1201En vallfartssång.
Till Herren ropade jag i min nöd,
och han svarade mig.
2Rädda mig, Herre, från lögnarna,
från deras svekfulla tungor.
3Må Herren straffa dig,
nu och framgent,
du svekfulla tunga,
4med krigarens vässade pilar
och med glödande ginstkol.
5Ve mig, som måste bo i Meshek
och leva bland Kedars tält.
6Alltför länge har jag bott
bland dem som hatar freden.
7Så snart jag talar om fred
är de redo till krig.
1211En vallfartssång.
Jag ser upp emot bergen:
varifrån skall jag få hjälp?
2Hjälpen kommer från Herren,
som har gjort himmel och jord.
3Han låter inte din fot slinta,
han vakar ständigt över dina steg.
4Han sover aldrig, han vakar ständigt,
han som beskyddar Israel.
5Herren bevarar dig,
i hans skugga får du vandra,
han går vid din sida.
6Solen skall inte skada dig om dagen,
inte månen om natten.
7Herren bevarar dig från allt ont,
från allt som hotar ditt liv.
8Herren skall bevara dig
i livets alla skiften,
nu och för evigt.
1221En vallfartssång av David.
Jag blev glad när man sade till mig:
Kom, vi skall gå till Herrens tempel.
2Nu står vi i dina portar, Jerusalem.
3Jerusalem, du välbyggda stad,
där husen står tätt tillsammans!
4Dit går stammarna upp,
Herrens stammar.
Det är en plikt för Israel
att prisa Herrens namn.
5Där finns domarsäten,
troner för Davids ätt.
6Be om välgång för Jerusalem!
Må de som älskar dig leva i trygghet.
7Må välgång råda inom dina murar,
trygghet i dina palats.
8För mina bröders och vänners skull
vill jag önska dig välgång.
9För templets skull, Herrens, vår Guds, tempel,
vill jag söka ditt bästa.