Bibel 2000 (B2000)
136

Psalm 136

1361Tacka Herren, ty han är god,

evigt varar hans nåd.

2Tacka gudarnas Gud,

evigt varar hans nåd.

3Tacka herrarnas Herre,

evigt varar hans nåd.

4Han ensam gör under,

evigt varar hans nåd.

5Han skapade himlen med vishet,

evigt varar hans nåd.

6Han bredde ut jorden på vattnen,

evigt varar hans nåd.

7Han gjorde de stora ljusen,

evigt varar hans nåd,

8solen till att härska över dagen,

evigt varar hans nåd,

9måne och stjärnor till att härska över natten,

evigt varar hans nåd.

10Han slog Egypten, dräpte de förstfödda,

evigt varar hans nåd.

11Han förde Israel ut därifrån,

evigt varar hans nåd,

12med stark hand, med lyftad arm,

evigt varar hans nåd.

13Sävhavet klöv han mitt itu,

evigt varar hans nåd,

14och lät Israel gå rakt igenom,

evigt varar hans nåd.

15Han vräkte farao och hans här i havet,

evigt varar hans nåd.

16Han ledde sitt folk i öknen,

evigt varar hans nåd.

17Han fällde stora kungar,

evigt varar hans nåd,

18han dräpte väldiga kungar,

evigt varar hans nåd,

19Sichon, amoreernas kung,

evigt varar hans nåd,

20och Og, kungen av Bashan,

evigt varar hans nåd.

21Han gav deras land åt Israel,

evigt varar hans nåd,

22som egendom åt Israel, sin tjänare,

evigt varar hans nåd.

23Han tänkte på oss i vår förnedring,

evigt varar hans nåd,

24och ryckte oss ur våra fienders grepp,

evigt varar hans nåd.

25Han ger bröd åt allt levande,

evigt varar hans nåd.

26Tacka himlens Gud,

evigt varar hans nåd.

137

Psalm 137

1371Vid Babylons floder

satt vi och grät,

när vi tänkte på Sion.

2I pilträden som växte där

hade vi hängt våra lyror.

3De som höll oss fångna

bad oss att sjunga,

de som släpat bort oss

bad om glada visor:

»Sjung för oss en sång från Sion!«

4Men hur kunde vi sjunga Herrens sånger

i ett främmande land?

5Om jag glömmer dig, Jerusalem,

må min högra hand förlamas.

6Må min tunga fastna vid gommen

om jag inte tänker på dig,

om jag inte sätter Jerusalem

högre än all annan glädje.

7Herre, tänk på Jerusalems olycksdag,

hur edomeerna ropade:

»Riv ner, riv ner till grunden.«

8Babylon, du förstörerska,

lycklig den som får vedergälla

vad du har gjort mot oss.

9Lycklig den som får ta dina späda barn

och krossa dem mot klippan.

138

Psalm 138

1381Av David.

Jag vill tacka dig av hela mitt hjärta,

inför gudarna sjunga ditt lov.

2Jag faller ner, vänd mot ditt heliga tempel,

och prisar ditt namn, du som är god och trofast.

Du har gjort långt mer än du lovat.

3Du svarade mig när jag ropade,

du fyllde mig med kraft.

4Alla jordens kungar skall tacka dig, Herre,

ty de har hört dina ord.

5De skall sjunga om Herrens vägar,

ty stor är Herrens härlighet.

6Hög är Herren, men han ser de låga,

upphöjd och fjärran känner han allt.

7När jag drabbas av nöd

bevarar du mitt liv.

Mot mina fienders vrede

sträcker du ut din hand,

din starka hand räddar mig.

8Herren skall fullborda vad han gör för mig.

Herre, din godhet varar för evigt.

Upphör inte med ditt verk!