Bibel 2000 (B2000)
102

Psalm 102

1021En bön av en betryckt, som är modlös och utgjuter sin sorg inför Herren.

2Herre, hör min bön,

låt mitt rop nå fram till dig.

3Dölj inte ditt ansikte för mig

när jag är i nöd.

Lyssna till mig,

skynda att svara när jag ropar.

4Mina dagar svinner bort som rök,

och mitt inre glöder som en ugn,

5mitt livsmod är brutet, vissnat som gräs.

Jag är för matt för att äta,

6jag har magrat av min suckan,

är bara skinn och ben.

7Jag liknar en uggla i öknen,

är som en uv bland ruiner.

8Jag måste vaka,

är som en ensam fågel på taket.

9Mina fiender hånar mig dagen lång,

de gör narr av mig,

brukar mitt namn i förbannelser.

10Jag äter aska som bröd

och blandar min dryck med tårar

11för din häftiga vredes skull,

du som tog mig och kastade bort mig.

12Min levnad är som aftonskuggan,

jag vissnar som gräset.

13Men du, Herre, härskar för evigt,

och släkte efter släkte åkallar dig.

14Du skall gripa in och förbarma dig över Sion,

det är tid att visa det nåd.

Ja, stunden är inne,

15ty dina tjänare älskar Sions stenar,

lider av att se det ligga i grus.

16Folken skall frukta Herrens namn

och jordens alla kungar hans härlighet,

17när Herren har byggt upp Sion

och visat sig i sin härlighet.

18Han har hört de utblottades bön,

deras bön har han inte föraktat.

19Detta skall skrivas ner för kommande tider,

och nya släkten skall prisa Herren,

20när han ser ner från sin heliga höjd,

när Herren från himlen blickar mot jorden,

21lyssnar till fångarnas jämmer

och friger dem som är dömda att dö.

22Herrens namn blir ärat i Sion,

man sjunger hans lov i Jerusalem,

23när folk och riken samlas

för att tjäna Herren.

24Han bröt i förtid min kraft,

han förkortade mina dagar.

25Jag säger: Min Gud,

ryck inte bort mig i livets mitt,

du vars år varar från släkte till släkte.

26En gång lade du jordens grund,

och himlen är ett verk av din hand.

27De skall förgås, men du består,

de är plagg som slits ut,

du byter ut dem som kläder

och de är borta.

28Men du är densamme,

dina år har inget slut.

29Dina tjänares barn skall bo här

och deras barn leva trygga hos dig.

103

Psalm 103

1031Av David.

Lova Herren, min själ,

hela mitt jag vill prisa hans heliga namn!

2Lova Herren, min själ,

minns allt det goda han gör:

3han förlåter alla mina synder

och botar alla mina sjukdomar,

4han räddar mig från graven

och kröner mig med nåd och barmhärtighet,

5han fyller mitt liv med allt gott,

och jag blir ung på nytt som en örn.

6Herren handlar rättfärdigt

och ger de förtryckta deras rätt.

7Mose fick lära känna hans gärningar,

Israels folk hans verk.

8Barmhärtig och nådig är Herren,

sen till vrede och rik på kärlek.

9Han går inte ständigt till rätta med oss,

hans vrede varar inte för evigt.

10Han handlar inte mot oss som vi förtjänat,

han ger oss inte våra synders lön.

11Ty så hög som himlen välver sig över jorden,

så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom.

12Så långt som öster är från väster,

så långt från oss förvisar han vår synd.

13Som en far visar ömhet mot barnen,

så visar Herren ömhet mot dem som fruktar honom.

14Ty han vet hur vi är skapade,

han minns att vi är mull.

15Människans dagar är som gräset:

hon spirar som blomman på marken,

16så sveper vinden fram, och den är borta,

platsen där den stod är tom.

17Men evigt varar Herrens nåd

mot dem som fruktar honom.

Hans trofasthet når till kommande släkten,

18när man håller hans förbund

och minns vad han befallt och lyder.

19Herren har rest sin tron i himlen,

allt är underlagt hans välde.

20Lova Herren, ni hans änglar,

starka hjältar, som gör vad han befallt!

21Lova Herren, hela hans härskara,

ni som tjänar honom och gör hans vilja!

22Lova Herren, alla hans verk,

överallt i hans välde!

Lova Herren, min själ!

104

Psalm 104

1041Lova Herren, min själ!

Mäktig är du, Herre, min Gud,

i höghet och härlighet är du klädd,

2du sveper dig i ljus som i en mantel.

Himlen har du spänt ut som ett tält,

3ovan skyn har du timrat din sal.

Du gör molnen till din vagn

och far på vindens vingar.

4Du gör vindar till dina sändebud

och eldslågor till dina tjänare.

5Jorden har du ställt på stadig grund,

den kan aldrig i evighet rubbas.

6Urhavet täckte den som en klädnad,

vattnet stod högt över bergen.

7Det flydde för ditt rytande,

när du dundrade tog det till flykten,

8uppför bergen, ner i dalarna,

och stannade där du bestämt.

9Du satte en gräns för vattnet:

aldrig mer skall det täcka jorden.

10Du låter källor rinna upp och bli till strömmar

som forsar fram mellan bergen.

11De ger vatten åt alla markens djur,

vildåsnor släcker där sin törst.

12Vid dem häckar himlens fåglar

och sjunger bland täta löv.

13Du vattnar bergen från din sal,

jorden mättas av allt vad du ger.

14Du låter gräs växa för boskapen

och örter till människans tjänst.

Så frambringas föda ur jorden

15och vin, som gör människan glad,

olja, som ger hennes ansikte glans,

och bröd, som ger henne styrka.

16Libanons cedrar släcker sin törst,

Herrens träd, som han planterat.

17Där har fåglar sina reden,

i deras kronor har hägern sitt bo.

18De höga bergen är stengetens hem,

klyftorna ger klippgrävlingen skydd.

19Du gjorde månen, som visar årets tider,

och solen, som vet när den skall gå ner.

20Du sänder mörker, och det blir natt.

Då myllrar alla djur i skogen fram,

21de unga lejonen ryter efter rov

och begär sin föda av Gud.

22Solen går upp, och de drar sig undan

och lägger sig ner i sina hålor.

23Människan går ut till sina sysslor

och arbetar tills kvällen kommer.

24Otaliga är dina verk, o Herre!

Med vishet har du gjort dem alla,

jorden är full av vad du skapat.

25Där är havet, det väldiga, vida,

med en myllrande skara utan tal

av djur både stora och små.

26Där stävar skeppen fram, där är Leviatan,

som du skapat till att tumla om i djupet.

27Alla sätter sitt hopp till dig,

du skall ge dem föda i rätt tid.

28Du ger dem, och de tar emot,

du öppnar din hand, och de äter sig mätta.

29Du döljer ditt ansikte, och de blir förskräckta,

du tar ifrån dem deras ande, och de dör

och blir åter till mull.

30Du sänder din ande, då skapas liv.

Du gör jorden ny.

31Må Herrens ära bestå för evigt,

må Herren glädja sig över sina verk.

32När han ser på jorden skälver den,

rör han vid bergen börjar de ryka.

33Jag vill sjunga till Herrens ära så länge jag lever,

lovsjunga min Gud så länge jag är till.

34Må min bön behaga Herren,

må jag få glädjas över honom.

35Må syndarna försvinna från jorden,

de onda inte längre finnas till.

Lova Herren, min själ!

Halleluja!