Bibel 2000 (B2000)
33

Psalm 33

331Jubla över Herren, ni rättfärdiga!

De redbara skall sjunga hans lov.

2Tacka Herren till lyrans klang,

spela på tiosträngad harpa!

3Sjung till hans ära, sjung en ny sång,

jubla till strängarnas välljud!

4Herrens ord är att lita på,

han handlar alltid trofast.

5Rätt och rättfärdighet älskar han,

Herrens kärlek fyller hela jorden.

6Genom Herrens ord blev himlen till

och rymdens här på hans befallning.

7Som i en lägel samlade han havet

och lade djupens vatten i säkert förvar.

8Må hela jorden bäva inför Herren,

alla som bor där frukta honom.

9Han talade och allt blev till,

han befallde och det skedde.

10Herren gäckar folkens planer

och gör deras avsikter om intet.

11Men Herrens plan står fast för evigt,

hans avsikter från släkte till släkte.

12Lyckligt det folk som har Herren till Gud,

det folk han valt till sin egendom!

13Från himlen blickar Herren ner

och ser på alla människor.

14Från sin tronsal betraktar han

alla dem som bor på jorden,

15han som ensam gett dem liv och tanke

och som följer alla deras gärningar.

16Stora härar räddar inte kungen,

stor styrka hjälper inte kämpen,

17stridshästar säkrar inte segern,

de räddar ingen med all sin kraft.

18Men Herren vakar över dem som fruktar honom,

över dem som hoppas på hans nåd,

19han räddar dem från döden

och håller dem vid liv i hungertid.

20Vi sätter vårt hopp till Herren,

han är vår hjälp och vår sköld.

21I honom har våra hjärtan sin glädje,

vi förtröstar på hans heliga namn.

22Herre, låt din nåd vila över oss,

ty vi hoppas på dig.

34

Psalm 34

341Av David, när han spelade vansinnig inför Avimelek, som drev bort honom.

2Jag vill alltid prisa Herren,

ständigt sjunga hans lov.

3Stolt ger jag Herren äran,

de betryckta hör det och gläds.

4Lova Herren med mig,

låt oss tillsammans ära hans namn!

5Jag sökte mig till Herren och han svarade mig,

han befriade mig från all fruktan.

6Se mot honom och stråla av glädje,

sänk inte blicken i skam.

7Jag eländige ropade, Herren hörde,

han räddade mig ur all min nöd.

8Herrens ängel håller vakt

kring hans trogna och räddar dem.

9Se och smaka Herrens godhet,

lycklig den som flyr till honom!

10Frukta Herren, ni hans heliga,

de som fruktar honom lider ingen brist.

11Lejon kan lida nöd och hungra,

de som sökt sig till Herren saknar ingenting.

12Kom, mina barn, lyssna på mig,

jag vill lära er att frukta Herren.

13Är du en som älskar livet

och vill se många lyckliga år?

14Bevara då din tunga från ont

och dina läppar från falska ord.

15Sky det onda och gör det goda,

sträva efter att hålla fred.

16Herrens ögon ser de rättfärdiga,

och hans öron hör deras rop.

17Herren inskrider mot dem som gör det onda,

han utplånar deras minne på jorden.

18De rättfärdiga ropar, och Herren hör

och räddar dem ur all nöd.

19Herren är nära de förtvivlade,

han hjälper de modlösa.

20Den rättfärdige drabbas av mycket ont,

men Herren räddar honom från allt.

21Han skyddar varje ben i hans kropp,

inte ett enda skall krossas.

22Olyckan dödar den gudlöse,

den rättfärdiges fiender står med skuld.

23Herren räddar sina tjänares liv,

de som flyr till honom är fria från skuld.

35

Psalm 35

351Av David.

Herre, kämpa mot dem som kämpar mot mig!

Strid mot dem som strider mot mig!

2Tag rustning och sköld,

grip in till min hjälp!

3Höj spjut och lans

mot mina förföljare!

Säg till mig: Jag är din räddning.

4Skam och vanära må drabba dem

som står efter mitt liv.

Låt dem som har ont i sinnet mot mig

vika tillbaka i smälek.

5Låt dem bli som agnar i vinden,

när Herrens ängel driver bort dem.

6Låt deras väg bli mörk och hal,

när Herrens ängel förföljer dem.

7Ty utan skäl lade de ut sitt nät

och grävde en grop åt mig.

8Låt fördärvet överraska dem,

låt nätet de lagt ut snärja dem själva

och låt dem falla i gropen de grävt.

9Jag skall jubla över Herren

och glädjas åt hans hjälp.

10Hela min varelse ropar:

Herre, vem är som du?

Du räddar den svage från hans överman,

den svage och fattige från plundraren.

11Falska vittnen träder fram.

Man förhör mig om det jag inte vet,

12man lönar mig med ont för gott,

jag är övergiven.

13När de var sjuka

klädde jag mig i säckväv,

jag späkte mig med fastor

och bad med huvudet sänkt,

14som för en vän, en bror.

Som i sorg efter en mor

gick jag svartklädd och böjd.

15Men när jag snubblade

gladdes de och gick samman,

de gick samman mot mig för att slå,

och jag anade ingenting.

De rev och klöste utan hejd.

16De hånar mig skamlöst,

de visar tänderna mot mig.

17Herre, hur länge skall du se på?

Befria mig från deras grymheter,

rädda mitt liv från lejonen!

18Då skall jag tacka dig i tempelskaran,

prisa dig bland allt folket.

19Låt inte mina lömska fiender glädjas,

låt inte dem som hatar mig utan grund

göra försmädliga miner.

20Ty deras ord skapar osämja,

och mot de stilla i landet

har de svekfulla planer.

21De öppnar sin breda mun

och skrattar hånfullt:

»Vad var det vi sa!«

22Du ser det, Herre, var inte tyst.

Herre, dröj inte långt borta.

23Vakna, res dig, skaffa mig rätt!

Ta dig an min sak, min Gud och härskare!

24Döm mig rättvist, Herre, min Gud.

Låt dem inte få glädjas,

25låt dem inte få tänka:

»Ha! Det blev som vi ville«,

inte få säga: »Vi slukade honom!«

26Skam och smälek må drabba alla

som gläds åt min olycka.

Klä dem i skam och nesa,

de som triumferar över mig.

27Men låt dem som unnar mig min rätt

få jubla och glädja sig,

låt dem ständigt säga: »Herren är stor,

han unnar sin tjänare välgång.«

28Jag skall vittna om din trofasthet

och prisa dig dagen lång.