Psalm 105

105¹Tacka Herren, åkalla honom,

berätta för folken om hans verk!

²Sjung och spela till hans ära,

tala om alla hans under!

³Prisa stolt hans heliga namn,

de som söker Herren må glädja sig.

⁴Sök er till Herren och hans makt,

träd ständigt fram inför honom.

⁵Tänk på de under han har gjort,

hans tecken och hans domslut,

⁶ni barn till Abraham, hans tjänare,

söner till Jakob, hans utvalde.

⁷Han är Herren, vår Gud,

över hela jorden når hans domar.

⁸För evigt minns han sitt förbund,

i tusen släktled det bud han gav,

⁹förbundet han slöt med Abraham

och sin ed till Isak.

¹⁰Han gav det till Jakob som en stadga,

till Israel som ett evigt förbund:

¹¹»Åt dig skall jag ge Kanaans land

till arv och egendom.«

¹²Fastän de var så få,

en liten skara främlingar

¹³som vandrade från folk till folk,

från det ena riket till det andra,

¹⁴lät han inte någon förtrycka dem.

Han tuktade kungar för deras skull:

¹⁵»Rör inte mina smorda,

skada inte mina profeter!«

¹⁶Han sände hungersnöd över landet,

tog deras bröd ifrån dem.

¹⁷Före dem hade han sänt en man,

Josef, som blev såld till slav.

¹⁸Man satte hans fötter i bojor

och fjättrade honom med halsjärn,

¹⁹tills det han hade sagt slog in

och Herrens ord gav honom rätt.

²⁰Kungen lät frige honom,

folkens härskare släppte honom fri.

²¹Han gjorde honom till herre över sitt hus,

till härskare över allt han ägde,

²²för att stormännen skulle fostras efter hans vilja

och de äldste skolas i vishet.

²³Israel kom till Egypten,

i Hams land fick Jakob bo.

²⁴Sitt folk gjorde Herren fruktsamt,

han lät dem bli flera än deras fiender.

²⁵Han fick egypterna att hata hans folk

och handla listigt mot hans tjänare.

²⁶Han sände sin tjänare Mose

och Aron som han hade utvalt.

²⁷I Egypten gjorde han sina tecken,

i Hams land sina under.

²⁸Han sände mörker och allt blev mörkt,

men de trotsade hans ord.

²⁹Han förvandlade vattnet till blod

och dödade all deras fisk.

³⁰Deras land vimlade av grodor,

ända in i kungagemaken.

³¹Han befallde, och flugsvärmar kom,

myggor över hela deras rike.

³²Han gjorde regnet till hagel

och sände eldslågor över landet.

³³Han slog ner deras vinstockar och fikonträd,

knäckte träden i deras rike.

³⁴Han befallde, och gräshoppor kom,

gräshoppsyngel utan tal.

³⁵De slukade allt grönt i landet,

förstörde markens gröda.

³⁶Han dräpte allt förstfött i deras land,

det först avlade bland dem.

³⁷Han lät Israel dra ut med silver och guld,

i dess stammar sviktade ingen.

³⁸Egypterna gladde sig när de drog bort,

ty de hade gripits av skräck för dem.

³⁹Han bredde ut ett moln till skydd

och sände en eld att lysa om natten.

⁴⁰De bad, och han skickade vaktlar

och mättade dem med bröd från himlen.

⁴¹Han öppnade klippan, och vatten flödade,

det rann som en ström i det torra landet.

⁴²Ty han tänkte på sitt heliga löfte

till sin tjänare Abraham

⁴³och lät sitt folk dra ut med fröjd,

sina utvalda dra ut med jubel.

⁴⁴Han gav dem andra folks länder,

de övertog frukten av deras möda,

⁴⁵för att de skulle hålla hans bud

och lyda hans lagar.

Halleluja!

Psalm 106

106¹Halleluja!

Tacka Herren, ty han är god,

evigt varar hans nåd.

²Vem kan beskriva Herrens storverk,

vem kan prisa allt han har gjort?

