Bibel 2000 (B2000)
8

Visheten talar om sig själv

81Hör, visheten ropar,

insikten låter höra sin röst.

2Hon står uppe på höjderna,

vid alla vägar och vägskäl.

3I portarna ljuder hennes rop,

vid ingången till staden:

4Människor, jag ropar till er,

jag vänder mig till alla och envar.

5Ni oerfarna, förvärva klokhet!

Ni dåraktiga, förvärva förstånd!

6Lyssna, ty det jag säger är rätt,

sanna ord kommer över mina läppar.

7Min mun säger sanningen,

mina läppar skyr det onda.

8Alla mina ord är rättfärdiga,

i dem finns inget falskt eller förvänt.

9De övertygar den insiktsfulle,

den som nått kunskap vet att de är riktiga.

10Ta emot min fostran hellre än silver,

kunskap hellre än rent guld,

11ty visheten är mer värd än pärlor,

inga skatter går upp emot henne.

12Jag, visheten, är granne med klokheten,

hos mig finns kunskap och omdöme.

13Att frukta Herren är att hata det onda.

Jag hatar högfärd och övermod,

onda handlingar och falska ord.

14Jag ger råd och skänker framgång,

hos mig finns insikt, hos mig finns kraft.

15Genom mig regerar kungar

och skipar härskare rätt,

16genom mig härskar furstar och stormän,

alla som styr rättfärdigt.

17Jag älskar dem som älskar mig,

och de som söker mig skall finna mig.

18Hos mig finns rikedom och ära,

varaktigt välstånd och framgång.

19Mina gåvor är bättre än finaste guld,

mina frukter förmer än rent silver.

20Jag går det rättas väg,

rättfärdighetens stigar.

21Jag lönar rikt dem som älskar mig

och fyller deras förråd.

22Herren skapade mig som det första,

som begynnelsen av sitt verk, för länge sedan.

23I urtiden formades jag,

i begynnelsen, innan jorden fanns.

24Innan djupen blev till föddes jag,

när det ännu inte fanns källor med vatten,

25innan bergen fått sin grund,

innan höjderna fanns föddes jag,

26när han ännu inte gjort land och fält

eller mullen som täcker jorden.

27När han spände upp himlen var jag där,

när han välvde dess kupa över djupet,

28när han fyllde molnen däruppe med kraft

och lät djupets källor bryta fram,

29när han satte en gräns för havet

och vattnet stannade där han befallt,

när han lade jordens grundvalar,

30då var jag som ett barn hos honom.

Jag var hans glädje dag efter dag

och lekte ständigt inför honom,

31jag lekte i hela hans värld

och gladde mig med människorna.

32Hör nu på mig, mina barn.

Lyckliga de som följer min väg.

33Lyssna till mina förmaningar och bli visa,

förkasta dem inte.

34Lycklig den människa som hör på mig,

som vakar vid min dörr dag efter dag

och väntar vid min tröskel.

35Ty den som finner mig finner livet

och vinner Herrens välbehag.

36Men den som försmår mig skadar sig själv,

de som hatar mig älskar döden.