Bibel 2000 (B2000)
103

Psalm 103

1031Av David.

Lova Herren, min själ,

hela mitt jag vill prisa hans heliga namn!

2Lova Herren, min själ,

minns allt det goda han gör:

3han förlåter alla mina synder

och botar alla mina sjukdomar,

4han räddar mig från graven

och kröner mig med nåd och barmhärtighet,

5han fyller mitt liv med allt gott,

och jag blir ung på nytt som en örn.

6Herren handlar rättfärdigt

och ger de förtryckta deras rätt.

7Mose fick lära känna hans gärningar,

Israels folk hans verk.

8Barmhärtig och nådig är Herren,

sen till vrede och rik på kärlek.

9Han går inte ständigt till rätta med oss,

hans vrede varar inte för evigt.

10Han handlar inte mot oss som vi förtjänat,

han ger oss inte våra synders lön.

11Ty så hög som himlen välver sig över jorden,

så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom.

12Så långt som öster är från väster,

så långt från oss förvisar han vår synd.

13Som en far visar ömhet mot barnen,

så visar Herren ömhet mot dem som fruktar honom.

14Ty han vet hur vi är skapade,

han minns att vi är mull.

15Människans dagar är som gräset:

hon spirar som blomman på marken,

16så sveper vinden fram, och den är borta,

platsen där den stod är tom.

17Men evigt varar Herrens nåd

mot dem som fruktar honom.

Hans trofasthet når till kommande släkten,

18när man håller hans förbund

och minns vad han befallt och lyder.

19Herren har rest sin tron i himlen,

allt är underlagt hans välde.

20Lova Herren, ni hans änglar,

starka hjältar, som gör vad han befallt!

21Lova Herren, hela hans härskara,

ni som tjänar honom och gör hans vilja!

22Lova Herren, alla hans verk,

överallt i hans välde!

Lova Herren, min själ!

104

Psalm 104

1041Lova Herren, min själ!

Mäktig är du, Herre, min Gud,

i höghet och härlighet är du klädd,

2du sveper dig i ljus som i en mantel.

Himlen har du spänt ut som ett tält,

3ovan skyn har du timrat din sal.

Du gör molnen till din vagn

och far på vindens vingar.

4Du gör vindar till dina sändebud

och eldslågor till dina tjänare.

5Jorden har du ställt på stadig grund,

den kan aldrig i evighet rubbas.

6Urhavet täckte den som en klädnad,

vattnet stod högt över bergen.

7Det flydde för ditt rytande,

när du dundrade tog det till flykten,

8uppför bergen, ner i dalarna,

och stannade där du bestämt.

9Du satte en gräns för vattnet:

aldrig mer skall det täcka jorden.

10Du låter källor rinna upp och bli till strömmar

som forsar fram mellan bergen.

11De ger vatten åt alla markens djur,

vildåsnor släcker där sin törst.

12Vid dem häckar himlens fåglar

och sjunger bland täta löv.

13Du vattnar bergen från din sal,

jorden mättas av allt vad du ger.

14Du låter gräs växa för boskapen

och örter till människans tjänst.

Så frambringas föda ur jorden

15och vin, som gör människan glad,

olja, som ger hennes ansikte glans,

och bröd, som ger henne styrka.

16Libanons cedrar släcker sin törst,

Herrens träd, som han planterat.

17Där har fåglar sina reden,

i deras kronor har hägern sitt bo.

18De höga bergen är stengetens hem,

klyftorna ger klippgrävlingen skydd.

19Du gjorde månen, som visar årets tider,

och solen, som vet när den skall gå ner.

20Du sänder mörker, och det blir natt.

Då myllrar alla djur i skogen fram,

21de unga lejonen ryter efter rov

och begär sin föda av Gud.

22Solen går upp, och de drar sig undan

och lägger sig ner i sina hålor.

23Människan går ut till sina sysslor

och arbetar tills kvällen kommer.

24Otaliga är dina verk, o Herre!

Med vishet har du gjort dem alla,

jorden är full av vad du skapat.

25Där är havet, det väldiga, vida,

med en myllrande skara utan tal

av djur både stora och små.

26Där stävar skeppen fram, där är Leviatan,

som du skapat till att tumla om i djupet.

27Alla sätter sitt hopp till dig,

du skall ge dem föda i rätt tid.

