min räddare och min Gud.

43

431Skaffa mig rätt, o Gud,

ta dig an min sak!

Rädda mig från ett trolöst folk,

från falska, fördärvade människor!

2Du är min Gud, min tillflykt.

Varför har du stött bort mig?

Varför måste jag gå sörjande,

plågad av fiender?

3Sänd ditt ljus och din sanning!

Låt dem leda mig,

låt dem föra mig till ditt heliga berg

och till din boning,

4så att jag får komma till Guds altare,

till Gud, min glädje och fröjd,

och tacka dig till lyrans klang,

Gud, min Gud.

5Varför är du tyngd av sorg, min själ,

och full av oro?

Sätt ditt hopp till Gud!

Jag skall åter få tacka honom,

min räddare och min Gud.