Bibel 2000 (B2000)
35

Psalm 35

351Av David.

Herre, kämpa mot dem som kämpar mot mig!

Strid mot dem som strider mot mig!

2Tag rustning och sköld,

grip in till min hjälp!

3Höj spjut och lans

mot mina förföljare!

Säg till mig: Jag är din räddning.

4Skam och vanära må drabba dem

som står efter mitt liv.

Låt dem som har ont i sinnet mot mig

vika tillbaka i smälek.

5Låt dem bli som agnar i vinden,

när Herrens ängel driver bort dem.

6Låt deras väg bli mörk och hal,

när Herrens ängel förföljer dem.

7Ty utan skäl lade de ut sitt nät

och grävde en grop åt mig.

8Låt fördärvet överraska dem,

låt nätet de lagt ut snärja dem själva

och låt dem falla i gropen de grävt.

9Jag skall jubla över Herren

och glädjas åt hans hjälp.

10Hela min varelse ropar:

Herre, vem är som du?

Du räddar den svage från hans överman,

den svage och fattige från plundraren.

11Falska vittnen träder fram.

Man förhör mig om det jag inte vet,

12man lönar mig med ont för gott,

jag är övergiven.

13När de var sjuka

klädde jag mig i säckväv,

jag späkte mig med fastor

och bad med huvudet sänkt,

14som för en vän, en bror.

Som i sorg efter en mor

gick jag svartklädd och böjd.

15Men när jag snubblade

gladdes de och gick samman,

de gick samman mot mig för att slå,

och jag anade ingenting.

De rev och klöste utan hejd.

16De hånar mig skamlöst,

de visar tänderna mot mig.

17Herre, hur länge skall du se på?

Befria mig från deras grymheter,

rädda mitt liv från lejonen!

18Då skall jag tacka dig i tempelskaran,

prisa dig bland allt folket.

19Låt inte mina lömska fiender glädjas,

låt inte dem som hatar mig utan grund

göra försmädliga miner.

20Ty deras ord skapar osämja,

och mot de stilla i landet

har de svekfulla planer.

21De öppnar sin breda mun

och skrattar hånfullt:

»Vad var det vi sa!«

22Du ser det, Herre, var inte tyst.

Herre, dröj inte långt borta.

23Vakna, res dig, skaffa mig rätt!

Ta dig an min sak, min Gud och härskare!

24Döm mig rättvist, Herre, min Gud.

Låt dem inte få glädjas,

25låt dem inte få tänka:

»Ha! Det blev som vi ville«,

inte få säga: »Vi slukade honom!«

26Skam och smälek må drabba alla

som gläds åt min olycka.

Klä dem i skam och nesa,

de som triumferar över mig.

27Men låt dem som unnar mig min rätt

få jubla och glädja sig,

låt dem ständigt säga: »Herren är stor,

han unnar sin tjänare välgång.«

28Jag skall vittna om din trofasthet

och prisa dig dagen lång.

36

Psalm 36

361För körledaren. Av Herrens tjänare David.

2Synden viskar sitt ord i den gudlöses hjärta,

hos honom finns ingen fruktan för Gud.

3Synden smickrar honom till att tro

att hans ogärning aldrig röjs och blir avskydd.

4Hans ord är ondska och svek,

åt insikt och godhet vänder han ryggen.

5Han ligger på sin bädd och smider onda planer,

han har slagit in på orätt väg,

han skyr inte något ont.

6Herre, till himlen sträcker sig din nåd,

din trofasthet ända till skyarna.

7Din rättfärdighet är som väldiga berg,

din rättvisa som det djupaste hav.

Herre, du hjälper både människor och djur.

8Din nåd är dyrbar, o Gud,

i dina vingars skugga finner människor tillflykt.

9De får njuta överflödet i ditt hus,

i din glädjes strömmar stillas deras törst.

10Ty hos dig är livets källa,

i ditt ljus ser vi ljus.

