Bibel 2000 (B2000)
9

Psalm 9–10

91För körledaren. En psalm av David.

2Jag vill tacka dig, Herre, av hela mitt hjärta,

vittna om alla dina under.

3Jag vill jubla av glädje över dig

och lovsjunga ditt namn, du den Högste.

4Ty mina fiender vek tillbaka,

de vacklade och gick under för din blick.

5Du har dömt och skaffat mig rätt,

du satte dig på tronen, en rättvis domare.

6Du röt åt folken, förgjorde de onda,

du strök ut deras namn för evigt.

7Fienden är borta, krossad för alltid.

Du lade städerna öde, ingen minns dem.

8Herren regerar i evighet,

han har rest sin tron för att döma.

9Han råder rättvist över världen,

dömer folken med oväld.

10Herren är en borg för den förtrampade,

en borg i tider av nöd.

11De som känner dig, Herre, litar på dig,

ty du sviker inte dem som kommer till dig.

12Lovsjung Herren som bor på Sion,

förkunna hans gärningar för folken!

13Han som hämnas blodsdåd minns,

han har inte glömt de förtrycktas klagan.

14Var barmhärtig, Herre,

se hur jag förtrycks av mina fiender,

du som kan lyfta mig bort från dödens portar,

15så att jag får sjunga ditt lov,

jubla över din hjälp i Sions portar.

16Folken föll i den grop de grävt,

de fastnade i snaran de gillrat.

17Herren gav sig till känna, han skipade rätt,

i sitt eget dåd blev den gudlöse snärjd.

18Ner i dödsriket skall de gudlösa fara,

alla de folk som glömmer Gud.

19Ty den fattige är ej för evigt glömd,

de förtrycktas hopp inte borta för alltid.

20Herre, grip in! Låt inte människor ta makten!

Ställ folken inför din domstol!

21Herre, fyll dem med fruktan!

Låt folken veta att de är dödliga!

10

101Varför, Herre, står du långt borta

och håller dig dold i tider av nöd?

2I övermod jagar de gudlösa den förtryckte.

Låt dem fastna i sina egna ränker.

3Den gudlöse prisar sin egen lystnad,

välsignar sin vinst, föraktar Herren.

4Han tänker i sitt övermod:

»Gud straffar inte, det finns ingen Gud.«

5Den gudlöse har framgång i allt han gör,

dina domar rör honom inte.

Han fnyser åt sina fiender,

6han tänker: »Inget kan få mig att falla,

jag går med stadiga steg.«

7Svek och våld fyller hans mun,

hans tunga gömmer ondska och ofärd.

8Han ligger på lur vid gårdarna

och mördar den oskyldige i lönndom.

Hans ögon följer den värnlöse,

9han lurar som ett lejon i snåret,

han ligger på lur för att fånga den arme

och dra åt sitt nät.

10Han hukar till språng,

och den värnlöse fälls av hans kraft.

11Han tänker: »Gud bryr sig inte om det,

han vänder sig bort, han ser det aldrig.«

12Herre, grip in! Gud, höj din hand,

glöm inte de förtryckta!

13Varför får den gudlöse förakta Gud

och tänka: »Han straffar inte.«

14Du ser det som tynger och plågar,

du märker det och ger med din hand.

Den värnlöse lämnar sin sak åt dig,

du är den faderlöses hjälpare.

15Krossa den gudlöses och ondes makt!

Straffa hans ondska, gör slut på den!

16Herren är konung för evigt,

de främmande folken är borta ur hans land.

17Herre, du hör vad de betryckta begär,

du lyssnar och stärker deras mod.

18Du skaffar rätt åt de kuvade och faderlösa,

så att ingen längre flyr landet i skräck.

11

Psalm 11

111För körledaren. Av David.

Hos Herren tar jag min tillflykt.

Hur kan ni säga till mig:

»Fly som en fågel till bergen!«

2Se, de gudlösa spänner bågen,

de har lagt sin pil mot strängen

för att skjuta de rättrådiga i dunklet.

3När grundvalarna raseras,

vad kan den rättfärdige göra?

4Herren är i sitt heliga tempel,

Herrens tron är i himlen.

Hans ögon ser,

hans blickar prövar människan.

5Herren utväljer de rättfärdiga

men förkastar gudlösa och våldsmän.

6Han låter eldkol och svavel

regna över de onda,

en glödhet vind är vad de bjuds.

7Ty Herren är rättfärdig,

rättfärdiga gärningar älskar han.

De rättrådiga skall se hans ansikte.