Bibel 2000 (B2000)
104

Psalm 104

1041Lova Herren, min själ!

Mäktig är du, Herre, min Gud,

i höghet och härlighet är du klädd,

2du sveper dig i ljus som i en mantel.

Himlen har du spänt ut som ett tält,

3ovan skyn har du timrat din sal.

Du gör molnen till din vagn

och far på vindens vingar.

4Du gör vindar till dina sändebud

och eldslågor till dina tjänare.

5Jorden har du ställt på stadig grund,

den kan aldrig i evighet rubbas.

6Urhavet täckte den som en klädnad,

vattnet stod högt över bergen.

7Det flydde för ditt rytande,

när du dundrade tog det till flykten,

8uppför bergen, ner i dalarna,

och stannade där du bestämt.

9Du satte en gräns för vattnet:

aldrig mer skall det täcka jorden.

10Du låter källor rinna upp och bli till strömmar

som forsar fram mellan bergen.

11De ger vatten åt alla markens djur,

vildåsnor släcker där sin törst.

12Vid dem häckar himlens fåglar

och sjunger bland täta löv.

13Du vattnar bergen från din sal,

jorden mättas av allt vad du ger.

14Du låter gräs växa för boskapen

och örter till människans tjänst.

Så frambringas föda ur jorden

15och vin, som gör människan glad,

olja, som ger hennes ansikte glans,

och bröd, som ger henne styrka.

16Libanons cedrar släcker sin törst,

Herrens träd, som han planterat.

17Där har fåglar sina reden,

i deras kronor har hägern sitt bo.

18De höga bergen är stengetens hem,

klyftorna ger klippgrävlingen skydd.

19Du gjorde månen, som visar årets tider,

och solen, som vet när den skall gå ner.

20Du sänder mörker, och det blir natt.

Då myllrar alla djur i skogen fram,

21de unga lejonen ryter efter rov

och begär sin föda av Gud.

22Solen går upp, och de drar sig undan

och lägger sig ner i sina hålor.

23Människan går ut till sina sysslor

och arbetar tills kvällen kommer.

24Otaliga är dina verk, o Herre!

Med vishet har du gjort dem alla,

jorden är full av vad du skapat.

25Där är havet, det väldiga, vida,

med en myllrande skara utan tal

av djur både stora och små.

26Där stävar skeppen fram, där är Leviatan,

som du skapat till att tumla om i djupet.

27Alla sätter sitt hopp till dig,

du skall ge dem föda i rätt tid.

28Du ger dem, och de tar emot,

du öppnar din hand, och de äter sig mätta.

29Du döljer ditt ansikte, och de blir förskräckta,

du tar ifrån dem deras ande, och de dör

och blir åter till mull.

30Du sänder din ande, då skapas liv.

Du gör jorden ny.

31Må Herrens ära bestå för evigt,

må Herren glädja sig över sina verk.

32När han ser på jorden skälver den,

rör han vid bergen börjar de ryka.

33Jag vill sjunga till Herrens ära så länge jag lever,

lovsjunga min Gud så länge jag är till.

34Må min bön behaga Herren,

må jag få glädjas över honom.

35Må syndarna försvinna från jorden,

de onda inte längre finnas till.

Lova Herren, min själ!

Halleluja!