11Låt din nåd aldrig vika från de dina,

din rättfärdighet aldrig från de redbara.

12Låt inte de stolta trampa ner mig,

låt inte de onda driva bort mig.

13Där ligger de, ogärningsmännen,

slagna, reser sig aldrig.

37

Psalm 37

371Av David.

Reta inte upp dig på de onda,

avundas inte dem som gör orätt!

2De torkar snabbt som gräset

och vissnar bort som grönskan.

3Förtrösta på Herren och gör det goda,

så får du bo i ditt land och leva trygg.

4Ha din glädje i Herren,

han ger dig allt vad ditt hjärta begär.

5Lägg ditt liv i Herrens hand.

Lita på honom, han kommer att handla.

6Han skall låta din rätt lysa som gryningsljuset,

din rättvisa sak som middagssolen.

7Var stilla inför Herren, vänta på honom.

Reta dig inte på den som har framgång,

den som når sina onda syften.

8Stilla din harm, låt din vrede slockna,

reta inte upp dig, det leder bara till ont.

9De som gör det onda skall drivas bort,

men de som hoppas på Herren får äga landet.

10En kort tid, och den gudlöse är inte mer,

du letar där han fanns, och han är borta.

11Men de ödmjuka får äga landet

och njuta en ostörd fred.

12De gudlösa vill den rättfärdige ont,

och de visar tänderna mot honom.

13Herren ler åt dem,

han ser att deras stund kommer.

14De gudlösa drar sina svärd

och spänner sina bågar

för att fälla den fattige och förtryckte,

för att slakta den som handlar rätt.

15Men svärdet tränger in i deras eget hjärta,

och deras bågar bryts sönder.

16Bättre det lilla den rättfärdige har

än de gudlösas stora rikedom,

17ty de gudlösas makt skall brytas,

men Herren stöder de rättfärdiga.

18Herren tar sig an de frommas liv,

de behåller sin arvslott för alltid.

19De drabbas inte när olyckan kommer,

när svälten råder äter de sig mätta.

20Men de gudlösa går under,

och som i en glödande ugn

försvinner Herrens fiender,

försvinner som rök.

21Den gudlöse lånar men betalar inte igen,

den rättfärdige är frikostig och givmild.

22Ty de som Gud välsignat får äga landet,

men de han förbannat skall drivas bort.

23Människans steg styrs av Herren,

han vill trygga hennes väg.

24Snubblar hon faller hon inte omkull,

ty Herren håller hennes hand.

25Ung har jag varit, gammal är jag,

men aldrig såg jag den rättfärdige övergiven

eller hans barn tigga om bröd.

26Alltid lånar han frikostigt ut,

och hans barn blir välsignade.

27Sky det onda och gör det goda,

så får du bo kvar för alltid.

28Ty Herren älskar det rätta

och överger inte sina trogna.

Men syndarna skall förgöras för alltid

och de gudlösas barn drivas bort.

29De rättfärdiga skall äga landet

och bo där för alltid.

30Den rättfärdiges mun talar vist

och hans tunga säger det rätta.

31Han bär sin Guds lag i hjärtat,

han går utan att vackla.

32Den gudlöse spejar på den rättfärdige

och söker tillfälle att döda honom.

33Herren ger honom inte i den gudlöses våld

och låter honom inte bli fälld i rätten.

34Hoppas på Herren och följ hans väg!

Han skall upphöja dig, du skall äga landet,

när de gudlösa drivs bort får du se på.

35Jag såg en gudlös i hans kraft,

han stod hög som en ceder på Libanon.

36Jag gick förbi och han var borta,

jag sökte honom och han fanns inte mer.

37Ge akt på den fromme, se på den redbare,

fridens man har en framtid,

38men syndarna går alla under,

de gudlösa berövas sin framtid.

39De rättfärdigas räddning kommer från Herren,

han är deras värn i nödens tid.

40Herren hjälper och befriar dem,

befriar dem från de gudlösa,

räddar dem när de flyr till honom.