Bibel 2000 (B2000)
119

Psalm 119

1191Lycklig den vars liv är fläckfritt,

den som följer Herrens lag.

2Lycklig den som lyder hans lagbud

och helhjärtat vänder sig till honom,

3som aldrig gör något orätt

utan lever efter hans ord.

4Du har gett dina befallningar,

de skall följas noga.

5Om jag bara kunde stå fast i min strävan

att hålla dina stadgar!

6Då behövde jag inte blygas

när jag betraktar alla dina bud.

7Jag tackar dig av hjärtat

när jag lär mig dina rättfärdiga lagar.

8Dina stadgar skall jag hålla.

Överge mig aldrig!

9Hur kan en ung man bevara sitt liv rent,

så att han håller sig till ditt ord?

10Helhjärtat vänder jag mig till dig,

låt mig aldrig villas bort från dina bud.

11Vad du har sagt bevarar jag i mitt hjärta,

så att jag aldrig syndar mot dig.

12Herre, lovad vare du!

Lär mig dina stadgar.

13Jag förkunnar alla de lagar

som har utgått från dig.

14Jag gläds åt att följa dina lagbud,

så som man gläder sig åt rikedom.

15Jag skall begrunda dina befallningar,

jag skall ge akt på dina vägar.

16I dina stadgar har jag min lust,

aldrig glömmer jag ditt ord.

17Förunna din tjänare att få leva

och villigt lyda ditt ord.

18Öppna mina ögon, låt mig skåda

det underbara i din lag.

19Jag är en främling i ditt land,

dölj inte dina bud för mig.

20Längtan efter dina lagar

förtär mig dag och natt.

21Du kväser de fräcka,

förbannad är den som viker från dina bud.

22Lyft av mig vanära och förakt,

jag har följt dina lagbud.

23Om än furstar sammansvärjer sig mot mig,

så begrundar din tjänare dina stadgar.

24Jag har min lust i dina lagbud,

de är mina rådgivare.

25Jag ligger nedtryckt i stoftet,

skänk mig liv, som du har sagt.

26Jag berättar hur jag levt och du ger mig svar,

lär mig dina stadgar.

27Låt mig förstå den väg du befallt,

så kan jag begrunda dina under.

28Jag är bedrövad och gråter,

res mig upp, som du har sagt.

29Låt mig aldrig slå in på lögnens väg,

och ge mig i nåd din lag.

30Sanningens väg har jag valt,

dina lagar har jag för ögonen.

31Jag håller mig till dina lagbud,

svik mig inte, o Herre.

32Jag löper den väg dina bud visar,

ty du har vidgat min insikt.

33Visa mig, Herre, dina stadgars väg,

och jag skall följa den till slutet.

34Ge mig förstånd att lyda din lag,

att hålla den helt och fullt.

35Led min vandring efter dina bud,

den stigen går jag med glädje.

36Vänd min håg till dina lagbud

och inte till snöd vinning.

37Vänd min blick från det meningslösa,

skänk mig liv, som du har sagt.

38Håll ditt löfte till din tjänare,

så kan jag leva i gudsfruktan.

39Ta bort vanäran som skrämmer mig,

dina lagar är alltid goda.

40Jag längtar till dina befallningar,

låt din rättfärdighet skänka mig liv.

41Herre, låt mig få del av din kärlek

och den räddning du lovat mig.

42Jag kan ge mina smädare svar,

ty jag litar på dina ord.

43Ryck inte sanningens ord ifrån mig,

jag hoppas på dina domslut.

44Din lag vill jag alltid hålla,

nu och för evigt.

45I frihet kan jag vandra,

ty jag fördjupar mig i dina befallningar.

46Jag kungör dina lagbud för kungar

och behöver inte blygas.

47Jag har min lust i dina bud,

ja, jag älskar dem.

48Jag sträcker mina händer mot dig

och begrundar dina stadgar.

49Minns vad du sagt till din tjänare,

du har ju gett mig hopp.

