Bibel 2000 (B2000)
40

Psalm 40

401För körledaren. Av David, en psalm.

2Länge väntade jag på Herren,

och han böjde sig ner till mig

och hörde mitt rop.

3Han drog mig upp ur fördärvets grop,

ur slam och dy.

Han ställde mig på fast mark,

mina steg gjorde han trygga.

4Han lade en ny sång i min mun,

en lovsång till vår Gud.

Många skall se det och bäva

och sätta sin lit till Herren.

5Lycklig den som litar fast på Herren

och inte vänder sig till de trotsiga

och dem som avfaller till lögnens makter.

6Stora är de ting du har gjort,

dina under, Herre, min Gud,

och dina planer med oss.

Ingen kan mäta sig med dig.

Jag vill tala och berätta om dem,

men de är fler än jag kan räkna.

7Slaktoffer och matoffer önskar du inte,

du har lärt mig att lyssna.

Brännoffer och syndoffer begär du inte,

8därför säger jag: Jag är här.

I bokrullen står vad jag skall göra.

9Gärna gör jag din vilja, min Gud,

jag har din lag i mitt hjärta.

10Jag bär bud om din trofasta hjälp

till den stora tempelskaran.

Jag håller inte tillbaka mina ord,

det vet du, Herre.

11Jag tiger inte om din hjälp,

att du är trofast och räddar förkunnar jag.

Jag döljer inte din godhet och trohet

för den stora tempelskaran.

12Du, Herre, håller inte tillbaka

din barmhärtighet mot mig,

din godhet och din trohet

skall alltid bevara mig.

13Jag hotas från alla håll

av olyckor utan tal.

Mina synder har hunnit upp mig,

jag förmår inte se dem.

De är fler än håren på mitt huvud,

och modet sviker mig.

14Jag ber dig, Herre, befria mig!

Herre, skynda till min hjälp!

15Skam och smälek må drabba alla

som vill beröva mig livet.

Låt dem vika tillbaka med vanära,

de som vill mig ont.

16Må de rysa av skam,

de som nu skrattar hånfullt åt mig.

17Men alla som kommer till dig

skall jubla av glädje över dig.

De som längtar efter din hjälp

skall alltid säga: »Herren är stor.«

18Jag är betryckt och fattig.

Herre, skynda till mig!

Min hjälp och min räddare är du.

Min Gud, dröj inte!

41

Psalm 41

411För körledaren. En psalm av David.

2Lycklig den som tar sig an den svage,

honom skall Herren rädda på olyckans dag.

3Herren bevarar honom och ger honom liv,

han prisas lycklig i landet.

Du låter inte fiender sluka honom.

4Herren stöder honom när han ligger sjuk.

På sjukbädden gör du honom frisk.

5Jag sade: »Herre, visa mig nåd,

gör mig frisk, jag har syndat mot dig.«

6Mina fiender säger elakt om mig:

»När skall han dö och hans namn plånas ut?«

7De som besöker mig talar tomma ord,

de lägger allt ont på minnet,

går sedan ut och sprider det.

8Alla mina ovänner viskar om mig

och smider onda planer mot mig.

9»Något fruktansvärt har drabbat honom,

där ligger han och reser sig aldrig.«

10Också min vän som jag litade på

och som delade mitt bröd, han trampar på mig.

11Men du, Herre, visa mig nåd, hjälp mig upp,

så får jag ge dem vad de förtjänat!

12Om min fiende inte får triumfera

vet jag att jag är älskad av dig.

13Jag är utan skuld, därför stöder du mig,

du låter mig alltid vara dig nära.

*

14Lovad vare Herren, Israels Gud,

från evighet till evighet!

Amen, amen.

42

ANDRA BOKEN

Psalm 42–43

421För körledaren. En dikt av Korachs ättlingar.

2Som hjorten längtar till bäckens vatten,

så längtar jag till dig, o Gud.

3Jag törstar efter Gud,

efter den levande Guden.

När får jag komma,

när får jag träda fram inför Gud?

4Tårar har blivit min föda

dag och natt.

Ständigt frågar man mig:

»Var är din Gud?«

5Jag överväldigas av sorg

när jag minns det som var,

hur jag gick i den Mäktiges hägn

upp till Guds hus,

med tacksägelse och glädjerop

i skaran som drog upp till högtid.

6Varför är du tyngd av sorg, min själ,

och full av oro?

Sätt ditt hopp till Gud!

Jag skall åter få tacka honom,

min räddare och min Gud.

7Min själ är tyngd av sorg,

därför går min tanke till dig

från Jordans och Hermons land,

från Misars berg.

8Djup ropar till djup

i dånet av dina forsar.

Alla dina brottsjöar

slår samman över mitt huvud.

9Om dagen skall Herren skänka sin nåd,

om natten skall jag sjunga till hans ära

och be till Gud som ger mig liv.

10Jag säger till Gud, min klippa:

Varför har du glömt mig?

Varför måste jag gå sörjande,

plågad av fiender?

11Det skär mig in i märgen

när mina fiender hånar mig,

när de ständigt frågar:

»Var är din Gud?«

12Varför är du tyngd av sorg, min själ,

och full av oro?

Sätt ditt hopp till Gud!

Jag skall åter få tacka honom,

min räddare och min Gud.