Bibel 2000 (B2000)
6

Vishet i det dagliga livet

61Min son, om du har gått i borgen för en vän

och gett ditt handslag åt en främling,

2då är du snärjd av dina egna ord,

fångad av vad du själv har sagt.

3Gör så här, min son, för att befria dig

när du har råkat i en annans våld:

skynda i väg och bestorma honom,

4unna dig ingen sömn,

ge dig inte någon ro.

5Rädda dig som gasellen undan jägaren,

som fågeln ur fågelfängarens hand.

6Gå till myran, du late,

se hur hon gör och bli vis.

7Hon har ingen härskare över sig,

ingen fogde eller furste,

8ändå skaffar hon föda om sommaren,

samlar sin mat vid skördetiden.

9Hur länge skall du ligga, du late,

när skall du vakna och stiga upp?

10Sov lite till, slumra lite till,

vila lite till med armarna i kors —

11och fattigdomen är över dig som en rånare,

armodet som en beväpnad man.

12En ond människa, en illasinnad man,

talar med kluven tunga,

13blinkar med ögonen, skrapar med foten,

gör tecken med fingrarna.

14Han är falsk i sinnet, smider ränker

och vållar ständigt tvister.

15Därför skall olyckan överraska honom,

han krossas plötsligt och ohjälpligt.

16Sex ting är det som Herren hatar,

sju är det han avskyr:

17stolta ögon, falsk tunga,

händer som utgjuter oskyldigt blod,

18ett hjärta som smider onda planer,

fötter som skyndar till allt som är ont,

19menedaren som vittnar falskt

och den som vållar tvist mellan bröder.

Varning för äktenskapsbrott

20Lev efter din fars bud, min son,

förkasta inte din mors undervisning.

21Bär dem alltid vid ditt hjärta

och bind dem kring din hals.

22Då skall de leda dig när du går,

vaka över dig när du sover

och tala till dig när du vaknar.

23Ty budet är en lampa och undervisningen ett ljus,

och fostrande tillrättavisning är vägen till livet.

24De bevarar dig för din nästas hustru,

för den främmande kvinnans lena tunga.

25Ha inte begär till hennes skönhet,

låt henne inte fånga dig med sina ögonkast.

26En hora kan kosta dig din sista brödbit,

men den gifta kvinnan är ute efter ditt liv.

27Kan man bära glöd i mantelvecket

utan att kläderna tar eld?

28Kan man gå på glödande kol

utan att bränna fötterna?

29Likadant om man ligger med en annans hustru:

den som rör henne får sitt straff.

30Ingen föraktar en tjuv

som stjäl för att stilla sin hunger,

31men när han ertappas får han betala sjufalt

och lämna ifrån sig allt han äger.

32Vettlös är den som begår äktenskapsbrott,

han störtar sig själv i fördärvet.

33Han drabbas av skam och skada,

hans vanära utplånas aldrig.

34Ty mannen rasar i sin svartsjuka,

och hans hämnd blir skoningslös,

35ingen gottgörelse tar han emot,

inga aldrig så stora mutor.

7

71Min son, håll fast vid mina ord

och bevara mina bud inom dig.

2Håll mina bud så får du leva,

bevara min lära som din ögonsten.

3Bind dem om dina fingrar,

skriv dem på ditt hjärtas tavla.

4Kalla visheten din syster

och insikten din vän:

5de bevarar dig för den främmande kvinnan,

för henne som talar så förföriskt.

6När jag stod vid fönstret i mitt hus

och såg ut genom gallret

7såg jag bland de oerfarna

en oförståndig yngling.

8Han kom gående vid hennes gathörn

i riktning mot hennes hus

9på kvällen då skymningen föll,

då nattens mörker bröt in.

10Då kom honom kvinnan till mötes,

klädd som en hora och med sluga planer.

11Rastlös och ostyrig är hon,

kan aldrig hålla sig hemma —

12än på gatan, än på torget,

på pass i varje gathörn.

13Hon grep tag i honom och kysste honom

och sade med skamlös uppsyn:

14»Jag var skyldig ett gemenskapsoffer

och har nu infriat mitt löfte.

