1051Tacka Herren, åkalla honom,
berätta för folken om hans verk!
2Sjung och spela till hans ära,
tala om alla hans under!
3Prisa stolt hans heliga namn,
de som söker Herren må glädja sig.
4Sök er till Herren och hans makt,
träd ständigt fram inför honom.
5Tänk på de under han har gjort,
hans tecken och hans domslut,
6ni barn till Abraham, hans tjänare,
söner till Jakob, hans utvalde.
7Han är Herren, vår Gud,
över hela jorden når hans domar.
8För evigt minns han sitt förbund,
i tusen släktled det bud han gav,
9förbundet han slöt med Abraham
och sin ed till Isak.
10Han gav det till Jakob som en stadga,
till Israel som ett evigt förbund:
11ȁt dig skall jag ge Kanaans land
till arv och egendom.«
12Fastän de var så få,
en liten skara främlingar
13som vandrade från folk till folk,
från det ena riket till det andra,
14lät han inte någon förtrycka dem.
Han tuktade kungar för deras skull:
15»Rör inte mina smorda,
skada inte mina profeter!«
16Han sände hungersnöd över landet,
tog deras bröd ifrån dem.
17Före dem hade han sänt en man,
Josef, som blev såld till slav.
18Man satte hans fötter i bojor
och fjättrade honom med halsjärn,
19tills det han hade sagt slog in
och Herrens ord gav honom rätt.
20Kungen lät frige honom,
folkens härskare släppte honom fri.
21Han gjorde honom till herre över sitt hus,
till härskare över allt han ägde,
22för att stormännen skulle fostras efter hans vilja
och de äldste skolas i vishet.
23Israel kom till Egypten,
i Hams land fick Jakob bo.
24Sitt folk gjorde Herren fruktsamt,
han lät dem bli flera än deras fiender.
25Han fick egypterna att hata hans folk
och handla listigt mot hans tjänare.
26Han sände sin tjänare Mose
och Aron som han hade utvalt.
27I Egypten gjorde han sina tecken,
i Hams land sina under.
28Han sände mörker och allt blev mörkt,
men de trotsade hans ord.
29Han förvandlade vattnet till blod
och dödade all deras fisk.
30Deras land vimlade av grodor,
ända in i kungagemaken.
31Han befallde, och flugsvärmar kom,
myggor över hela deras rike.
32Han gjorde regnet till hagel
och sände eldslågor över landet.
33Han slog ner deras vinstockar och fikonträd,
knäckte träden i deras rike.
34Han befallde, och gräshoppor kom,
gräshoppsyngel utan tal.
35De slukade allt grönt i landet,
förstörde markens gröda.
36Han dräpte allt förstfött i deras land,
det först avlade bland dem.
37Han lät Israel dra ut med silver och guld,
i dess stammar sviktade ingen.
38Egypterna gladde sig när de drog bort,
ty de hade gripits av skräck för dem.
39Han bredde ut ett moln till skydd
och sände en eld att lysa om natten.
40De bad, och han skickade vaktlar
och mättade dem med bröd från himlen.
41Han öppnade klippan, och vatten flödade,
det rann som en ström i det torra landet.
42Ty han tänkte på sitt heliga löfte
till sin tjänare Abraham
43och lät sitt folk dra ut med fröjd,
sina utvalda dra ut med jubel.
44Han gav dem andra folks länder,
de övertog frukten av deras möda,
45för att de skulle hålla hans bud
och lyda hans lagar.
Halleluja!
1061Halleluja!
Tacka Herren, ty han är god,
evigt varar hans nåd.
2Vem kan beskriva Herrens storverk,
vem kan prisa allt han har gjort?
3Lyckliga de som ger akt på det rätta
och alltid handlar rättfärdigt.
4Tänk på mig, Herre,
när du visar nåd mot ditt folk,
ta dig an mig
när du räddar dem.
5Låt mig känna dina utvaldas lycka
och dela ditt folks glädje,
vara stolt att höra till dina egna.
6Vi har syndat som våra fäder,
vi har handlat orätt och brottsligt.
7Våra fäder i Egypten
förstod inte dina under,
de tänkte inte på allt gott du gjort
utan trotsade den Högste vid Sävhavet.
8Han räddade dem, sitt namn till ära,
för att uppenbara sin makt.
9Han röt åt Sävhavet, och det blev torr mark,
han förde dem genom djupen som genom en öken.
10Han räddade dem från deras motståndare,
befriade dem från deras fiender.
11Vattnet dränkte deras förföljare,
inte en enda blev kvar.
12Då trodde de på hans ord
och sjöng hans lov.
13Men de glömde snart vad han gjort
och litade inte på hans plan.
14De greps av lystnad i öknen
och satte Gud på prov i ödemarken.
15Han gav dem vad de begärde,
han sände dem föda som stillade hungern.
16De fylldes av avund mot Mose i lägret
och mot Aron som var helgad åt Herren.
17Jorden öppnade sig och slukade Datan,
slöt sig över Avirams män.
18Eld slog upp mot deras anhang,
lågorna förbrände de skyldiga.
19De gjorde en kalv vid Horeb
och tillbad en gjuten bild.
20De bytte bort den som var deras ära
mot bilden av en gräsätande tjur.
21De glömde Gud, sin räddare,
som hade gjort stora ting i Egypten,
22underbara verk i Hams land,
märkliga dåd vid Sävhavet.
23Han tänkte förinta dem,
men Mose, hans utvalde,
ställde sig i vägen
för att hindra hans vrede att förgöra dem.
