Varning för den främmande kvinnan

5¹Min son, hör på min vishet

och lyssna till min insikt,

²så att du vinnlägger dig om klokhet

och kunskap får prägla dina ord.

³Den främmandes läppar är söta som honung,

lenare än olja hennes tunga,

⁴men till slut blir hon bitter som malört,

vass som ett tveeggat svärd.

⁵Hennes vandring går mot döden,

ner till dödsriket för hennes steg.

⁶Hon ger inte akt på livets väg,

hon märker inte att hon går vilse.

⁷Hör därför på mig, mina barn,

och följ alltid mina ord.

⁸Håll dig långt ifrån henne,

närma dig inte hennes dörr.

⁹Annars får du ge din kraft åt andra

och dina år åt en hård husbonde,

¹⁰främlingar drar nytta av din styrka,

och du får slita i en annans hus.

¹¹Du stönar när slutet kommer,

när din kropp tynar bort:

¹²»Varför avskydde jag fostran

och föraktade tillrättavisning?

¹³Varför hörde jag inte på mina lärare

utan slog dövörat till för deras ord?

¹⁴Snart befann jag mig i stort elände

inför den samlade menigheten.«

¹⁵Drick vatten ur din egen brunn,

friskt vatten ur din egen källa.

¹⁶Skall dina källflöden rinna ut på gatan

och strömma ut över torget?

¹⁷Nej, de skall tillhöra dig ensam,

dela dem inte med andra!

¹⁸Må din källa vara välsignad.

Gläds åt din ungdoms hustru,

¹⁹den älskliga hinden, den vackra gasellen.

Må hennes bröst alltid vara din lust,

hennes kärlek alltid berusa dig.

²⁰Varför skulle du berusas av en annan kvinna

och famna en främmande, min son?

²¹Herren ser var människan går,

han ger akt på alla hennes steg.

²²Den onde fångas av sina egna brott

och fastnar i sina synders snara.

²³Han dör för att han försmådde fostran

och berusades av sin stora dårskap.

Vishet i det dagliga livet

6¹Min son, om du har gått i borgen för en vän

och gett ditt handslag åt en främling,

²då är du snärjd av dina egna ord,

fångad av vad du själv har sagt.

³Gör så här, min son, för att befria dig

när du har råkat i en annans våld:

skynda i väg och bestorma honom,

⁴unna dig ingen sömn,

ge dig inte någon ro.

⁵Rädda dig som gasellen undan jägaren,

som fågeln ur fågelfängarens hand.

⁶Gå till myran, du late,

se hur hon gör och bli vis.

⁷Hon har ingen härskare över sig,

ingen fogde eller furste,

⁸ändå skaffar hon föda om sommaren,

samlar sin mat vid skördetiden.

⁹Hur länge skall du ligga, du late,

när skall du vakna och stiga upp?

¹⁰Sov lite till, slumra lite till,

vila lite till med armarna i kors —

¹¹och fattigdomen är över dig som en rånare,

armodet som en beväpnad man.

¹²En ond människa, en illasinnad man,

talar med kluven tunga,

¹³blinkar med ögonen, skrapar med foten,

gör tecken med fingrarna.

¹⁴Han är falsk i sinnet, smider ränker

och vållar ständigt tvister.

¹⁵Därför skall olyckan överraska honom,

han krossas plötsligt och ohjälpligt.

¹⁶Sex ting är det som Herren hatar,

sju är det han avskyr:

¹⁷stolta ögon, falsk tunga,

händer som utgjuter oskyldigt blod,

¹⁸ett hjärta som smider onda planer,

fötter som skyndar till allt som är ont,

¹⁹menedaren som vittnar falskt

och den som vållar tvist mellan bröder.

Varning för äktenskapsbrott

²⁰Lev efter din fars bud, min son,

förkasta inte din mors undervisning.

²¹Bär dem alltid vid ditt hjärta

och bind dem kring din hals.

²²Då skall de leda dig när du går,

vaka över dig när du sover

och tala till dig när du vaknar.

²³Ty budet är en lampa och undervisningen ett ljus,

och fostrande tillrättavisning är vägen till livet.

²⁴De bevarar dig för din nästas hustru,

för den främmande kvinnans lena tunga.

²⁵Ha inte begär till hennes skönhet,

låt henne inte fånga dig med sina ögonkast.

²⁶En hora kan kosta dig din sista brödbit,

men den gifta kvinnan är ute efter ditt liv.

²⁷Kan man bära glöd i mantelvecket

utan att kläderna tar eld?

²⁸Kan man gå på glödande kol

utan att bränna fötterna?

²⁹Likadant om man ligger med en annans hustru:

den som rör henne får sitt straff.

³⁰Ingen föraktar en tjuv

som stjäl för att stilla sin hunger,

³¹men när han ertappas får han betala sjufalt

och lämna ifrån sig allt han äger.

³²Vettlös är den som begår äktenskapsbrott,

han störtar sig själv i fördärvet.

³³Han drabbas av skam och skada,

hans vanära utplånas aldrig.

³⁴Ty mannen rasar i sin svartsjuka,

och hans hämnd blir skoningslös,

³⁵ingen gottgörelse tar han emot,

inga aldrig så stora mutor.

7¹Min son, håll fast vid mina ord

och bevara mina bud inom dig.

²Håll mina bud så får du leva,

bevara min lära som din ögonsten.

³Bind dem om dina fingrar,

skriv dem på ditt hjärtas tavla.

⁴Kalla visheten din syster

och insikten din vän:

⁵de bevarar dig för den främmande kvinnan,

för henne som talar så förföriskt.

⁶När jag stod vid fönstret i mitt hus

och såg ut genom gallret

⁷såg jag bland de oerfarna

en oförståndig yngling.

⁸Han kom gående vid hennes gathörn

i riktning mot hennes hus

⁹på kvällen då skymningen föll,

då nattens mörker bröt in.

¹⁰Då kom honom kvinnan till mötes,

klädd som en hora och med sluga planer.

¹¹Rastlös och ostyrig är hon,

kan aldrig hålla sig hemma —

¹²än på gatan, än på torget,

på pass i varje gathörn.

¹³Hon grep tag i honom och kysste honom

och sade med skamlös uppsyn:

¹⁴»Jag var skyldig ett gemenskapsoffer

och har nu infriat mitt löfte.

¹⁵Därför gick jag ut för att möta dig,

jag sökte dig och fann dig.

¹⁶Min säng står bäddad med täcken

av färgat egyptiskt linne,

¹⁷jag har bestänkt min bädd

med myrra, aloe och kanel —

¹⁸kom, låt oss berusa oss med kärlek

och njuta dess vällust ända till morgonen.

¹⁹Min man är inte hemma,

han är på resa och långt härifrån,

²⁰han tog med sig penningpungen,

först vid fullmånen kommer han hem.«

²¹Hon övertalar honom med sitt prat

och förleder honom med sin lena tunga.

²²Han går genast med henne,

lik en oxe som leds till slakt,

lik en hjort som hoppar i snaran

²³och får levern genomborrad av en pil,

lik en fågel som flyger mot fällan —

han anar inte att hans liv står på spel.

²⁴Hör därför på mig, mina barn,

och lyssna till mina ord.

²⁵Låt dig inte lockas med på hennes vägar,

förirra dig inte in på hennes stigar,

²⁶ty många har fallit för hennes hand,

otaliga är hennes offer.

²⁷Från hennes hus går vägen till dödsriket,

till dödens boning för den ner.