Bibel 2000 (B2000)
135

Psalm 135

1351Halleluja!

Prisa Herrens namn,

prisa Herren, ni hans tjänare,

2ni som står i Herrens tempel,

på förgårdarna till vår Guds hus.

3Prisa Herren, ty han är god,

lovsjung hans namn, ty det är ljuvligt.

4Jakob har Herren utvalt åt sig,

Israel är hans dyrbara egendom.

5Jag vet att Herren är stor,

vår härskare är större än alla gudar.

6Allt vad Herren vill, det gör han

i himlen och på jorden,

i haven och de stora djupen.

7Han får regnmoln att stiga vid världens ände,

han låter blixtar ljunga och regnet falla

och sänder ut vindar från sina förråd.

8Han dödade de förstfödda i Egypten,

både människor och boskap.

9Han sände tecken och under

inne i Egypten

mot farao och alla hans män.

10Han besegrade många folk

och dräpte mäktiga kungar:

11Sichon, amoreernas kung,

och Og, kungen av Bashan,

och alla Kanaans kungadömen.

12Han gav deras land som egendom,

som egendom åt sitt folk Israel.

13Herre, ditt namn är evigt,

Herre, i alla tider skall man åkalla dig.

14Herren skaffar rätt åt sitt folk

och förbarmar sig över sina tjänare.

15Folkens gudar är silver och guld,

verk av människohänder.

16Mun har de men kan inte tala,

ögon men kan inte se.

17Öron har de men ingen hörsel,

ingen andedräkt finns i deras mun.

18De som har gjort dem skall bli som de,

ja, alla som sätter sin lit till dem.

19Israels släkt, lova Herren,

Arons släkt, lova Herren!

20Levis släkt, lova Herren,

ni gudfruktiga, lova Herren!

21Lovad vare Herren från Sion,

han som bor i Jerusalem.

Halleluja!

136

Psalm 136

1361Tacka Herren, ty han är god,

evigt varar hans nåd.

2Tacka gudarnas Gud,

evigt varar hans nåd.

3Tacka herrarnas Herre,

evigt varar hans nåd.

4Han ensam gör under,

evigt varar hans nåd.

5Han skapade himlen med vishet,

evigt varar hans nåd.

6Han bredde ut jorden på vattnen,

evigt varar hans nåd.

7Han gjorde de stora ljusen,

evigt varar hans nåd,

8solen till att härska över dagen,

evigt varar hans nåd,

9måne och stjärnor till att härska över natten,

evigt varar hans nåd.

10Han slog Egypten, dräpte de förstfödda,

evigt varar hans nåd.

11Han förde Israel ut därifrån,

evigt varar hans nåd,

12med stark hand, med lyftad arm,

evigt varar hans nåd.

13Sävhavet klöv han mitt itu,

evigt varar hans nåd,

14och lät Israel gå rakt igenom,

evigt varar hans nåd.

15Han vräkte farao och hans här i havet,

evigt varar hans nåd.

16Han ledde sitt folk i öknen,

evigt varar hans nåd.

17Han fällde stora kungar,

evigt varar hans nåd,

18han dräpte väldiga kungar,

evigt varar hans nåd,

19Sichon, amoreernas kung,

evigt varar hans nåd,

20och Og, kungen av Bashan,

evigt varar hans nåd.

21Han gav deras land åt Israel,

evigt varar hans nåd,

22som egendom åt Israel, sin tjänare,

evigt varar hans nåd.

23Han tänkte på oss i vår förnedring,

evigt varar hans nåd,

24och ryckte oss ur våra fienders grepp,

evigt varar hans nåd.

25Han ger bröd åt allt levande,

evigt varar hans nåd.

26Tacka himlens Gud,

evigt varar hans nåd.

137

Psalm 137

1371Vid Babylons floder

satt vi och grät,

när vi tänkte på Sion.

2I pilträden som växte där

hade vi hängt våra lyror.

3De som höll oss fångna

bad oss att sjunga,

de som släpat bort oss

bad om glada visor:

»Sjung för oss en sång från Sion!«

4Men hur kunde vi sjunga Herrens sånger

i ett främmande land?

5Om jag glömmer dig, Jerusalem,

må min högra hand förlamas.

6Må min tunga fastna vid gommen

om jag inte tänker på dig,

om jag inte sätter Jerusalem

högre än all annan glädje.

7Herre, tänk på Jerusalems olycksdag,

hur edomeerna ropade:

»Riv ner, riv ner till grunden.«

8Babylon, du förstörerska,

lycklig den som får vedergälla

vad du har gjort mot oss.

9Lycklig den som får ta dina späda barn

och krossa dem mot klippan.