15Därför gick jag ut för att möta dig,

jag sökte dig och fann dig.

16Min säng står bäddad med täcken

av färgat egyptiskt linne,

17jag har bestänkt min bädd

med myrra, aloe och kanel —

18kom, låt oss berusa oss med kärlek

och njuta dess vällust ända till morgonen.

19Min man är inte hemma,

han är på resa och långt härifrån,

20han tog med sig penningpungen,

först vid fullmånen kommer han hem.«

21Hon övertalar honom med sitt prat

och förleder honom med sin lena tunga.

22Han går genast med henne,

lik en oxe som leds till slakt,

lik en hjort som hoppar i snaran

23och får levern genomborrad av en pil,

lik en fågel som flyger mot fällan —

han anar inte att hans liv står på spel.

24Hör därför på mig, mina barn,

och lyssna till mina ord.

25Låt dig inte lockas med på hennes vägar,

förirra dig inte in på hennes stigar,

26ty många har fallit för hennes hand,

otaliga är hennes offer.

27Från hennes hus går vägen till dödsriket,

till dödens boning för den ner.

8

Visheten talar om sig själv

81Hör, visheten ropar,

insikten låter höra sin röst.

2Hon står uppe på höjderna,

vid alla vägar och vägskäl.

3I portarna ljuder hennes rop,

vid ingången till staden:

4Människor, jag ropar till er,

jag vänder mig till alla och envar.

5Ni oerfarna, förvärva klokhet!

Ni dåraktiga, förvärva förstånd!

6Lyssna, ty det jag säger är rätt,

sanna ord kommer över mina läppar.

7Min mun säger sanningen,

mina läppar skyr det onda.

8Alla mina ord är rättfärdiga,

i dem finns inget falskt eller förvänt.

9De övertygar den insiktsfulle,

den som nått kunskap vet att de är riktiga.

10Ta emot min fostran hellre än silver,

kunskap hellre än rent guld,

11ty visheten är mer värd än pärlor,

inga skatter går upp emot henne.

12Jag, visheten, är granne med klokheten,

hos mig finns kunskap och omdöme.

13Att frukta Herren är att hata det onda.

Jag hatar högfärd och övermod,

onda handlingar och falska ord.

14Jag ger råd och skänker framgång,

hos mig finns insikt, hos mig finns kraft.

15Genom mig regerar kungar

och skipar härskare rätt,

16genom mig härskar furstar och stormän,

alla som styr rättfärdigt.

17Jag älskar dem som älskar mig,

och de som söker mig skall finna mig.

18Hos mig finns rikedom och ära,

varaktigt välstånd och framgång.

19Mina gåvor är bättre än finaste guld,

mina frukter förmer än rent silver.

20Jag går det rättas väg,

rättfärdighetens stigar.

21Jag lönar rikt dem som älskar mig

och fyller deras förråd.

22Herren skapade mig som det första,

som begynnelsen av sitt verk, för länge sedan.

23I urtiden formades jag,

i begynnelsen, innan jorden fanns.

24Innan djupen blev till föddes jag,

när det ännu inte fanns källor med vatten,

25innan bergen fått sin grund,

innan höjderna fanns föddes jag,

26när han ännu inte gjort land och fält

eller mullen som täcker jorden.

27När han spände upp himlen var jag där,

när han välvde dess kupa över djupet,

28när han fyllde molnen däruppe med kraft

och lät djupets källor bryta fram,

29när han satte en gräns för havet

och vattnet stannade där han befallt,

när han lade jordens grundvalar,

30då var jag som ett barn hos honom.

Jag var hans glädje dag efter dag

och lekte ständigt inför honom,

31jag lekte i hela hans värld

och gladde mig med människorna.

32Hör nu på mig, mina barn.

Lyckliga de som följer min väg.

33Lyssna till mina förmaningar och bli visa,

förkasta dem inte.

34Lycklig den människa som hör på mig,

som vakar vid min dörr dag efter dag

och väntar vid min tröskel.

35Ty den som finner mig finner livet

och vinner Herrens välbehag.

36Men den som försmår mig skadar sig själv,

de som hatar mig älskar döden.