50Det tröstar mig i mitt elände

att ditt löfte skänker liv.

51De fräcka hånar mig grovt,

men jag viker inte från din lag.

52Jag minns dina urgamla lagar,

Herre, de ger mig tröst.

53Brinnande vrede fyller mig

när de gudlösa överger din lag.

54Dina stadgar är min lovsång

var jag än befinner mig.

55Om natten tänker jag på ditt namn,

Herre, jag håller din lag.

56Det har blivit mig förunnat

att följa dina befallningar.

57Min andel är Herren,

jag lovar att lyda dina ord.

58Jag vädjar till dig av hela mitt hjärta,

visa mig nåd, som du har lovat.

59Jag tänker på hur jag levt mitt liv

och söker mig till dina lagbud.

60Utan dröjsmål skyndar jag

att lyda dina bud.

61De gudlösas snaror omger mig,

men jag glömmer inte din lag.

62Mitt i natten stiger jag upp

för att tacka dig för dina rättfärdiga lagar.

63Alla som fruktar dig är mina vänner,

de som lyder dina befallningar.

64Din kärlek, Herre, fyller hela jorden,

lär mig dina stadgar.

65Du har varit god mot din tjänare,

Herre, som du har sagt.

66Ge mig klokhet och kunskap,

ty jag litar på dina bud.

67Innan jag fick lida for jag vilse,

men nu håller jag mig till ditt ord.

68Du är god och vad du gör är gott,

lär mig dina stadgar.

69De fräcka svärtar ner mig med lögner,

men jag lyder villigt dina befallningar.

70Deras sinne är trögt som fett,

men jag har min lust i din lag.

71För mig var lidandet till gagn,

då lärde jag mig dina stadgar.

72För mig är den lag du förkunnat

mer värd än mängder av guld och silver.

73Dina händer har gjort mig och format mig,

ge mig förstånd att lära dina bud.

74De gudfruktiga ser mig och gläds,

ty jag sätter mitt hopp till ditt ord.

75Jag vet att dina domslut är rättfärdiga, Herre,

i din trofasthet lät du mig lida.

76Låt din kärlek bli min tröst,

så som du har lovat din tjänare.

77Låt mig få möta din barmhärtighet och leva,

ty din lag är min lust.

78Låt de fräcka stå med skam, de ljuger om mig,

men jag skall begrunda dina befallningar.

79De som fruktar dig skall vända sig till mig

och lära känna dina lagbud.

80Må jag obrottsligt följa dina stadgar,

så att jag aldrig står med skam.

81Längtan efter din hjälp förtär mig,

jag sätter mitt hopp till ditt ord.

82Jag längtar efter att se det du lovat.

När skall du trösta mig?

83Jag är som en vinsäck, skrumpnad i rök,

men dina stadgar glömmer jag inte.

84Din tjänares dagar är få,

när skall du döma dem som förföljer mig?

85De fräcka gräver fallgropar för mig,

de följer inte din lag.

86Alla dina bud är sanna.

Hjälp mig, de förföljer mig med lögner.

87De har nästan gjort slut på mig,

men jag viker inte från dina befallningar.

88Skänk mig liv i din kärlek,

då skall jag följa de lagbud du gett.

89Herre, för evigt

står ditt ord fast i himlen.

90I alla tider gäller vad du har sagt.

Du skapade jorden, och den blev till.

91Enligt dina lagar består den ännu,

allting tjänar dig.

92Om inte din lag vore min lust

skulle jag förgås i mitt lidande.

93Dina befallningar skall jag aldrig glömma,

du skänker mig liv genom dem.

94Jag är din, rädda mig,

ty jag fördjupar mig i dina befallningar.

95De gudlösa väntar på att förgöra mig,

men jag vill ge akt på dina lagbud.

96Jag har sett att allting har ett slut,

men dina bud är utan gränser.

97Vad jag älskar din lag!

