Bibel 2000 (B2000)
114

Psalm 114

1141När Israel drog ut ur Egypten,

Jakobs släkt från främlingars land,

2då blev Juda Guds heliga egendom,

Israel hans välde.

3Havet såg det och flydde,

Jordans vatten vek undan,

4bergen hoppade som baggar

och höjderna som lamm.

5Hav, vad fick dig att fly?

Jordan, varför vek du undan?

6Berg, varför hoppar ni som baggar,

och ni höjder som lamm?

7Bäva för Härskaren, du jord,

bäva för Jakobs Gud,

8han som gör klippan till sjö

och flintan till källsprång.

115

Psalm 115

1151Inte oss, Herre, inte oss

utan ditt namn skall du ge ära,

du som är god och trofast!

2Varför skall folken få säga:

»Var är deras Gud?«

3Vår Gud är i himlen,

allt vad han vill, det gör han.

4Deras gudar är silver och guld,

verk av människohänder.

5Mun har de men kan inte tala,

ögon men kan inte se.

6Öron har de men kan inte höra,

näsa men känner ingen lukt.

7De har händer men kan inte gripa

och fötter men kan inte gå.

Ur deras strupe kommer inga ljud.

8De som gjort dem skall bli som de,

ja, alla som sätter sin lit till dem.

9Israel, förlita dig på Herren,

han är er hjälp och er sköld.

10Arons släkt, förlita dig på Herren,

han är er hjälp och er sköld.

11Ni gudfruktiga, förlita er på Herren,

han är er hjälp och er sköld.

12Herren har tänkt på oss och välsignar,

han välsignar Israels släkt,

han välsignar Arons släkt.

13Han välsignar dem som fruktar honom,

både mäktiga och ringa.

14Må Herren göra er talrika,

er och era barn.

15Må ni välsignas av Herren,

han som har gjort himmel och jord.

16Himlen är Herrens,

men jorden gav han åt människorna.

17De döda prisar inte Herren,

de som farit ner i tystnaden.

18Men vi skall lova Herren

nu och för evigt.

Halleluja!

116

Psalm 116

1161Jag älskar Herren, ty han har hört

min bön om förskoning.

2Han lyssnade till mig

när jag ropade.

3Dödens snaror omgav mig,

dödsrikets fasor nådde mig,

jag var i nöd och förtvivlan.

4Jag åkallade Herren:

Herre, rädda mitt liv!

5Herren är nådig och rättfärdig,

vår Gud är barmhärtig.

6Herren bevarar de oskyldiga,

jag var hjälplös, och han räddade mig.

7Kom till ro, min själ,

Herren har varit god mot mig.

8Han räddade mig från döden,

mitt öga från tårar,

min fot från att snava.

9Jag får vandra inför Herren

i de levandes länder.

10Jag trodde att jag skulle gå under,

jag plågades svårt

11och tänkte i min oro:

Alla människor sviker.

12Hur skall jag återgälda Herren

alla hans välgärningar mot mig?

13Jag lyfter räddningens bägare

och åkallar Herren.

14Jag vill infria mina löften till Herren

inför hela hans folk.

15De trognas liv

är dyrbart i Herrens ögon.

16Herre, jag är din tjänare,

bara din tjänare, din tjänarinnas son,

du har lossat mina bojor.

17Jag vill frambära tackoffer åt dig,

jag vill åkalla Herren.

18Jag vill infria mina löften till Herren

inför hela hans folk

19på förgårdarna till Herrens tempel,

inne i Jerusalem.

Halleluja!