Bibel 2000 (B2000)
138

Psalm 138

1381Av David.

Jag vill tacka dig av hela mitt hjärta,

inför gudarna sjunga ditt lov.

2Jag faller ner, vänd mot ditt heliga tempel,

och prisar ditt namn, du som är god och trofast.

Du har gjort långt mer än du lovat.

3Du svarade mig när jag ropade,

du fyllde mig med kraft.

4Alla jordens kungar skall tacka dig, Herre,

ty de har hört dina ord.

5De skall sjunga om Herrens vägar,

ty stor är Herrens härlighet.

6Hög är Herren, men han ser de låga,

upphöjd och fjärran känner han allt.

7När jag drabbas av nöd

bevarar du mitt liv.

Mot mina fienders vrede

sträcker du ut din hand,

din starka hand räddar mig.

8Herren skall fullborda vad han gör för mig.

Herre, din godhet varar för evigt.

Upphör inte med ditt verk!

139

Psalm 139

1391För körledaren. Av David, en psalm.

Herre, du rannsakar mig och känner mig.

2Om jag står eller sitter vet du det,

fast du är långt borta vet du vad jag tänker.

3Om jag går eller ligger ser du det,

du är förtrogen med allt jag gör.

4Innan ordet är på min tunga

vet du, Herre, allt jag vill säga.

5Du omger mig på alla sidor,

jag är helt i din hand.

6Den kunskapen är för djup för mig,

den övergår mitt förstånd.

7Var skulle jag komma undan din närhet?

Vart skulle jag fly för din blick?

8Stiger jag upp till himlen, finns du där,

lägger jag mig i dödsriket, är du också där.

9Tog jag morgonrodnadens vingar,

gick jag till vila ytterst i havet,

10skulle du nå mig även där

och gripa mig med din hand.

11Om jag säger: Mörker må täcka mig,

ljuset omkring mig bli natt,

12så är inte mörkret mörkt för dig,

natten är ljus som dagen,

själva mörkret är ljus.

13Du skapade mina inälvor,

du vävde mig i moderlivet.

14Jag tackar dig för dina mäktiga under,

förunderligt är allt du gör.

Du kände mig alltigenom,

15min kropp var inte förborgad för dig,

när jag formades i det fördolda,

när jag flätades samman i jordens djup.

16Du såg mig innan jag föddes,

i din bok var de redan skrivna,

de dagar som hade formats

innan någon av dem hade grytt.

17Dina tankar, o Gud, är för höga för mig,

väldig är deras mångfald.

18Vill jag räkna dem är de flera än sandkornen,

når jag till slutet är jag ännu hos dig.

19Döda de onda, Gud!

Låt mördarna försvinna,

20de som trotsar dig med sina ränker

och fåfängt höjer sin röst mot dig.

21Skulle jag inte hata dem som hatar dig, Herre,

och avsky dem som reser sig mot dig?

22Jag hatar dem med glödande hat,

mina fiender har de blivit.

23Rannsaka mig, Gud, och känn mina tankar,

pröva mig och känn min oro,

24se om min väg för bort från dig,

och led mig på den eviga vägen.

140

Psalm 140

1401För körledaren. En psalm av David.

2Rädda mig, Herre, från onda människor,

skydda mig mot våldsmän,

3de som har ont i sinnet

och alltid vållar strid.

4De gör sin tunga vass som ormens,

de har etter på sina läppar.

5Bevara mig, Herre, för de gudlösa,

skydda mig mot våldsmän

som försöker få mig att falla.

6De högmodiga gillrar fällor för mig,

de illvilliga lägger ut sina nät,

längs vägen sätter de snaror för mig.

7Jag säger till Herren: Du är min Gud,

hör, Herre, när jag bönfaller dig.

8Herre, min härskare, min starke hjälpare,

du skyddar mitt huvud på stridens dag.

9Uppfyll inte de gudlösas önskningar,

Herre, låt inte deras planer lyckas.

10Låt inte dem som omringar mig triumfera,

låt deras hotfulla tal drabba dem själva.

11Låt glödande kol regna över dem,

låt dem falla i gropar de inte kan ta sig ur.

12Den som sprider förtal får inte leva i landet,

våldsmännen skall jagas av olyckor, slag på slag.

13Jag vet att Herren tar sig an de hjälplösas sak

och skaffar de fattiga rätt.

14De rättfärdiga skall tacka dig,

de redbara bo i din närhet.