Jag begrundar den dagen lång.

98Dina bud gör mig visare än min fiende,

de finns alltid hos mig.

99Jag äger mer vishet än alla mina lärare,

ty jag begrundar dina lagbud.

100Jag är klokare än de gamla,

ty jag följer dina befallningar.

101Det ondas väg beträder jag aldrig,

jag vill lyda ditt ord.

102Jag viker inte från dina lagar,

ty du ger mig undervisning.

103Vad ditt löfte är ljuvt för min gom,

det smakar sötare än honung!

104Av dina befallningar får jag förstånd,

därför hatar jag lögnens alla vägar.

105Ditt ord är en lykta för min fot,

ett ljus på min stig.

106Jag har svurit och hållit min ed

att följa dina rättfärdiga lagar.

107Svårt har jag plågats,

skänk mig liv, Herre, som du har sagt.

108Herre, ta emot min sång som ett offer,

och lär mig dina lagar.

109Mitt liv är ständigt i fara,

men jag glömmer aldrig din lag.

110De gudlösa gillrar fällor för mig,

men jag villas inte bort från dina befallningar.

111Dina lagbud är min egendom för alltid,

de är mitt hjärtas glädje.

112Jag har föresatt mig att följa dina stadgar,

alltid, ända till slutet.

113Jag hatar vankelmod

men älskar din lag.

114Du är mitt skydd och min sköld,

jag sätter mitt hopp till ditt ord.

115Gå bort från mig, ni som är onda,

jag vill hålla min Guds bud.

116Stöd mig, som du har lovat, så att jag får leva,

låt inte mitt hopp bli sviket.

117Styrk mig, så att jag blir räddad

och ständigt kan betrakta dina stadgar.

118Du förkastar dem som viker av från dina stadgar,

deras svek leder till intet.

119Jordens alla gudlösa räknar du som slagg,

därför älskar jag dina lagbud.

120Jag ryser av fruktan för dig,

jag räds för dina domar.

121Jag har gjort vad som är rätt och rättfärdigt,

lämna mig inte åt mina förtryckare.

122Ge ditt ord som säkerhet för mitt bästa,

låt inte de fräcka förtrycka mig.

123Jag längtar efter att se din hjälp,

den räddning som du har lovat.

124Visa kärlek mot din tjänare

och lär mig dina stadgar.

125Jag är din tjänare, ge mig förstånd,

så att jag lär känna dina lagbud.

126Tiden är inne för Herren att handla,

man har brutit din lag.

127Därför älskar jag dina bud

mer än guld, ja, renaste guld.

128Därför rättar jag mig efter dina befallningar,

jag hatar lögnens alla vägar.

129Underbara är dina lagbud,

därför lyder jag dem.

130När dina ord öppnar sig ger de ljus,

åt de oerfarna ger de förstånd.

131Jag lyssnar begärligt, med öppen mun,

ty jag längtar efter dina bud.

132Vänd dig till mig och visa mig nåd,

som du gör med dem som älskar ditt namn.

133Led mina steg, som du har lovat,

låt ingen ondska få makt över mig.

134Befria mig från människors förtryck,

så att jag kan följa dina befallningar.

135Låt ditt ansikte lysa över din tjänare

och lär mig dina stadgar.

136Tårar strömmar från mina ögon,

för att man inte håller din lag.

137Rättfärdig är du, Herre,

och rättvisa dina lagar.

138Dina lagbud ger du i rättfärdighet

och i stor trofasthet.

139Jag förtärs av lidelse och harm

när mina fiender glömmer dina ord.

140Ditt löftesord är fritt från slagg

och din tjänare älskar det.

141Jag är ringa och föraktad,

men jag glömmer inte dina befallningar.

142Din rättfärdighet är en evig rätt

och din lag är sanning.

143Nöd och elände drabbar mig,

men dina bud är min lust.

144Dina lagbud är rättfärdiga för evigt,

ge mig förstånd så att jag får leva.

