Bibel 2000 (B2000)
30

Psalm 30

301En psalm, en sång vid tempelinvigningen. Av David.

2Jag vill lovsjunga dig, Herre,

ty du drog mig upp ur djupet

och lät inte mina fiender triumfera.

3Herre, min Gud, jag ropade till dig

och du gjorde mig frisk.

4Herre, du förde mig upp ur dödsriket,

du gav mig liv, du räddade mig från graven.

5Sjung Herrens lov, ni hans trogna,

prisa hans heliga namn!

6Ofärd är i hans vrede,

men i hans nåd är liv.

Om kvällen är gråten min gäst

men om morgonen jublet.

7När det gick mig väl tänkte jag:

Jag skall alltid stå trygg.

8Herre, i din nåd ställde du mig på fasta berget.

Men du dolde ditt ansikte och jag blev förskräckt.

9Till dig, Herre, ropade jag,

Herren bad jag om förskoning.

10Vad har du för vinst av min död,

av att jag sänks i graven?

Kan mullen prisa dig?

Kan den förkunna din trofasthet?

11Lyssna, Herre, skona mig,

Herre, bli min hjälpare!

12Du vände min dödsklagan i dans,

du tog av mig sorgens dräkt

och klädde mig i glädje.

13Därför skall jag sjunga ditt lov

och aldrig tystna.

Herre, min Gud, jag skall alltid prisa dig.

31

Psalm 31

311För körledaren. En psalm av David.

2Till dig, Herre, tar jag min tillflykt,

svik mig aldrig!

Du som är trofast, rädda mig,

3lyssna på mig,

skynda till min hjälp.

Var min klippa dit jag kan fly,

borgen där jag finner räddning.

4Ja, du är min klippa och min borg.

Du skall leda och styra mig,

ditt namn till ära.

5Du skall lösa mig ur snaran de gillrat,

du är min tillflykt.

6Jag överlämnar mig i dina händer.

Du befriar mig, Herre, du sanne Gud.

7Du hatar dem som dyrkar falska gudar,

men jag litar på Herren.

8Jag vill jubla av glädje över din godhet,

du som såg mitt elände

och tog dig an mig när jag led.

9Du gav mig inte i fiendens våld,

du förde mig ut i frihet.

10Förbarma dig, Herre, jag är i nöd,

mina ögon är skumma av sorgen,

jag är matt till kropp och själ.

11Mitt liv rinner bort i ängslan

och mina år i suckan.

I nöden sviker mig kraften

och benen murknar i min kropp

12för alla mina fienders skull.

Jag blir hånad,

jag är en börda för mina grannar,

en skräck för mina vänner,

de som ser mig på gatan viker undan.

13Jag är bortglömd som en död,

jag är som ett krossat kärl.

14Jag hör folkhopen viska.

Skräck från alla håll —

de gaddar sig samman

och smider planer mot mitt liv.

15Men jag förtröstar på dig, Herre,

jag säger: Du är min Gud.

16I din hand ligger mina dagar,

rädda mig ur mina fienders hand,

från dem som förföljer mig.

17Låt ditt ansikte lysa över mig,

hjälp din tjänare i din godhet!

18Herre, svik mig inte när jag ropar.

Låt de gudlösa stå med skam och tystna i döden,

19låt de läppar som ljuger förstummas,

deras fräcka tal mot den rättfärdige

i högmod och förakt.

20Stor är din godhet,

som du sparat åt dina trogna

och som du ger i allas åsyn

åt dem som tar sin tillflykt till dig.

21Du håller dem gömda hos dig

undan människors ränker,

du bevarar dem i ditt hägn

undan elaka tungor.

22Lovad vare Herren,

ty han var förunderligt god mot mig

i nödens tid.

23Jag greps av oro och sade:

Jag är bortstött från dig.

Men du hörde hur jag bönföll dig,

hur jag ropade till dig om hjälp.

24Älska Herren, ni hans trogna!

Herren bevarar de trofasta,

men de förmätna straffar han strängt.

25Var starka, fatta mod,

alla ni som hoppas på Herren!

32

Psalm 32

321Av David, en dikt.

Lycklig den vars brott har förlåtits

och vars synd har plånats ut!

2Lycklig den vars skuld har avskrivits av Herren

och vars sinne är utan svek!

3Så länge jag teg tynade jag bort.

Jag jämrade mig dagen lång,

4dag och natt låg din hand tung på mig,

jag blev som en åker i sommarens torka.

5Då erkände jag min synd för dig,

jag dolde inte min skuld.

Jag sade: Jag vill bekänna

mina brott för Herren.

Och du förlät min synd och skuld.

6Därför ber dina trogna till dig

i nödens tid.

När de stora vattnen stiger

når de inte dem.

7Du är min fristad,

du bevarar mig för nöden,

du låter jubel över räddningen ljuda omkring mig.

8Jag vill ge dig insikt och lära dig den väg du skall gå,

jag vill ge dig råd, min blick skall följa dig.

9Var inte som en häst eller mula utan förstånd —

med tygel och betsel måste de tämjas.

10Den gudlöse drabbas av många plågor,

men den som litar på Herren

skall omslutas av godhet.

11Ni rättfärdiga, gläd er över Herren och jubla!

Alla rättrådiga, ropa av fröjd!