28Du ger dem, och de tar emot,

du öppnar din hand, och de äter sig mätta.

29Du döljer ditt ansikte, och de blir förskräckta,

du tar ifrån dem deras ande, och de dör

och blir åter till mull.

30Du sänder din ande, då skapas liv.

Du gör jorden ny.

31Må Herrens ära bestå för evigt,

må Herren glädja sig över sina verk.

32När han ser på jorden skälver den,

rör han vid bergen börjar de ryka.

33Jag vill sjunga till Herrens ära så länge jag lever,

lovsjunga min Gud så länge jag är till.

34Må min bön behaga Herren,

må jag få glädjas över honom.

35Må syndarna försvinna från jorden,

de onda inte längre finnas till.

Lova Herren, min själ!

Halleluja!

105

Psalm 105

1051Tacka Herren, åkalla honom,

berätta för folken om hans verk!

2Sjung och spela till hans ära,

tala om alla hans under!

3Prisa stolt hans heliga namn,

de som söker Herren må glädja sig.

4Sök er till Herren och hans makt,

träd ständigt fram inför honom.

5Tänk på de under han har gjort,

hans tecken och hans domslut,

6ni barn till Abraham, hans tjänare,

söner till Jakob, hans utvalde.

7Han är Herren, vår Gud,

över hela jorden når hans domar.

8För evigt minns han sitt förbund,

i tusen släktled det bud han gav,

9förbundet han slöt med Abraham

och sin ed till Isak.

10Han gav det till Jakob som en stadga,

till Israel som ett evigt förbund:

11ȁt dig skall jag ge Kanaans land

till arv och egendom.«

12Fastän de var så få,

en liten skara främlingar

13som vandrade från folk till folk,

från det ena riket till det andra,

14lät han inte någon förtrycka dem.

Han tuktade kungar för deras skull:

15»Rör inte mina smorda,

skada inte mina profeter!«

16Han sände hungersnöd över landet,

tog deras bröd ifrån dem.

17Före dem hade han sänt en man,

Josef, som blev såld till slav.

18Man satte hans fötter i bojor

och fjättrade honom med halsjärn,

19tills det han hade sagt slog in

och Herrens ord gav honom rätt.

20Kungen lät frige honom,

folkens härskare släppte honom fri.

21Han gjorde honom till herre över sitt hus,

till härskare över allt han ägde,

22för att stormännen skulle fostras efter hans vilja

och de äldste skolas i vishet.

23Israel kom till Egypten,

i Hams land fick Jakob bo.

24Sitt folk gjorde Herren fruktsamt,

han lät dem bli flera än deras fiender.

25Han fick egypterna att hata hans folk

och handla listigt mot hans tjänare.

26Han sände sin tjänare Mose

och Aron som han hade utvalt.

27I Egypten gjorde han sina tecken,

i Hams land sina under.

28Han sände mörker och allt blev mörkt,

men de trotsade hans ord.

29Han förvandlade vattnet till blod

och dödade all deras fisk.

30Deras land vimlade av grodor,

ända in i kungagemaken.

31Han befallde, och flugsvärmar kom,

myggor över hela deras rike.

32Han gjorde regnet till hagel

och sände eldslågor över landet.

33Han slog ner deras vinstockar och fikonträd,

knäckte träden i deras rike.

34Han befallde, och gräshoppor kom,

gräshoppsyngel utan tal.

35De slukade allt grönt i landet,

förstörde markens gröda.

36Han dräpte allt förstfött i deras land,

det först avlade bland dem.

37Han lät Israel dra ut med silver och guld,

i dess stammar sviktade ingen.

38Egypterna gladde sig när de drog bort,

ty de hade gripits av skräck för dem.

39Han bredde ut ett moln till skydd

och sände en eld att lysa om natten.

40De bad, och han skickade vaktlar

och mättade dem med bröd från himlen.

41Han öppnade klippan, och vatten flödade,

det rann som en ström i det torra landet.

42Ty han tänkte på sitt heliga löfte

till sin tjänare Abraham

43och lät sitt folk dra ut med fröjd,

sina utvalda dra ut med jubel.

44Han gav dem andra folks länder,

de övertog frukten av deras möda,

45för att de skulle hålla hans bud

och lyda hans lagar.

Halleluja!