Bibel 2000 (B2000)
142

Psalm 142

1421En dikt av David när han var i grottan. En bön.

2Med hög röst ropar jag till Herren,

med hög röst bönfaller jag Herren.

3Jag utgjuter mina bekymmer för honom,

till honom bär jag fram min nöd.

4När modet sviker mig

vet du hur jag har det ställt.

På den väg jag vandrar

gillrar de fällor för mig.

5Jag ser mig omkring,

men ingen bryr sig om mig.

Ingenstans kan jag fly,

ingen vill veta av mig.

6Jag ropar till dig, Herre,

jag säger: Du är min tillflykt,

min lott i de levandes land.

7Lyssna till min klagan,

ty jag står utan hjälp.

Rädda mig från förföljarna,

ty de är starkare än jag.

8För mig ut ur mitt fängelse,

så att jag kan prisa ditt namn.

De rättfärdiga samlas kring mig,

ty du är god mot mig.

143

Psalm 143

1431En psalm av David.

Herre, hör min bön,

lyssna till mitt rop, du som håller ord,

svara mig, du som är rättfärdig.

2Ställ inte din tjänare inför din domstol,

ingen människa kan få rätt mot dig.

3Fienden förföljer mig,

han har krossat mig

och låter mig bo i mörker

som de sedan länge döda.

4Modet sviker mig,

hjärtat förlamas i bröstet.

5Jag minns förgångna tider

och tänker på allt du har gjort,

jag begrundar vad din hand förmått.

6Jag sträcker mina händer mot dig,

öppnar mig som törstig jord.

7Herre, skynda att svara mig,

jag orkar inte mer.

Dölj inte ditt ansikte för mig,

då blir jag lik dem som lagts i graven.

8Låt mig var morgon möta din trofasthet,

ty jag förtröstar på dig.

Visa mig den väg jag skall gå,

jag sätter mitt hopp till dig.

9Herre, rädda mig från mina fiender,

jag flyr till dig.

10Lär mig att göra din vilja,

ty du är min Gud.

Må din goda ande leda mig

på jämn mark.

11Herre, bevara mitt liv, ditt namn till ära,

tag mig ur nöden, du som är rättfärdig.

12Förinta mina fiender, du som är trofast,

förgör dem som står efter mitt liv,

ty jag är din tjänare.

144

Psalm 144

1441Av David.

Lovad vare Herren, min klippa,

han som övat min arm för krig

och lärt min hand att strida,

2min klippa och min borg,

min fristad och min räddare,

min sköld, min tillflykt,

han som lägger folken under mina fötter.

3Herre, vad är en människa

att du bryr dig om henne,

en dödlig att du räknar med honom?

4Människan är som en vindfläkt,

hennes levnad en flyktig skugga.

5Herre, vik undan din himmel, stig ner,

rör vid bergen så att de ryker.

6Låt blixtar ljunga vida omkring,

skjut dina pilar, låt dem vina.

7Räck ut din hand från höjden,

befria mig och rädda mig

ur djupa vatten,

undan främlingar,

8som har munnen full av lögner

och med lyftad hand svär falska eder.

9Gud, jag vill sjunga en ny sång till din ära,

spela på tiosträngad harpa,

10-11du som ger seger åt kungar

och befriar din tjänare David.

Rädda mig från det grymma svärdet,

befria mig från främlingar,

som har munnen full av lögner

och med lyftad hand svär falska eder.

12Våra söner är som växande plantor,

i blomman av sin ålder.

Våra döttrar är som pelare,

skulpterade för palats.

13Våra förråd är fulla,

de rymmer föda av alla slag.

Fåren förökar sig tusenfalt,

ja, tiotusenfalt, på ängarna,

14och våra kor är feta.

Ingen anfaller oss, ingen fördriver oss,

på våra gator hörs ingen klagan.

15Lyckligt det folk som har det så,

lyckligt det folk som har Herren till Gud.