³Lyckliga de som ger akt på det rätta

och alltid handlar rättfärdigt.

⁴Tänk på mig, Herre,

när du visar nåd mot ditt folk,

ta dig an mig

när du räddar dem.

⁵Låt mig känna dina utvaldas lycka

och dela ditt folks glädje,

vara stolt att höra till dina egna.

⁶Vi har syndat som våra fäder,

vi har handlat orätt och brottsligt.

⁷Våra fäder i Egypten

förstod inte dina under,

de tänkte inte på allt gott du gjort

utan trotsade den Högste vid Sävhavet.

⁸Han räddade dem, sitt namn till ära,

för att uppenbara sin makt.

⁹Han röt åt Sävhavet, och det blev torr mark,

han förde dem genom djupen som genom en öken.

¹⁰Han räddade dem från deras motståndare,

befriade dem från deras fiender.

¹¹Vattnet dränkte deras förföljare,

inte en enda blev kvar.

¹²Då trodde de på hans ord

och sjöng hans lov.

¹³Men de glömde snart vad han gjort

och litade inte på hans plan.

¹⁴De greps av lystnad i öknen

och satte Gud på prov i ödemarken.

¹⁵Han gav dem vad de begärde,

han sände dem föda som stillade hungern.

¹⁶De fylldes av avund mot Mose i lägret

och mot Aron som var helgad åt Herren.

¹⁷Jorden öppnade sig och slukade Datan,

slöt sig över Avirams män.

¹⁸Eld slog upp mot deras anhang,

lågorna förbrände de skyldiga.

¹⁹De gjorde en kalv vid Horeb

och tillbad en gjuten bild.

²⁰De bytte bort den som var deras ära

mot bilden av en gräsätande tjur.

²¹De glömde Gud, sin räddare,

som hade gjort stora ting i Egypten,

²²underbara verk i Hams land,

märkliga dåd vid Sävhavet.

²³Han tänkte förinta dem,

men Mose, hans utvalde,

ställde sig i vägen

för att hindra hans vrede att förgöra dem.

²⁴De försmådde det ljuvliga landet

och litade inte på hans ord.

²⁵De knotade i sina tält

och ville inte lyssna på Herren.

²⁶Då lyfte han handen och svor

att han skulle låta dem falla i öknen,

²⁷skingra deras efterkommande bland folken,

sprida ut dem över alla länder.

²⁸De slöt sig till Baal-Pegor

och åt av offren till gudar utan liv.

²⁹De väckte Herrens vrede med sina gärningar,

och en hemsökelse bröt ut.

³⁰Pinechas trädde fram och skipade rätt,

och hemsökelsen upphörde.

³¹Därför har han räknats som rättfärdig

i alla tider, från släkte till släkte.

³²De väckte Guds harm vid Merivas vatten,

och Mose fick lida för deras skull,

³³ty de gjorde honom så förbittrad

att han talade tanklösa ord.

³⁴De utplånade inte folken,

som Herren hade befallt dem.

³⁵De beblandade sig med främmande folk

och lärde sig deras seder.

³⁶De tjänade deras avgudar

och lät sig snärjas av dem.

³⁷Sina söner och döttrar

offrade de åt demonerna.

³⁸De utgöt oskyldigt blod

— blodet av sina söner och döttrar,

som de offrade åt Kanaans avgudar —

och landet blev vanhelgat av blodet.

³⁹De blev orena genom sina gärningar

och var otrogna i allt de gjorde.

⁴⁰Då blev Herren vred på sitt folk

och kände avsky mot sin egendom.

⁴¹Han utlämnade dem åt andra folk,

deras fiender härskade över dem.

⁴²Motståndarna förtryckte dem,

och de fick böja sig för deras makt.

⁴³Gång på gång räddade han dem,

men de trotsade hans planer

och gick under genom sin synd.

⁴⁴Han såg till dem i deras nöd,

när han hörde dem ropa.

⁴⁵Han tänkte på sitt förbund med dem

och ändrade sig i sin stora godhet.

⁴⁶Han lät dem möta barmhärtighet

hos alla som fört dem i fångenskap.

