Varning för den främmande kvinnan

5¹Min son, hör på min vishet

och lyssna till min insikt,

²så att du vinnlägger dig om klokhet

och kunskap får prägla dina ord.

³

lenare än olja hennes tunga,

⁴

vass som ett tveeggat svärd.

⁵

ner till dödsriket för hennes steg.

⁶Hon ger inte akt på livets väg,

hon märker inte att hon går vilse.

⁷Hör därför på mig, mina barn,

och följ alltid mina ord.

⁸Håll dig långt ifrån henne,

närma dig inte hennes dörr.

⁹Annars får du ge din kraft åt andra

och dina år åt en hård husbonde,

¹⁰främlingar drar nytta av din styrka,

och du får slita i en annans hus.

¹¹Du stönar när slutet kommer,

när din kropp tynar bort:

¹²»Varför avskydde jag fostran

och föraktade tillrättavisning?

¹³Varför hörde jag inte på mina lärare

utan slog dövörat till för deras ord?

¹⁴5:14 den samlade menigheten Uttrycket kan avse de äldste, som samlades i stadens port för att döma i rättssaker. I så fall handlar versen om att dömas för äktenskapsbrott. Versen kan emellertid också tolkas som att en äktenskapsbrytare blir offentligt vanärad och mister sitt anseende.Snart befann jag mig i stort elände

inför den samlade menigheten.«

¹⁵Drick vatten ur din egen brunn,

friskt vatten ur din egen källa.

¹⁶Skall dina källflöden rinna ut på gatan

och strömma ut över torget?

¹⁷Nej, de skall tillhöra dig ensam,

dela dem inte med andra!

¹⁸Må din källa vara välsignad.

Gläds åt din ungdoms hustru,

¹⁹den älskliga hinden, den vackra gasellen.

Må hennes bröst alltid vara din lust,

hennes kärlek alltid berusa dig.

²⁰

och famna en främmande, min son?

²¹

han ger akt på alla hennes steg.

²²

och fastnar i sina synders snara.

²³Han dör för att han försmådde fostran

och berusades av sin stora dårskap.