145Jag ropar av all min kraft, svara mig, Herre,

jag vill hålla dina stadgar.

146Jag ropar till dig, rädda mig,

så att jag kan lyda dina lagbud.

147När morgonen gryr ropar jag,

jag hoppas på ditt ord.

148När natten bryter in vakar jag

och begrundar dina löften.

149Herre, hör mitt rop i din kärlek,

skänk mig liv, som dina lagar lovar.

150Mina skändliga förföljare närmar sig,

de är fjärran från din lag.

151Men du, Herre, är nära,

och alla dina bud är sanna.

152Sedan länge vet jag genom dina lagbud

att de stadgats av dig för evigt.

153Se min nöd och rädda mig,

ty jag har inte glömt din lag.

154Ta dig an min sak och befria mig,

skänk mig liv, som du har lovat.

155För de gudlösa är hjälpen långt borta,

de frågar inte efter dina stadgar.

156Herre, stor är din barmhärtighet,

skänk mig liv, som dina lagar lovar.

157Mina förföljare och fiender är många,

men jag viker inte från dina lagbud.

158Jag vämjes när jag ser de trolösa,

de lyder inte dina ord.

159Se hur jag älskar dina befallningar,

Herre, låt din kärlek skänka mig liv.

160Summan av ditt ord är sanning,

dina rättfärdiga lagar består för evigt.

161Furstar förföljer mig utan skäl,

men mitt hjärta fruktar blott dina ord.

162Jag gläds åt ditt löfte

likt den som vunnit rikt byte.

163Jag hatar och avskyr lögn,

men din lag älskar jag.

164Sju gånger om dagen prisar jag dig

för dina rättfärdiga lagar.

165De som älskar din lag är fullkomligt trygga,

inget kan få dem att falla.

166Herre, jag hoppas på din hjälp

och uppfyller dina bud.

167Jag följer dina lagbud,

och jag älskar dem högt.

168Jag följer dina befallningar och lagbud,

ty allt jag gör kan du se.

169Herre, låt mitt rop tränga fram till dig,

ge mig förstånd, som du har sagt.

170Låt min bön nå fram till dig,

rädda mig, som du har lovat.

171Över mina läppar skall lovsång flöda,

ty du lär mig dina stadgar.

172Min mun skall besjunga ditt ord,

ty alla dina bud är rättfärdiga.

173Låt din hand bli mig till hjälp,

ty jag har valt dina befallningar.

174Jag längtar efter din räddning, Herre,

din lag är min lust.

175Låt mig leva för att prisa dig,

låt dina lagar vara min hjälp.

176Jag har gått vilse som ett bortsprunget får.

Sök rätt på din tjänare,

ty jag har inte glömt dina bud.

120

Psalm 120

1201En vallfartssång.

Till Herren ropade jag i min nöd,

och han svarade mig.

2Rädda mig, Herre, från lögnarna,

från deras svekfulla tungor.

3Må Herren straffa dig,

nu och framgent,

du svekfulla tunga,

4med krigarens vässade pilar

och med glödande ginstkol.

5Ve mig, som måste bo i Meshek

och leva bland Kedars tält.

6Alltför länge har jag bott

bland dem som hatar freden.

7Så snart jag talar om fred

är de redo till krig.

121

Psalm 121

1211En vallfartssång.

Jag ser upp emot bergen:

varifrån skall jag få hjälp?

2Hjälpen kommer från Herren,

som har gjort himmel och jord.

3Han låter inte din fot slinta,

han vakar ständigt över dina steg.

4Han sover aldrig, han vakar ständigt,

han som beskyddar Israel.

5Herren bevarar dig,

i hans skugga får du vandra,

han går vid din sida.

6Solen skall inte skada dig om dagen,

inte månen om natten.

7Herren bevarar dig från allt ont,

från allt som hotar ditt liv.

8Herren skall bevara dig

i livets alla skiften,

nu och för evigt.