1291En vallfartssång.
Hårt har de ansatt mig ända från min ungdom
— så skall Israel säga —
2hårt har de ansatt mig ända från min ungdom,
men de har inte besegrat mig.
3De plöjde min rygg
och drog långa fåror.
4Men Herren är rättfärdig,
han skar av de gudlösas rep.
5Alla som hatar Sion
skall vika tillbaka med skam.
6De skall bli som gräset på taken,
som vissnar innan det spirat.
7Den som skördar får inte handen full,
den som binder får inte en kärve.
8Ingen som går förbi
skall önska dem Herrens välsignelse.
Vi välsignar er i Herrens namn.
1301En vallfartssång.
Ur djupen ropar jag till dig, Herre.
2Herre, hör mitt rop,
lyssna när jag bönfaller dig!
3Om du lade synder på minnet,
Herre, vem kunde då bestå?
4Men hos dig finns förlåtelse,
och därför fruktar man dig.
5Jag väntar på Herren,
jag längtar,
jag hoppas få höra hans ord.
6Jag längtar efter Herren
mer än väktarna efter morgonen,
än väktarna efter morgonen.
7Hoppas på Herren, Israel,
ty hos Herren finns nåd
och makten att befria.
8Han skall befria Israel
från alla synder.
1311En vallfartssång av David.
Herre, jag är inte övermodig,
har inga stolta later.
Jag ägnar mig inte åt stora ting,
åt det som övergår mitt förstånd.
2Nej, jag har lugnat och stillat min själ,
jag är som ett litet barn,
som barnet i moderns famn.
3Hoppas på Herren, Israel,
nu och för evigt.