Bibel 2000 (B2000)
130

Psalm 130

1301En vallfartssång.

Ur djupen ropar jag till dig, Herre.

2Herre, hör mitt rop,

lyssna när jag bönfaller dig!

3Om du lade synder på minnet,

Herre, vem kunde då bestå?

4Men hos dig finns förlåtelse,

och därför fruktar man dig.

5Jag väntar på Herren,

jag längtar,

jag hoppas få höra hans ord.

6Jag längtar efter Herren

mer än väktarna efter morgonen,

än väktarna efter morgonen.

7Hoppas på Herren, Israel,

ty hos Herren finns nåd

och makten att befria.

8Han skall befria Israel

från alla synder.

131

Psalm 131

1311En vallfartssång av David.

Herre, jag är inte övermodig,

har inga stolta later.

Jag ägnar mig inte åt stora ting,

åt det som övergår mitt förstånd.

2Nej, jag har lugnat och stillat min själ,

jag är som ett litet barn,

som barnet i moderns famn.

3Hoppas på Herren, Israel,

nu och för evigt.

132

Psalm 132

1321En vallfartssång.

Kom ihåg David, Herre,

tänk på allt han fick utstå,

2han som gav Herren sin ed,

ett löfte åt Jakobs Mäktige:

3»Jag skall inte gå in i mitt hus

och inte lägga mig på min bädd,

4inte unna mig någon sömn,

inte ge mig någon ro,

5förrän jag funnit en plats åt Herren,

en boning åt Jakobs Mäktige.«

6Vi hörde om arken i Efrata,

vi fann den på Jaars fält.

7Låt oss gå till hans boning,

falla ner inför hans fotapall.

8Kom, Herre, till din viloplats,

du och din mäktiga ark.

9Må dina präster vara klädda i rättfärdighet,

må dina trogna jubla.

10För din tjänare Davids skull —

avvisa inte din smorde!

11Herren gav David sin ed,

ett ord han aldrig skall svika:

Ȁttlingar till dig

skall jag sätta på din tron.

12Om dina söner håller mitt förbund

och de bud jag lär dem,

skall också deras söner

för alltid sitta på din tron.«

13Ty Herren har utvalt Sion,

där vill han ha sin boning.

14»För evigt är detta min viloplats,

här vill jag bo, det är min önskan.

15Rikt skall jag välsigna Sion med föda

och mätta de fattiga med bröd.

16Dess präster skall jag klä i seger,

de trogna skall jubla högt.

17Där låter jag Davids ätt växa i makt,

jag har tänt en lampa åt min smorde.

18Hans fiender skall jag klä i skam,

men på hans huvud skall kronan stråla.«