Bibel 2000 (B2000)
100

Psalm 100

1001En tacksägelsepsalm.

Hylla Herren, hela världen,

2tjäna Herren med glädje,

träd fram inför honom med jubelrop!

3Besinna att Herren är Gud,

han har gjort oss och vi är hans,

hans folk, fåren i hans hjord.

4Gå in genom hans portar med tacksägelse,

kom till hans förgårdar med lovsång.

Tacka honom, prisa hans namn,

5ty Herren är god,

evigt varar hans nåd,

från släkte till släkte hans trofasthet.

101

Psalm 101

1011Av David, en psalm.

Om godhet och rätt vill jag sjunga,

Herre, jag vill sjunga till din ära.

2Jag vill lära mig att leva oförvitligt

— när kommer du till min hjälp?

Med oförvitligt sinne

skall jag leva i mitt hus.

3Det som vållar fördärv

skall inte vara mitt mål.

Jag avskyr dem som gör orätt,

med dem har jag inget att skaffa.

4Den falske visar jag bort,

de onda vill jag inte kännas vid.

5Den som baktalar sin nästa,

honom skall jag krossa.

Den som är övermodig och uppblåst,

honom kan jag inte tåla.

6Mina ögon vilar på de trofasta i landet,

de skall vara nära mig.

Den som lever oförvitligt,

han skall få tjäna mig.

7Den som är svekfull

får inte vistas i mitt hus,

den som far med lögn

består inte provet inför mig.

8Varje ny dag skall jag krossa

de brottsliga i landet

och utrota alla ogärningsmän

i Herrens stad.

102

Psalm 102

1021En bön av en betryckt, som är modlös och utgjuter sin sorg inför Herren.

2Herre, hör min bön,

låt mitt rop nå fram till dig.

3Dölj inte ditt ansikte för mig

när jag är i nöd.

Lyssna till mig,

skynda att svara när jag ropar.

4Mina dagar svinner bort som rök,

och mitt inre glöder som en ugn,

5mitt livsmod är brutet, vissnat som gräs.

Jag är för matt för att äta,

6jag har magrat av min suckan,

är bara skinn och ben.

7Jag liknar en uggla i öknen,

är som en uv bland ruiner.

8Jag måste vaka,

är som en ensam fågel på taket.

9Mina fiender hånar mig dagen lång,

de gör narr av mig,

brukar mitt namn i förbannelser.

10Jag äter aska som bröd

och blandar min dryck med tårar

11för din häftiga vredes skull,

du som tog mig och kastade bort mig.

12Min levnad är som aftonskuggan,

jag vissnar som gräset.

13Men du, Herre, härskar för evigt,

och släkte efter släkte åkallar dig.

14Du skall gripa in och förbarma dig över Sion,

det är tid att visa det nåd.

Ja, stunden är inne,

15ty dina tjänare älskar Sions stenar,

lider av att se det ligga i grus.

16Folken skall frukta Herrens namn

och jordens alla kungar hans härlighet,

17när Herren har byggt upp Sion

och visat sig i sin härlighet.

18Han har hört de utblottades bön,

deras bön har han inte föraktat.

19Detta skall skrivas ner för kommande tider,

och nya släkten skall prisa Herren,

20när han ser ner från sin heliga höjd,

när Herren från himlen blickar mot jorden,

21lyssnar till fångarnas jämmer

och friger dem som är dömda att dö.

22Herrens namn blir ärat i Sion,

man sjunger hans lov i Jerusalem,

23när folk och riken samlas

för att tjäna Herren.

24Han bröt i förtid min kraft,

han förkortade mina dagar.

25Jag säger: Min Gud,

ryck inte bort mig i livets mitt,

du vars år varar från släkte till släkte.

26En gång lade du jordens grund,

och himlen är ett verk av din hand.

27De skall förgås, men du består,

de är plagg som slits ut,

du byter ut dem som kläder

och de är borta.

28Men du är densamme,

dina år har inget slut.

29Dina tjänares barn skall bo här

och deras barn leva trygga hos dig.