Bibel 2000 (B2000)
106

Psalm 106

1061Halleluja!

Tacka Herren, ty han är god,

evigt varar hans nåd.

2Vem kan beskriva Herrens storverk,

vem kan prisa allt han har gjort?

3Lyckliga de som ger akt på det rätta

och alltid handlar rättfärdigt.

4Tänk på mig, Herre,

när du visar nåd mot ditt folk,

ta dig an mig

när du räddar dem.

5Låt mig känna dina utvaldas lycka

och dela ditt folks glädje,

vara stolt att höra till dina egna.

6Vi har syndat som våra fäder,

vi har handlat orätt och brottsligt.

7Våra fäder i Egypten

förstod inte dina under,

de tänkte inte på allt gott du gjort

utan trotsade den Högste vid Sävhavet.

8Han räddade dem, sitt namn till ära,

för att uppenbara sin makt.

9Han röt åt Sävhavet, och det blev torr mark,

han förde dem genom djupen som genom en öken.

10Han räddade dem från deras motståndare,

befriade dem från deras fiender.

11Vattnet dränkte deras förföljare,

inte en enda blev kvar.

12Då trodde de på hans ord

och sjöng hans lov.

13Men de glömde snart vad han gjort

och litade inte på hans plan.

14De greps av lystnad i öknen

och satte Gud på prov i ödemarken.

15Han gav dem vad de begärde,

han sände dem föda som stillade hungern.

16De fylldes av avund mot Mose i lägret

och mot Aron som var helgad åt Herren.

17Jorden öppnade sig och slukade Datan,

slöt sig över Avirams män.

18Eld slog upp mot deras anhang,

lågorna förbrände de skyldiga.

19De gjorde en kalv vid Horeb

och tillbad en gjuten bild.

20De bytte bort den som var deras ära

mot bilden av en gräsätande tjur.

21De glömde Gud, sin räddare,

som hade gjort stora ting i Egypten,

22underbara verk i Hams land,

märkliga dåd vid Sävhavet.

23Han tänkte förinta dem,

men Mose, hans utvalde,

ställde sig i vägen

för att hindra hans vrede att förgöra dem.

24De försmådde det ljuvliga landet

och litade inte på hans ord.

25De knotade i sina tält

och ville inte lyssna på Herren.

26Då lyfte han handen och svor

att han skulle låta dem falla i öknen,

27skingra deras efterkommande bland folken,

sprida ut dem över alla länder.

28De slöt sig till Baal-Pegor

och åt av offren till gudar utan liv.

29De väckte Herrens vrede med sina gärningar,

och en hemsökelse bröt ut.

30Pinechas trädde fram och skipade rätt,

och hemsökelsen upphörde.

31Därför har han räknats som rättfärdig

i alla tider, från släkte till släkte.

32De väckte Guds harm vid Merivas vatten,

och Mose fick lida för deras skull,

33ty de gjorde honom så förbittrad

att han talade tanklösa ord.

34De utplånade inte folken,

som Herren hade befallt dem.

35De beblandade sig med främmande folk

och lärde sig deras seder.

36De tjänade deras avgudar

och lät sig snärjas av dem.

37Sina söner och döttrar

offrade de åt demonerna.

38De utgöt oskyldigt blod

— blodet av sina söner och döttrar,

som de offrade åt Kanaans avgudar —

och landet blev vanhelgat av blodet.

39De blev orena genom sina gärningar

och var otrogna i allt de gjorde.

40Då blev Herren vred på sitt folk

och kände avsky mot sin egendom.

41Han utlämnade dem åt andra folk,

deras fiender härskade över dem.

42Motståndarna förtryckte dem,

och de fick böja sig för deras makt.

43Gång på gång räddade han dem,

men de trotsade hans planer

och gick under genom sin synd.

44Han såg till dem i deras nöd,

när han hörde dem ropa.

45Han tänkte på sitt förbund med dem

och ändrade sig i sin stora godhet.

46Han lät dem möta barmhärtighet

hos alla som fört dem i fångenskap.

47Rädda oss, Herre, vår Gud,

hämta hem oss från folken,

så att vi får prisa ditt heliga namn

och tacka och lova dig.

*

48Lovad vare Herren, Israels Gud,

från evighet till evighet.

Hela folket skall säga: Amen.

Halleluja!

107

FEMTE BOKEN

Psalm 107

1071Tacka Herren, ty han är god,

evigt varar hans nåd.

