Bibel 2000 (B2000)
107

FEMTE BOKEN

Psalm 107

1071Tacka Herren, ty han är god,

evigt varar hans nåd.

2Så skall de befriade säga,

de som Herren befriat ur nöden

3och som han har hämtat hem från alla länder,

från öster och väster, norr och söder.

4Några gick vilse i öde öknar,

de fann ingen väg till bebodda städer.

5De var hungriga och törstiga,

och deras krafter sinade.

6Då ropade de till Herren i sin nöd,

och han räddade dem ur deras trångmål.

7Han lät dem finna den rätta vägen

till en stad där människor bodde.

8De skall tacka Herren för hans godhet,

hans underbara gärningar mot människor.

9Han ger de törstande att dricka

och mättar de hungriga med allt gott.

10Andra satt i djupaste mörker,

fångna i fjättrar av järn.

11De hade trotsat Guds befallningar

och förkastat den Högstes råd.

12De var modlösa av vedermödor,

de stapplade utan att få hjälp.

13Då ropade de till Herren i sin nöd,

och han hjälpte dem ur deras trångmål.

14Han förde dem ut ur det djupa mörkret

och bröt sönder deras bojor.

15De skall tacka Herren för hans godhet,

hans underbara gärningar mot människor.

16Han krossar kopparportarna,

järnbommarna slår han sönder.

17Andra var sjuka för sina synders skull

och fick lida för sina brott.

18De ville inte se åt någon föda

och närmade sig dödens portar.

19Då ropade de till Herren i sin nöd,

och han hjälpte dem ur deras trångmål.

20Han gav en befallning och botade dem

och räddade dem från graven.

21De skall tacka Herren för hans godhet,

hans underbara gärningar mot människor,

22de skall frambära tackoffer

och berätta om hans verk med jubel.

23Andra for på skepp över havet

och drev handel på de stora vattnen.

24De såg Herrens verk,

hans under i havets djup.

25Han befallde, och en storm blåste upp,

som fick vågorna att gå höga.

26De kastades mot himlen och mot djupen,

modet svek dem i faran.

27De vinglade och raglade som druckna,

deras färdighet var till ingen nytta.

28Då ropade de till Herren i sin nöd,

och han förde dem ut ur deras trångmål.

29Han stillade stormen,

och vågorna tystnade.

30De gladdes när det blev lugnt,

han lät dem nå hamnen de ville till.

31De skall tacka Herren för hans godhet,

hans underbara gärningar mot människor,

32de skall lovsjunga honom i tempelskaran

och prisa honom i de äldstes krets.

33Han förvandlar floder till öken

och vattenkällor till torr mark,

34fruktbart land till saltjord

för invånarnas ondskas skull.

35Han förvandlar öknen till sjö

och det torra landet till vattenkällor.

36Han låter de hungrande slå sig ner där

och bygga sig en stad att bo i.

37De sår sina åkrar och planterar vingårdar,

och de får riklig skörd.

38Han välsignar dem, och de förökar sig,

och deras boskap blir talrik.

39Om de blir få och tyngs ner

av förtryck, av olycka och bekymmer,

40öser han förakt över furstarna

och leder dem vilse i väglös ödemark.

41Men de fattiga lyfter han ur deras betryck

och gör familjerna stora som hjordar.

42De rättrådiga ser det och gläder sig,

all ondska tvingas till tystnad.

43Den som är vis skall ge akt på detta

och besinna Herrens godhet.

108

Psalm 108

1081En sång, en psalm av David.

2Mitt hjärta är redo, Gud,

jag vill sjunga och spela.

Vakna, min själ,

3vakna, harpa och lyra,

jag vill väcka morgonrodnaden.

4Jag vill tacka dig, Herre, bland folken,

jag vill sjunga ditt lov bland alla folk.

5Ty högre än himlen når din godhet,

till skyarna din trofasthet.

6Visa din höghet i himlen, o Gud,

och din härlighet över hela jorden!

7Hjälp oss med din starka hand, bönhör mig,

så att de som du älskar blir räddade!

8Gud har talat i sin helgedom:

»I triumf skall jag utskifta Shekem

och mäta upp Suckotdalen.

9Mitt är Gilead, mitt är Manasse.

Efraim är min hjälm

och Juda min härskarstav.

10Moab är mitt tvättfat,

på Edom kastar jag min sko,

mot filisteerna höjer jag stridsrop.«

11Vem för mig till den befästa staden,

vem leder mig till Edom?

12Gud, du har ju förkastat oss,

du drog inte i fält med våra härar.

13Bistå oss nu mot fienden,

människors hjälp är ingenting värd.

14Med Gud skall vi utföra stora dåd.

Han trampar ner våra fiender.

109

Psalm 109

1091För körledaren. Av David, en psalm.

Gud, som jag prisar, var inte tyst!

2De gudlösa och svekfulla anklagar mig

och ljuger öppet för mig.

3Jag omges av deras hatfulla ord,

de angriper mig utan skäl.

4De lönar min kärlek med fiendskap,

fast jag inte gjort dem illa.

5De ger mig ont för gott

och hat för min kärlek.

6Utse åt honom en orättfärdig domare,

och låt en åklagare träda upp mot honom.

7Låt honom prövas och dömas skyldig,

låt hans bön vara fåfäng.

8Må hans liv bli kort

och en annan överta hans syssla.

9Må hans barn bli faderlösa

och hans hustru bli änka.

10Må hans barn stryka runt som tiggare,

fördrivna från ett hem i ruiner.

11Må fordringsägarna ta allt han har

och främlingar plundra hans egendom.

12Må ingen visa honom vänlighet

och ingen bry sig om hans faderlösa barn.

13Må hans efterkommande utrotas

och deras namn utplånas i nästa släktled.

14Må Herren minnas hans fäders skuld,

inte utplåna hans moders synd,

15må den alltid stå för Herrens ögon.

Må hans minne försvinna från jorden,

16eftersom han inte ville visa mildhet

utan förföljde de hjälplösa och fattiga

och de förtvivlade för att döda dem.

17Han älskade att förbanna,

må förbannelsen drabba honom,

han ville inte välsigna,

må välsignelsen fly honom.

18Han klädde sig i förbannelse som i en dräkt,

må den tränga in i hans inre som vatten

och som olja in i hans ben.

19Må den hölja honom som en klädnad,

vara som ett bälte han ständigt bär.

20Låt dem som anklagar mig lönas så av Herren,

dessa som talar ont om mig.

21Men du, Herre, min härskare,

gör väl mot mig, ditt namn till ära,

befria mig i din trofasta godhet.

22Jag är hjälplös och fattig,

och mitt hjärta är fyllt av ångest.

23Jag försvinner som aftonskuggan,

jag skakas bort som en gräshoppa.

24Mina knän är svaga av fasta,

min kropp är mager och torr.

25Jag är utsatt för deras hån,

de skakar på huvudet när de ser mig.

26Rädda mig, Herre, min Gud,

hjälp mig i din godhet.

27Låt dem inse att det är ditt verk,

att det är du, Herre, som handlar.

28Må du välsigna när de förbannar,

må mina motståndare stå med skam

men din tjänare glädjas.

29Låt dem som anklagar mig kläs i vanära

och höljas i sin skam som i en mantel.

30Jag vill tacka och lova Herren,

prisa honom i den stora skaran,

31ty han står vid den fattiges sida

och räddar honom från dem som dömer.