Bibel 2000 (B2000)
8

Visheten talar om sig själv

81Hör, visheten ropar,

insikten låter höra sin röst.

2Hon står uppe på höjderna,

vid alla vägar och vägskäl.

3I portarna ljuder hennes rop,

vid ingången till staden:

4Människor, jag ropar till er,

jag vänder mig till alla och envar.

5Ni oerfarna, förvärva klokhet!

Ni dåraktiga, förvärva förstånd!

6Lyssna, ty det jag säger är rätt,

sanna ord kommer över mina läppar.

7Min mun säger sanningen,

mina läppar skyr det onda.

8Alla mina ord är rättfärdiga,

i dem finns inget falskt eller förvänt.

9De övertygar den insiktsfulle,

den som nått kunskap vet att de är riktiga.

10Ta emot min fostran hellre än silver,

kunskap hellre än rent guld,

11ty visheten är mer värd än pärlor,

inga skatter går upp emot henne.

12Jag, visheten, är granne med klokheten,

hos mig finns kunskap och omdöme.

13Att frukta Herren är att hata det onda.

Jag hatar högfärd och övermod,

onda handlingar och falska ord.

14Jag ger råd och skänker framgång,

hos mig finns insikt, hos mig finns kraft.

15Genom mig regerar kungar

och skipar härskare rätt,

16genom mig härskar furstar och stormän,

alla som styr rättfärdigt.

17Jag älskar dem som älskar mig,

och de som söker mig skall finna mig.

18Hos mig finns rikedom och ära,

varaktigt välstånd och framgång.

19Mina gåvor är bättre än finaste guld,

mina frukter förmer än rent silver.

20Jag går det rättas väg,

rättfärdighetens stigar.

21Jag lönar rikt dem som älskar mig

och fyller deras förråd.

22Herren skapade mig som det första,

som begynnelsen av sitt verk, för länge sedan.

23I urtiden formades jag,

i begynnelsen, innan jorden fanns.

24Innan djupen blev till föddes jag,

när det ännu inte fanns källor med vatten,

25innan bergen fått sin grund,

innan höjderna fanns föddes jag,

26när han ännu inte gjort land och fält

eller mullen som täcker jorden.

27När han spände upp himlen var jag där,

när han välvde dess kupa över djupet,

28när han fyllde molnen däruppe med kraft

och lät djupets källor bryta fram,

29när han satte en gräns för havet

och vattnet stannade där han befallt,

när han lade jordens grundvalar,

30då var jag som ett barn hos honom.

Jag var hans glädje dag efter dag

och lekte ständigt inför honom,

31jag lekte i hela hans värld

och gladde mig med människorna.

32Hör nu på mig, mina barn.

Lyckliga de som följer min väg.

33Lyssna till mina förmaningar och bli visa,

förkasta dem inte.

34Lycklig den människa som hör på mig,

som vakar vid min dörr dag efter dag

och väntar vid min tröskel.

35Ty den som finner mig finner livet

och vinner Herrens välbehag.

36Men den som försmår mig skadar sig själv,

de som hatar mig älskar döden.

9

Vishetens inbjudan

91Visheten har byggt sig ett hus,

hon har huggit ut sina sju pelare.

2Hon har ställt till med slakt,

blandat vinet och dukat bordet.

3Hon har sänt ut sina tjänsteflickor

att ropa från höjderna i staden:

4»Du som är okunnig — kom!«

Till de oförståndiga säger hon:

5»Kom! Ät mitt bröd

och drick vinet jag har blandat.

6Överge enfalden så får ni leva,

följ förståndets väg.«

7Den som tillrättavisar en hädare blir skymfad,

den som klandrar en syndare möter hån.

8Klandra inte hädaren, då hatar han dig —

klandra den vise, då älskar han dig.

9Ge åt den vise, så blir han ännu visare,

undervisa den rättfärdige, så blir han klokare.

10Att frukta Herren är början till vishet,

att känna den Helige är insikt.

11Genom mig når du hög ålder

och får ett långt liv.

12Är du vis blir din vishet dig till nytta,

hädar du går det ut över dig själv.

Dårskapens inbjudan

13Dårskapen är en rastlös kvinna,

lättsinnig, utan allt vett.

14Hon sitter vid dörren till sitt hus,

hon tronar högt uppe i staden

15och ropar till dem som kommer förbi,

som går sin väg rakt fram:

16»Du som är okunnig — kom!«

Till den oförståndige säger hon:

17»Stulet vatten smakar gott,

bröd i lönndom är läckert.«

18Han vet inte att där är skuggornas boning,

att hennes gäster hamnar i dödsrikets djup.

10

ANDRA SAMLINGEN (10:1–22:16)

101Salomos ordspråk.

En klok son är sin fars glädje,

en dåraktig son blir sin mors sorg.

2Orätt vinning gagnar föga,

men rättfärdighet räddar från döden.

3Herren låter inte den rättfärdige hungra,

men de ondas krav avvisar han.

4Lat hand gör fattig man,

flitig hand gör rik.

5En duglig son samlar in om sommaren,

odågan sover i skördetiden.

6Rikt välsignad blir den rättfärdige,

de ondas ord gömmer ofärd.

7Den rättfärdiges minne välsignas,

den ondes namn förmultnar.

8En klok man lyssnar på förmaningar,

den som pratar strunt går det illa.

9Trygg går den som går rätta vägar,

den som viker av råkar illa ut.

10Försmädliga miner sårar,

rättfram kritik skapar fred.

11Den rättfärdiges ord är en källa till liv,

de ondas ord gömmer ofärd.

12Hat vållar fejd,

kärlek skyler alla fel.

13Vishet finns på den klokes läppar,

dårens rygg skall ha ris.

14De visa sparar sin kunskap,

av dårens ord kommer strax fördärv.

15Den rikes välstånd är hans fasta borg,

fattigdomen den ringes fördärv.

16Den rättfärdiges lön ger liv,

den ondes vinst leder till synd.

17Den som tar emot fostran visar vägen till liv,

den som undviker tuktan leder vilse.

18En hycklare är den som döljer sitt hat,

en dåre den som går med skvaller.

19Den talträngde undgår inte synd,

klok den som tyglar sin tunga.

20Rent silver är den rättfärdiges tal,

de ondas tankar är utan värde.

21Den rättfärdiges ord vägleder många,

dåren leds i döden av sitt oförnuft.

22Herrens välsignelse ger rikedom,

egen möda lägger ingenting till.

23Skändligheter är dårens nöje,

den klokes att handla vist.

24Den onde drabbas av det han fruktar,

den rättfärdiges önskan blir uppfylld.

25Då stormen kommer sveps den onde bort,

men den rättfärdige kan aldrig rubbas.

26Som syra för tänderna och rök för ögonen

är den late för dem som skickar honom.

27Gudsfruktan ger långt liv,

de ondas tid blir kort.

28De rättfärdigas hopp växer,

de ondas förväntningar slår fel.

29Herren är den oförvitliges värn

men ogärningsmannens olycka.

30Den rättfärdige skall ingen rubba,

men de onda får inte bo i landet.

31Den rättfärdiges tal flödar av vishet,

men den falskes mun täpps till.

32Den rättfärdige vet att lägga sina ord,

men de ondas tal är idel falskhet.