Bibel 2000 (B2000)
28

Psalm 28

281Av David.

Till dig, Herre, ropar jag.

Min klippa, var inte stum!

Svara mig inte med tystnad,

då blir jag lik dem som lagts i graven.

2Hör hur jag bönfaller dig,

hur jag ropar till dig om hjälp

och sträcker mina händer mot ditt tempel,

mot det allra heligaste.

3Släpa inte bort mig

med gudlösa och ogärningsmän.

De säger sig vilja väl

men har ont i sinnet.

4Löna dem för vad de gjort,

för deras onda dåd!

Löna dem för deras handlingar,

låt deras gärningar drabba dem!

5De ger inte akt på Herrens verk,

på allt vad han har gjort.

Han skall riva ner dem,

inte bygga upp dem.

6Lovad vare Herren,

ty han har hört min bön.

7Herren är min styrka, min sköld,

på honom förtröstar jag.

Jag fick hjälp och mitt hjärta jublar,

hela min varelse tackar honom.

8Herren är sitt folks styrka,

sin smordes tillflykt och räddning.

9Rädda ditt folk

och välsigna din egendom.

Var deras herde, bär dem för evigt.

29

Psalm 29

291En psalm av David.

Ära Herren, ni gudasöner,

ära Herrens majestät,

2ära Herrens höga namn,

fall ner inför Herren i helig skrud!

3Herrens röst över vattnen!

Ärans Gud dundrar,

Herren hörs över de stora vattnen.

4Herrens röst i sin kraft,

Herrens röst i sin prakt,

5Herrens röst knäcker cedrarna,

Herren knäcker Libanons cedrar.

6Han får Libanon att hoppa som en kalv,

Sirjons berg som en vildoxe.

7Herrens röst slår blixtar,

8Herrens röst får öknen att skälva,

Herren får Kadeshöknen att skälva.

9Herrens röst skrämmer hindarna att kalva,

lämnar träden nakna.

Allt i hans tempel ropar: »Ära!«

10Herren tronar ovan himmelshavet,

Herren tronar som konung för evigt.

11Herren ger styrka åt sitt folk.

Herren välsignar sitt folk med fred.

30

Psalm 30

301En psalm, en sång vid tempelinvigningen. Av David.

2Jag vill lovsjunga dig, Herre,

ty du drog mig upp ur djupet

och lät inte mina fiender triumfera.

3Herre, min Gud, jag ropade till dig

och du gjorde mig frisk.

4Herre, du förde mig upp ur dödsriket,

du gav mig liv, du räddade mig från graven.

5Sjung Herrens lov, ni hans trogna,

prisa hans heliga namn!

6Ofärd är i hans vrede,

men i hans nåd är liv.

Om kvällen är gråten min gäst

men om morgonen jublet.

7När det gick mig väl tänkte jag:

Jag skall alltid stå trygg.

8Herre, i din nåd ställde du mig på fasta berget.

Men du dolde ditt ansikte och jag blev förskräckt.

9Till dig, Herre, ropade jag,

Herren bad jag om förskoning.

10Vad har du för vinst av min död,

av att jag sänks i graven?

Kan mullen prisa dig?

Kan den förkunna din trofasthet?

11Lyssna, Herre, skona mig,

Herre, bli min hjälpare!

12Du vände min dödsklagan i dans,

du tog av mig sorgens dräkt

och klädde mig i glädje.

13Därför skall jag sjunga ditt lov

och aldrig tystna.

Herre, min Gud, jag skall alltid prisa dig.