Bibel 2000 (B2000)
38

Psalm 38

381En psalm av David, till påminnelse.

2Herre, tukta mig inte i din vrede,

straffa mig inte i din harm!

3Dina pilar har trängt in i mig

och din hand vilar tung på mig.

4Ingenting är helt på min kropp

för din vredes skull,

ingenting är friskt i mig

för mina synders skull.

5Min skuld har växt mig över huvudet,

den är en börda, för tung för mig.

6Mina sår stinker och varas

för min dårskaps skull.

7Jag är krokig och böjd,

dagen lång går jag sörjande.

8Höfterna brinner av smärta,

ingenting är helt i min kropp.

9Jag är kraftlös och krossad,

jag skriker ut mitt hjärtas jämmer.

10Herre, du känner min längtan,

mina suckar når fram till dig.

11Mitt hjärta bultar, mina krafter sviker,

mina ögons ljus har slocknat.

12Mina vänner och grannar skyr min plåga,

mina närmaste håller sig borta.

13De som står efter mitt liv gillrar fällor,

de som vill mig ont förtalar mig

och tänker ständigt på svek.

14Jag är lik en döv som ingenting hör,

en stum som inte öppnar sin mun.

15Jag är lik en man som inte hör,

en som inte kan svara.

16Men, Herre, jag hoppas på dig,

du skall svara mig, Herre, min Gud.

17Jag är rädd att de skall skratta åt mig,

de som hånar mig när jag snavar.

18Ty jag är nära att stupa,

jag är ständigt plågad.

19Jag bekänner min skuld,

jag sörjer över min synd.

20Fiender utan orsak har jag många,

talrika är de som hatar mig utan skäl.

21De lönar gott med ont,

de är emot mig för att jag sökt det goda.

22Överge mig inte, Herre,

min Gud, dröj inte långt borta!

23Skynda till min hjälp,

Herre, du min räddning!

39

Psalm 39

391För körledaren. En psalm av David.

2Jag tänkte: Jag skall ta mig i akt

och inte synda med min tunga,

jag skall sätta lås för min mun,

så länge gudlösa är inom hörhåll.

3Så höll jag mig tyst och blev stum,

jag teg, men till ingen nytta.

Min plåga blev bitter,

4hjärtat brände i mitt bröst,

jag stönade, det brann som eld.

Jag kunde inte tiga.

5Herre, lär mig inse att jag skall dö

och hur få mina tillmätta dagar är,

inse att jag är förgänglig.

6En handfull dagar är allt du ger mig,

för dig är min livstid ett intet.

Bara en vindfläkt är människan,

7som en skuggbild vandrar hon kring.

Bara en vindfläkt är skatterna hon hopar,

hon vet inte vems de en gång skall bli.

8Herre, vad har jag då att hoppas på?

Mitt hopp står till dig.

9Befria mig från alla mina synder,

låt mig slippa bli smädad för dårskap.

10Jag tiger och öppnar inte min mun

— det är ju du som låtit detta ske.

11Ta bort den plåga du lagt på mig!

Jag förgås under slagen av din hand.

12Du tuktar och straffar en man för hans synd,

likt malen förtär du allt han har kärt.

Bara en vindfläkt är människan.

13Herre, hör min bön och lyssna till mitt rop,

tig inte när jag gråter!

Ty en tid är jag gäst hos dig,

en främling som alla mina fäder.

14Vänd bort din blick, så kan jag glädjas

innan jag går bort och inte mer finns till.

40

Psalm 40

401För körledaren. Av David, en psalm.

2Länge väntade jag på Herren,

och han böjde sig ner till mig

och hörde mitt rop.

3Han drog mig upp ur fördärvets grop,

ur slam och dy.

Han ställde mig på fast mark,

mina steg gjorde han trygga.

4Han lade en ny sång i min mun,

en lovsång till vår Gud.

Många skall se det och bäva

och sätta sin lit till Herren.

5Lycklig den som litar fast på Herren

och inte vänder sig till de trotsiga

och dem som avfaller till lögnens makter.

6Stora är de ting du har gjort,

dina under, Herre, min Gud,

och dina planer med oss.

Ingen kan mäta sig med dig.

Jag vill tala och berätta om dem,

men de är fler än jag kan räkna.

7Slaktoffer och matoffer önskar du inte,

du har lärt mig att lyssna.

Brännoffer och syndoffer begär du inte,

8därför säger jag: Jag är här.

I bokrullen står vad jag skall göra.

9Gärna gör jag din vilja, min Gud,

jag har din lag i mitt hjärta.

10Jag bär bud om din trofasta hjälp

till den stora tempelskaran.

Jag håller inte tillbaka mina ord,

det vet du, Herre.

11Jag tiger inte om din hjälp,

att du är trofast och räddar förkunnar jag.

Jag döljer inte din godhet och trohet

för den stora tempelskaran.

12Du, Herre, håller inte tillbaka

din barmhärtighet mot mig,

din godhet och din trohet

skall alltid bevara mig.

13Jag hotas från alla håll

av olyckor utan tal.

Mina synder har hunnit upp mig,

jag förmår inte se dem.

De är fler än håren på mitt huvud,

och modet sviker mig.

14Jag ber dig, Herre, befria mig!

Herre, skynda till min hjälp!

15Skam och smälek må drabba alla

som vill beröva mig livet.

Låt dem vika tillbaka med vanära,

de som vill mig ont.

16Må de rysa av skam,

de som nu skrattar hånfullt åt mig.

17Men alla som kommer till dig

skall jubla av glädje över dig.

De som längtar efter din hjälp

skall alltid säga: »Herren är stor.«

18Jag är betryckt och fattig.

Herre, skynda till mig!

Min hjälp och min räddare är du.

Min Gud, dröj inte!