341Av David, när han spelade vansinnig inför Avimelek, som drev bort honom.
2Jag vill alltid prisa Herren,
ständigt sjunga hans lov.
3Stolt ger jag Herren äran,
de betryckta hör det och gläds.
4Lova Herren med mig,
låt oss tillsammans ära hans namn!
5Jag sökte mig till Herren och han svarade mig,
han befriade mig från all fruktan.
6Se mot honom och stråla av glädje,
sänk inte blicken i skam.
7Jag eländige ropade, Herren hörde,
han räddade mig ur all min nöd.
8Herrens ängel håller vakt
kring hans trogna och räddar dem.
9Se och smaka Herrens godhet,
lycklig den som flyr till honom!
10Frukta Herren, ni hans heliga,
de som fruktar honom lider ingen brist.
11Lejon kan lida nöd och hungra,
de som sökt sig till Herren saknar ingenting.
12Kom, mina barn, lyssna på mig,
jag vill lära er att frukta Herren.
13Är du en som älskar livet
och vill se många lyckliga år?
14Bevara då din tunga från ont
och dina läppar från falska ord.
15Sky det onda och gör det goda,
sträva efter att hålla fred.
16Herrens ögon ser de rättfärdiga,
och hans öron hör deras rop.
17Herren inskrider mot dem som gör det onda,
han utplånar deras minne på jorden.
18De rättfärdiga ropar, och Herren hör
och räddar dem ur all nöd.
19Herren är nära de förtvivlade,
han hjälper de modlösa.
20Den rättfärdige drabbas av mycket ont,
men Herren räddar honom från allt.
21Han skyddar varje ben i hans kropp,
inte ett enda skall krossas.
22Olyckan dödar den gudlöse,
den rättfärdiges fiender står med skuld.
23Herren räddar sina tjänares liv,
de som flyr till honom är fria från skuld.
351Av David.
Herre, kämpa mot dem som kämpar mot mig!
Strid mot dem som strider mot mig!
2Tag rustning och sköld,
grip in till min hjälp!
3Höj spjut och lans
mot mina förföljare!
Säg till mig: Jag är din räddning.
4Skam och vanära må drabba dem
som står efter mitt liv.
Låt dem som har ont i sinnet mot mig
vika tillbaka i smälek.
5Låt dem bli som agnar i vinden,
när Herrens ängel driver bort dem.
6Låt deras väg bli mörk och hal,
när Herrens ängel förföljer dem.
7Ty utan skäl lade de ut sitt nät
och grävde en grop åt mig.
8Låt fördärvet överraska dem,
låt nätet de lagt ut snärja dem själva
och låt dem falla i gropen de grävt.
9Jag skall jubla över Herren
och glädjas åt hans hjälp.
10Hela min varelse ropar:
Herre, vem är som du?
Du räddar den svage från hans överman,
den svage och fattige från plundraren.
11Falska vittnen träder fram.
Man förhör mig om det jag inte vet,
12man lönar mig med ont för gott,
jag är övergiven.
13När de var sjuka
klädde jag mig i säckväv,
jag späkte mig med fastor
och bad med huvudet sänkt,
14som för en vän, en bror.
Som i sorg efter en mor
gick jag svartklädd och böjd.
15Men när jag snubblade
gladdes de och gick samman,
de gick samman mot mig för att slå,
och jag anade ingenting.
De rev och klöste utan hejd.
16De hånar mig skamlöst,
de visar tänderna mot mig.
17Herre, hur länge skall du se på?
Befria mig från deras grymheter,
rädda mitt liv från lejonen!
18Då skall jag tacka dig i tempelskaran,
prisa dig bland allt folket.
19Låt inte mina lömska fiender glädjas,
låt inte dem som hatar mig utan grund
göra försmädliga miner.
20Ty deras ord skapar osämja,
och mot de stilla i landet
har de svekfulla planer.
21De öppnar sin breda mun
och skrattar hånfullt:
»Vad var det vi sa!«
22Du ser det, Herre, var inte tyst.
Herre, dröj inte långt borta.
23Vakna, res dig, skaffa mig rätt!
Ta dig an min sak, min Gud och härskare!
24Döm mig rättvist, Herre, min Gud.
Låt dem inte få glädjas,
25låt dem inte få tänka:
»Ha! Det blev som vi ville«,
inte få säga: »Vi slukade honom!«
26Skam och smälek må drabba alla
som gläds åt min olycka.
Klä dem i skam och nesa,
de som triumferar över mig.
27Men låt dem som unnar mig min rätt
få jubla och glädja sig,
låt dem ständigt säga: »Herren är stor,
han unnar sin tjänare välgång.«
28Jag skall vittna om din trofasthet
och prisa dig dagen lång.
361För körledaren. Av Herrens tjänare David.
2Synden viskar sitt ord i den gudlöses hjärta,
hos honom finns ingen fruktan för Gud.
3Synden smickrar honom till att tro
att hans ogärning aldrig röjs och blir avskydd.
4Hans ord är ondska och svek,
åt insikt och godhet vänder han ryggen.
5Han ligger på sin bädd och smider onda planer,
han har slagit in på orätt väg,
han skyr inte något ont.
6Herre, till himlen sträcker sig din nåd,
din trofasthet ända till skyarna.
7Din rättfärdighet är som väldiga berg,
din rättvisa som det djupaste hav.
Herre, du hjälper både människor och djur.
8Din nåd är dyrbar, o Gud,
i dina vingars skugga finner människor tillflykt.
9De får njuta överflödet i ditt hus,
i din glädjes strömmar stillas deras törst.
10Ty hos dig är livets källa,
i ditt ljus ser vi ljus.
11Låt din nåd aldrig vika från de dina,
din rättfärdighet aldrig från de redbara.
12Låt inte de stolta trampa ner mig,
låt inte de onda driva bort mig.
13Där ligger de, ogärningsmännen,
slagna, reser sig aldrig.