24De försmådde det ljuvliga landet
och litade inte på hans ord.
25De knotade i sina tält
och ville inte lyssna på Herren.
26Då lyfte han handen och svor
att han skulle låta dem falla i öknen,
27skingra deras efterkommande bland folken,
sprida ut dem över alla länder.
28De slöt sig till Baal-Pegor
och åt av offren till gudar utan liv.
29De väckte Herrens vrede med sina gärningar,
och en hemsökelse bröt ut.
30Pinechas trädde fram och skipade rätt,
och hemsökelsen upphörde.
31Därför har han räknats som rättfärdig
i alla tider, från släkte till släkte.
32De väckte Guds harm vid Merivas vatten,
och Mose fick lida för deras skull,
33ty de gjorde honom så förbittrad
att han talade tanklösa ord.
34De utplånade inte folken,
som Herren hade befallt dem.
35De beblandade sig med främmande folk
och lärde sig deras seder.
36De tjänade deras avgudar
och lät sig snärjas av dem.
37Sina söner och döttrar
offrade de åt demonerna.
38De utgöt oskyldigt blod
— blodet av sina söner och döttrar,
som de offrade åt Kanaans avgudar —
och landet blev vanhelgat av blodet.
39De blev orena genom sina gärningar
och var otrogna i allt de gjorde.
40Då blev Herren vred på sitt folk
och kände avsky mot sin egendom.
41Han utlämnade dem åt andra folk,
deras fiender härskade över dem.
42Motståndarna förtryckte dem,
och de fick böja sig för deras makt.
43Gång på gång räddade han dem,
men de trotsade hans planer
och gick under genom sin synd.
44Han såg till dem i deras nöd,
när han hörde dem ropa.
45Han tänkte på sitt förbund med dem
och ändrade sig i sin stora godhet.
46Han lät dem möta barmhärtighet
hos alla som fört dem i fångenskap.
47Rädda oss, Herre, vår Gud,
hämta hem oss från folken,
så att vi får prisa ditt heliga namn
och tacka och lova dig.
*
48Lovad vare Herren, Israels Gud,
från evighet till evighet.
Hela folket skall säga: Amen.
Halleluja!
1071Tacka Herren, ty han är god,
evigt varar hans nåd.
2Så skall de befriade säga,
de som Herren befriat ur nöden
3och som han har hämtat hem från alla länder,
från öster och väster, norr och söder.
4Några gick vilse i öde öknar,
de fann ingen väg till bebodda städer.
5De var hungriga och törstiga,
och deras krafter sinade.
6Då ropade de till Herren i sin nöd,
och han räddade dem ur deras trångmål.
7Han lät dem finna den rätta vägen
till en stad där människor bodde.
8De skall tacka Herren för hans godhet,
hans underbara gärningar mot människor.
9Han ger de törstande att dricka
och mättar de hungriga med allt gott.
10Andra satt i djupaste mörker,
fångna i fjättrar av järn.
11De hade trotsat Guds befallningar
och förkastat den Högstes råd.
12De var modlösa av vedermödor,
de stapplade utan att få hjälp.
13Då ropade de till Herren i sin nöd,
och han hjälpte dem ur deras trångmål.
14Han förde dem ut ur det djupa mörkret
och bröt sönder deras bojor.
15De skall tacka Herren för hans godhet,
hans underbara gärningar mot människor.
16Han krossar kopparportarna,
järnbommarna slår han sönder.
17Andra var sjuka för sina synders skull
och fick lida för sina brott.
18De ville inte se åt någon föda
och närmade sig dödens portar.
19Då ropade de till Herren i sin nöd,
och han hjälpte dem ur deras trångmål.
20Han gav en befallning och botade dem
och räddade dem från graven.
21De skall tacka Herren för hans godhet,
hans underbara gärningar mot människor,
22de skall frambära tackoffer
och berätta om hans verk med jubel.
23Andra for på skepp över havet
och drev handel på de stora vattnen.
24De såg Herrens verk,
hans under i havets djup.
25Han befallde, och en storm blåste upp,
som fick vågorna att gå höga.
26De kastades mot himlen och mot djupen,
modet svek dem i faran.
27De vinglade och raglade som druckna,
deras färdighet var till ingen nytta.
28Då ropade de till Herren i sin nöd,
och han förde dem ut ur deras trångmål.
29Han stillade stormen,
och vågorna tystnade.
30De gladdes när det blev lugnt,
han lät dem nå hamnen de ville till.
31De skall tacka Herren för hans godhet,
hans underbara gärningar mot människor,
32de skall lovsjunga honom i tempelskaran
och prisa honom i de äldstes krets.
33Han förvandlar floder till öken
och vattenkällor till torr mark,
34fruktbart land till saltjord
för invånarnas ondskas skull.
35Han förvandlar öknen till sjö
och det torra landet till vattenkällor.
36Han låter de hungrande slå sig ner där
och bygga sig en stad att bo i.
37De sår sina åkrar och planterar vingårdar,
och de får riklig skörd.
38Han välsignar dem, och de förökar sig,
och deras boskap blir talrik.
39Om de blir få och tyngs ner
av förtryck, av olycka och bekymmer,
40öser han förakt över furstarna
och leder dem vilse i väglös ödemark.
41Men de fattiga lyfter han ur deras betryck
och gör familjerna stora som hjordar.
42De rättrådiga ser det och gläder sig,
all ondska tvingas till tystnad.
43Den som är vis skall ge akt på detta
och besinna Herrens godhet.