Psalm 116
1161
116:1 I Septuaginta utgör Ps 116:1–9 resp. 116:10–19 två olika psalmer (Ps 114 och 115). Jfr noter till Ps 9–10; 114:1; 147:12.Jag älskar Herren, ty han har hört
min bön om förskoning.
2Han lyssnade till mig
när jag ropade.
3
Dödens snaror omgav mig,
dödsrikets fasor nådde mig,
jag var i nöd och förtvivlan.
4
Jag åkallade Herren:
Herre, rädda mitt liv!
5
Herren är nådig och rättfärdig,
vår Gud är barmhärtig.
6Herren bevarar de oskyldiga,
jag var hjälplös, och han räddade mig.
7
Kom till ro, min själ,
Herren har varit god mot mig.
8
Han räddade mig från döden,
mitt öga från tårar,
min fot från att snava.
9
Jag får vandra inför Herren
i de levandes länder.
10116:10 Jag trodde att jag skulle gå under Det hebreiska ordet för »gå under« skrivs med samma bokstäver som ordet för »tala«. I Septuaginta översattes frasen med »Jag tror, därför talar jag«, vilket i 2 Kor 4:13 återgetts som ett uttryck för trosvisshet.Jag trodde att jag skulle gå under,
jag plågades svårt
11
och tänkte i min oro:
Alla människor sviker.
12Hur skall jag återgälda Herren
alla hans välgärningar mot mig?
13Jag lyfter räddningens bägare
och åkallar Herren.
14
65:2+
Jag vill infria mina löften till Herren
inför hela hans folk.
15116:15 De trognas liv är dyrbart i Herrens ögon Ordagrant »De trognas död är dyrbar i Herrens ögon«. Psalmen är ett tack till Herren från en som räddats från döden. Grundtextens uttryckssätt innebär alltså att Herren inte vill att de trogna skall dö, dvs. deras liv är dyrbart.De trognas liv
är dyrbart i Herrens ögon.
16
Herre, jag är din tjänare,
bara din tjänare, din tjänarinnas son,
du har lossat mina bojor.
17
Jag vill frambära tackoffer åt dig,
jag vill åkalla Herren.
18
Jag vill infria mina löften till Herren
inför hela hans folk
19på förgårdarna till Herrens tempel,
inne i Jerusalem.
Halleluja!