⁴⁷Rädda oss, Herre, vår Gud,

hämta hem oss från folken,

så att vi får prisa ditt heliga namn

och tacka och lova dig.

*

⁴⁸Lovad vare Herren, Israels Gud,

från evighet till evighet.

Hela folket skall säga: Amen.

Halleluja!

FEMTE BOKEN

Psalm 107

107¹Tacka Herren, ty han är god,

evigt varar hans nåd.

²Så skall de befriade säga,

de som Herren befriat ur nöden

³och som han har hämtat hem från alla länder,

från öster och väster, norr och söder.

⁴Några gick vilse i öde öknar,

de fann ingen väg till bebodda städer.

⁵De var hungriga och törstiga,

och deras krafter sinade.

⁶Då ropade de till Herren i sin nöd,

och han räddade dem ur deras trångmål.

⁷Han lät dem finna den rätta vägen

till en stad där människor bodde.

⁸De skall tacka Herren för hans godhet,

hans underbara gärningar mot människor.

⁹Han ger de törstande att dricka

och mättar de hungriga med allt gott.

¹⁰Andra satt i djupaste mörker,

fångna i fjättrar av järn.

¹¹De hade trotsat Guds befallningar

och förkastat den Högstes råd.

¹²De var modlösa av vedermödor,

de stapplade utan att få hjälp.

¹³Då ropade de till Herren i sin nöd,

och han hjälpte dem ur deras trångmål.

¹⁴Han förde dem ut ur det djupa mörkret

och bröt sönder deras bojor.

¹⁵De skall tacka Herren för hans godhet,

hans underbara gärningar mot människor.

¹⁶Han krossar kopparportarna,

järnbommarna slår han sönder.

¹⁷Andra var sjuka för sina synders skull

och fick lida för sina brott.

¹⁸De ville inte se åt någon föda

och närmade sig dödens portar.

¹⁹Då ropade de till Herren i sin nöd,

och han hjälpte dem ur deras trångmål.

²⁰Han gav en befallning och botade dem

och räddade dem från graven.

²¹De skall tacka Herren för hans godhet,

hans underbara gärningar mot människor,

²²de skall frambära tackoffer

och berätta om hans verk med jubel.

²³Andra for på skepp över havet

och drev handel på de stora vattnen.

²⁴De såg Herrens verk,

hans under i havets djup.

²⁵Han befallde, och en storm blåste upp,

som fick vågorna att gå höga.

²⁶De kastades mot himlen och mot djupen,

modet svek dem i faran.

²⁷De vinglade och raglade som druckna,

deras färdighet var till ingen nytta.

²⁸Då ropade de till Herren i sin nöd,

och han förde dem ut ur deras trångmål.

²⁹Han stillade stormen,

och vågorna tystnade.

³⁰De gladdes när det blev lugnt,

han lät dem nå hamnen de ville till.

³¹De skall tacka Herren för hans godhet,

hans underbara gärningar mot människor,

³²de skall lovsjunga honom i tempelskaran

och prisa honom i de äldstes krets.

³³Han förvandlar floder till öken

och vattenkällor till torr mark,

³⁴fruktbart land till saltjord

för invånarnas ondskas skull.

³⁵Han förvandlar öknen till sjö

och det torra landet till vattenkällor.

³⁶Han låter de hungrande slå sig ner där

och bygga sig en stad att bo i.

³⁷De sår sina åkrar och planterar vingårdar,

och de får riklig skörd.

³⁸Han välsignar dem, och de förökar sig,

och deras boskap blir talrik.

³⁹Om de blir få och tyngs ner

av förtryck, av olycka och bekymmer,

⁴⁰öser han förakt över furstarna

och leder dem vilse i väglös ödemark.

⁴¹Men de fattiga lyfter han ur deras betryck

och gör familjerna stora som hjordar.

⁴²De rättrådiga ser det och gläder sig,

all ondska tvingas till tystnad.

⁴³Den som är vis skall ge akt på detta

och besinna Herrens godhet.