Bibel 2000 (B2000)
137

Psalm 137

1371Vid Babylons floder

satt vi och grät,

när vi tänkte på Sion.

2I pilträden som växte där

hade vi hängt våra lyror.

3De som höll oss fångna

bad oss att sjunga,

de som släpat bort oss

bad om glada visor:

»Sjung för oss en sång från Sion!«

4Men hur kunde vi sjunga Herrens sånger

i ett främmande land?

5Om jag glömmer dig, Jerusalem,

må min högra hand förlamas.

6Må min tunga fastna vid gommen

om jag inte tänker på dig,

om jag inte sätter Jerusalem

högre än all annan glädje.

7Herre, tänk på Jerusalems olycksdag,

hur edomeerna ropade:

»Riv ner, riv ner till grunden.«

8Babylon, du förstörerska,

lycklig den som får vedergälla

vad du har gjort mot oss.

9Lycklig den som får ta dina späda barn

och krossa dem mot klippan.

138

Psalm 138

1381Av David.

Jag vill tacka dig av hela mitt hjärta,

inför gudarna sjunga ditt lov.

2Jag faller ner, vänd mot ditt heliga tempel,

och prisar ditt namn, du som är god och trofast.

Du har gjort långt mer än du lovat.

3Du svarade mig när jag ropade,

du fyllde mig med kraft.

4Alla jordens kungar skall tacka dig, Herre,

ty de har hört dina ord.

5De skall sjunga om Herrens vägar,

ty stor är Herrens härlighet.

6Hög är Herren, men han ser de låga,

upphöjd och fjärran känner han allt.

7När jag drabbas av nöd

bevarar du mitt liv.

Mot mina fienders vrede

sträcker du ut din hand,

din starka hand räddar mig.

8Herren skall fullborda vad han gör för mig.

Herre, din godhet varar för evigt.

Upphör inte med ditt verk!

139

Psalm 139

1391För körledaren. Av David, en psalm.

Herre, du rannsakar mig och känner mig.

2Om jag står eller sitter vet du det,

fast du är långt borta vet du vad jag tänker.

3Om jag går eller ligger ser du det,

du är förtrogen med allt jag gör.

4Innan ordet är på min tunga

vet du, Herre, allt jag vill säga.

5Du omger mig på alla sidor,

jag är helt i din hand.

6Den kunskapen är för djup för mig,

den övergår mitt förstånd.

7Var skulle jag komma undan din närhet?

Vart skulle jag fly för din blick?

8Stiger jag upp till himlen, finns du där,

lägger jag mig i dödsriket, är du också där.

9Tog jag morgonrodnadens vingar,

gick jag till vila ytterst i havet,

10skulle du nå mig även där

och gripa mig med din hand.

11Om jag säger: Mörker må täcka mig,

ljuset omkring mig bli natt,

12så är inte mörkret mörkt för dig,

natten är ljus som dagen,

själva mörkret är ljus.

13Du skapade mina inälvor,

du vävde mig i moderlivet.

14Jag tackar dig för dina mäktiga under,

förunderligt är allt du gör.

Du kände mig alltigenom,

15min kropp var inte förborgad för dig,

när jag formades i det fördolda,

när jag flätades samman i jordens djup.

16Du såg mig innan jag föddes,

i din bok var de redan skrivna,

de dagar som hade formats

innan någon av dem hade grytt.

17Dina tankar, o Gud, är för höga för mig,

väldig är deras mångfald.

18Vill jag räkna dem är de flera än sandkornen,

når jag till slutet är jag ännu hos dig.

19Döda de onda, Gud!

Låt mördarna försvinna,

20de som trotsar dig med sina ränker

och fåfängt höjer sin röst mot dig.

21Skulle jag inte hata dem som hatar dig, Herre,

och avsky dem som reser sig mot dig?

22Jag hatar dem med glödande hat,

mina fiender har de blivit.

23Rannsaka mig, Gud, och känn mina tankar,

pröva mig och känn min oro,

24se om min väg för bort från dig,

och led mig på den eviga vägen.