Psalm 34

34¹Av David, när han spelade vansinnig inför Avimelek, som drev bort honom.

²Jag vill alltid prisa Herren,

ständigt sjunga hans lov.

³Stolt ger jag Herren äran,

de betryckta hör det och gläds.

⁴Lova Herren med mig,

låt oss tillsammans ära hans namn!

⁵Jag sökte mig till Herren och han svarade mig,

han befriade mig från all fruktan.

⁶Se mot honom och stråla av glädje,

sänk inte blicken i skam.

⁷Jag eländige ropade, Herren hörde,

han räddade mig ur all min nöd.

⁸Herrens ängel håller vakt

kring hans trogna och räddar dem.

⁹Se och smaka Herrens godhet,

lycklig den som flyr till honom!

¹⁰Frukta Herren, ni hans heliga,

de som fruktar honom lider ingen brist.

¹¹Lejon kan lida nöd och hungra,

de som sökt sig till Herren saknar ingenting.

¹²Kom, mina barn, lyssna på mig,

jag vill lära er att frukta Herren.

¹³Är du en som älskar livet

och vill se många lyckliga år?

¹⁴Bevara då din tunga från ont

och dina läppar från falska ord.

¹⁵Sky det onda och gör det goda,

sträva efter att hålla fred.

¹⁶Herrens ögon ser de rättfärdiga,

och hans öron hör deras rop.

¹⁷Herren inskrider mot dem som gör det onda,

han utplånar deras minne på jorden.

¹⁸De rättfärdiga ropar, och Herren hör

och räddar dem ur all nöd.

¹⁹Herren är nära de förtvivlade,

han hjälper de modlösa.

²⁰Den rättfärdige drabbas av mycket ont,

men Herren räddar honom från allt.

²¹Han skyddar varje ben i hans kropp,

inte ett enda skall krossas.

²²Olyckan dödar den gudlöse,

den rättfärdiges fiender står med skuld.

²³Herren räddar sina tjänares liv,

de som flyr till honom är fria från skuld.

Psalm 35

35¹Av David.

Herre, kämpa mot dem som kämpar mot mig!

Strid mot dem som strider mot mig!

²Tag rustning och sköld,

grip in till min hjälp!

³Höj spjut och lans

mot mina förföljare!

Säg till mig: Jag är din räddning.

⁴Skam och vanära må drabba dem

som står efter mitt liv.

Låt dem som har ont i sinnet mot mig

vika tillbaka i smälek.

⁵Låt dem bli som agnar i vinden,

när Herrens ängel driver bort dem.

⁶Låt deras väg bli mörk och hal,

när Herrens ängel förföljer dem.

⁷Ty utan skäl lade de ut sitt nät

och grävde en grop åt mig.

⁸Låt fördärvet överraska dem,

låt nätet de lagt ut snärja dem själva

och låt dem falla i gropen de grävt.

⁹Jag skall jubla över Herren

och glädjas åt hans hjälp.

¹⁰Hela min varelse ropar:

Herre, vem är som du?

Du räddar den svage från hans överman,

den svage och fattige från plundraren.

¹¹Falska vittnen träder fram.

Man förhör mig om det jag inte vet,

¹²man lönar mig med ont för gott,

jag är övergiven.

¹³När de var sjuka

klädde jag mig i säckväv,

jag späkte mig med fastor

och bad med huvudet sänkt,

¹⁴som för en vän, en bror.

Som i sorg efter en mor

gick jag svartklädd och böjd.

¹⁵Men när jag snubblade

gladdes de och gick samman,

de gick samman mot mig för att slå,

och jag anade ingenting.

De rev och klöste utan hejd.

¹⁶De hånar mig skamlöst,

de visar tänderna mot mig.

¹⁷Herre, hur länge skall du se på?

Befria mig från deras grymheter,

rädda mitt liv från lejonen!

¹⁸Då skall jag tacka dig i tempelskaran,

prisa dig bland allt folket.

¹⁹Låt inte mina lömska fiender glädjas,

låt inte dem som hatar mig utan grund

göra försmädliga miner.

²⁰Ty deras ord skapar osämja,

och mot de stilla i landet

har de svekfulla planer.

²¹De öppnar sin breda mun

och skrattar hånfullt:

»Vad var det vi sa!«

²²Du ser det, Herre, var inte tyst.

Herre, dröj inte långt borta.

²³Vakna, res dig, skaffa mig rätt!

Ta dig an min sak, min Gud och härskare!

²⁴Döm mig rättvist, Herre, min Gud.

Låt dem inte få glädjas,

²⁵låt dem inte få tänka:

»Ha! Det blev som vi ville«,

inte få säga: »Vi slukade honom!«

²⁶Skam och smälek må drabba alla

som gläds åt min olycka.

Klä dem i skam och nesa,

de som triumferar över mig.

²⁷Men låt dem som unnar mig min rätt

få jubla och glädja sig,

låt dem ständigt säga: »Herren är stor,

han unnar sin tjänare välgång.«

²⁸Jag skall vittna om din trofasthet

och prisa dig dagen lång.

Psalm 36

36¹För körledaren. Av Herrens tjänare David.

²Synden viskar sitt ord i den gudlöses hjärta,

hos honom finns ingen fruktan för Gud.

³Synden smickrar honom till att tro

att hans ogärning aldrig röjs och blir avskydd.

⁴Hans ord är ondska och svek,

åt insikt och godhet vänder han ryggen.

⁵Han ligger på sin bädd och smider onda planer,

han har slagit in på orätt väg,

han skyr inte något ont.

⁶Herre, till himlen sträcker sig din nåd,

din trofasthet ända till skyarna.

⁷Din rättfärdighet är som väldiga berg,

din rättvisa som det djupaste hav.

Herre, du hjälper både människor och djur.

⁸Din nåd är dyrbar, o Gud,

i dina vingars skugga finner människor tillflykt.

⁹De får njuta överflödet i ditt hus,

i din glädjes strömmar stillas deras törst.

¹⁰Ty hos dig är livets källa,

i ditt ljus ser vi ljus.

¹¹Låt din nåd aldrig vika från de dina,

din rättfärdighet aldrig från de redbara.

¹²Låt inte de stolta trampa ner mig,

låt inte de onda driva bort mig.

¹³Där ligger de, ogärningsmännen,

slagna, reser sig aldrig.