2Så skall de befriade säga,

de som Herren befriat ur nöden

3och som han har hämtat hem från alla länder,

från öster och väster, norr och söder.

4Några gick vilse i öde öknar,

de fann ingen väg till bebodda städer.

5De var hungriga och törstiga,

och deras krafter sinade.

6Då ropade de till Herren i sin nöd,

och han räddade dem ur deras trångmål.

7Han lät dem finna den rätta vägen

till en stad där människor bodde.

8De skall tacka Herren för hans godhet,

hans underbara gärningar mot människor.

9Han ger de törstande att dricka

och mättar de hungriga med allt gott.

10Andra satt i djupaste mörker,

fångna i fjättrar av järn.

11De hade trotsat Guds befallningar

och förkastat den Högstes råd.

12De var modlösa av vedermödor,

de stapplade utan att få hjälp.

13Då ropade de till Herren i sin nöd,

och han hjälpte dem ur deras trångmål.

14Han förde dem ut ur det djupa mörkret

och bröt sönder deras bojor.

15De skall tacka Herren för hans godhet,

hans underbara gärningar mot människor.

16Han krossar kopparportarna,

järnbommarna slår han sönder.

17Andra var sjuka för sina synders skull

och fick lida för sina brott.

18De ville inte se åt någon föda

och närmade sig dödens portar.

19Då ropade de till Herren i sin nöd,

och han hjälpte dem ur deras trångmål.

20Han gav en befallning och botade dem

och räddade dem från graven.

21De skall tacka Herren för hans godhet,

hans underbara gärningar mot människor,

22de skall frambära tackoffer

och berätta om hans verk med jubel.

23Andra for på skepp över havet

och drev handel på de stora vattnen.

24De såg Herrens verk,

hans under i havets djup.

25Han befallde, och en storm blåste upp,

som fick vågorna att gå höga.

26De kastades mot himlen och mot djupen,

modet svek dem i faran.

27De vinglade och raglade som druckna,

deras färdighet var till ingen nytta.

28Då ropade de till Herren i sin nöd,

och han förde dem ut ur deras trångmål.

29Han stillade stormen,

och vågorna tystnade.

30De gladdes när det blev lugnt,

han lät dem nå hamnen de ville till.

31De skall tacka Herren för hans godhet,

hans underbara gärningar mot människor,

32de skall lovsjunga honom i tempelskaran

och prisa honom i de äldstes krets.

33Han förvandlar floder till öken

och vattenkällor till torr mark,

34fruktbart land till saltjord

för invånarnas ondskas skull.

35Han förvandlar öknen till sjö

och det torra landet till vattenkällor.

36Han låter de hungrande slå sig ner där

och bygga sig en stad att bo i.

37De sår sina åkrar och planterar vingårdar,

och de får riklig skörd.

38Han välsignar dem, och de förökar sig,

och deras boskap blir talrik.

39Om de blir få och tyngs ner

av förtryck, av olycka och bekymmer,

40öser han förakt över furstarna

och leder dem vilse i väglös ödemark.

41Men de fattiga lyfter han ur deras betryck

och gör familjerna stora som hjordar.

42De rättrådiga ser det och gläder sig,

all ondska tvingas till tystnad.

43Den som är vis skall ge akt på detta

och besinna Herrens godhet.

108

Psalm 108

1081En sång, en psalm av David.

2Mitt hjärta är redo, Gud,

jag vill sjunga och spela.

Vakna, min själ,

3vakna, harpa och lyra,

jag vill väcka morgonrodnaden.

4Jag vill tacka dig, Herre, bland folken,

jag vill sjunga ditt lov bland alla folk.

5Ty högre än himlen når din godhet,

till skyarna din trofasthet.

6Visa din höghet i himlen, o Gud,

och din härlighet över hela jorden!

7Hjälp oss med din starka hand, bönhör mig,

så att de som du älskar blir räddade!

8Gud har talat i sin helgedom:

»I triumf skall jag utskifta Shekem

och mäta upp Suckotdalen.

9Mitt är Gilead, mitt är Manasse.

Efraim är min hjälm

och Juda min härskarstav.

10Moab är mitt tvättfat,

på Edom kastar jag min sko,

mot filisteerna höjer jag stridsrop.«

11Vem för mig till den befästa staden,

vem leder mig till Edom?

12Gud, du har ju förkastat oss,

du drog inte i fält med våra härar.

13Bistå oss nu mot fienden,

människors hjälp är ingenting värd.

14Med Gud skall vi utföra stora dåd.

Han trampar ner våra fiender.