Bibel 2000 (B2000)
4

Maning till vishet

41Hör er fars förmaningar, barn,

lyssna och kom till insikt.

2God är den lärdom jag ger er,

glöm inte min undervisning.

3När jag själv var ett barn hos min far,

en liten pojke, min mors ende son,

4lärde han mig: Håll fast vid mina ord,

följ mina bud så får du leva.

5Förvärva vishet, förvärva insikt,

glöm aldrig vad jag sagt och vik inte av från det.

6Överge inte visheten, hon skall bevara dig,

älska henne, hon skall skydda dig.

7Vishet är viktigast, förvärva vishet,

ge allt du äger för att förvärva insikt.

8Håll henne högt, så upphöjer hon dig,

omfamna henne, så ger hon dig ära.

9Hon skall kröna dig med sin sköna krans,

skänka dig en ståtlig krona.

10Lyssna, min son, ta emot mina ord,

så får du leva länge.

11Vishetens väg lär jag dig,

jag leder dig på rätta stigar.

12Där kan du gå utan att möta hinder,

springa utan att snava.

13Håll alltid fast vid den fostran du fått,

ta vara på den, ty den är ditt liv.

14Följ inte de ondas väg,

slå inte in på de gudlösas stig,

15undvik den, gå den inte,

vik åt sidan och gå förbi.

16De kan inte sova om de inte gjort något ont,

sömnen flyr dem om de inte fått någon på fall.

17De äter brottets bröd

och dricker våldets vin.

18De rättfärdigas stig är som gryningens ljus,

som växer tills dagen är full,

19men de ondas väg är som mörkret,

de vet inte var de kan snava.

20Min son, lyssna till vad jag säger,

hör noga på mina ord.

21Släpp dem aldrig ur sikte,

bevara dem djupt i ditt hjärta.

22Ty de ger liv åt den som finner dem

och läkedom åt hela hans kropp.

23Mer än allt annat — vakta ditt hjärta,

ty hjärtat styr ditt liv.

24Låt aldrig din mun tala falska ord,

avhåll din tunga från svek.

25Rikta blicken rakt framåt,

se på det som ligger framför dig.

26Ge akt på var du sätter foten,

så vandrar du alltid på fast mark.

27Vik inte av åt höger eller vänster,

håll dig borta från det onda.

5

Varning för den främmande kvinnan

51Min son, hör på min vishet

och lyssna till min insikt,

2så att du vinnlägger dig om klokhet

och kunskap får prägla dina ord.

3Den främmandes läppar är söta som honung,

lenare än olja hennes tunga,

4men till slut blir hon bitter som malört,

vass som ett tveeggat svärd.

5Hennes vandring går mot döden,

ner till dödsriket för hennes steg.

6Hon ger inte akt på livets väg,

hon märker inte att hon går vilse.

7Hör därför på mig, mina barn,

och följ alltid mina ord.

8Håll dig långt ifrån henne,

närma dig inte hennes dörr.

9Annars får du ge din kraft åt andra

och dina år åt en hård husbonde,

10främlingar drar nytta av din styrka,

och du får slita i en annans hus.

11Du stönar när slutet kommer,

när din kropp tynar bort:

12»Varför avskydde jag fostran

och föraktade tillrättavisning?

13Varför hörde jag inte på mina lärare

utan slog dövörat till för deras ord?

14Snart befann jag mig i stort elände

inför den samlade menigheten.«

15Drick vatten ur din egen brunn,

friskt vatten ur din egen källa.

16Skall dina källflöden rinna ut på gatan

och strömma ut över torget?

17Nej, de skall tillhöra dig ensam,

dela dem inte med andra!

18Må din källa vara välsignad.

Gläds åt din ungdoms hustru,

19den älskliga hinden, den vackra gasellen.

Må hennes bröst alltid vara din lust,

hennes kärlek alltid berusa dig.

20Varför skulle du berusas av en annan kvinna

och famna en främmande, min son?

21Herren ser var människan går,

han ger akt på alla hennes steg.

22Den onde fångas av sina egna brott

och fastnar i sina synders snara.

23Han dör för att han försmådde fostran

och berusades av sin stora dårskap.

6

Vishet i det dagliga livet

61Min son, om du har gått i borgen för en vän

och gett ditt handslag åt en främling,

2då är du snärjd av dina egna ord,

fångad av vad du själv har sagt.

3Gör så här, min son, för att befria dig

när du har råkat i en annans våld:

skynda i väg och bestorma honom,

4unna dig ingen sömn,

ge dig inte någon ro.

5Rädda dig som gasellen undan jägaren,

som fågeln ur fågelfängarens hand.

6Gå till myran, du late,

se hur hon gör och bli vis.

7Hon har ingen härskare över sig,

ingen fogde eller furste,

8ändå skaffar hon föda om sommaren,

samlar sin mat vid skördetiden.

9Hur länge skall du ligga, du late,

när skall du vakna och stiga upp?

10Sov lite till, slumra lite till,

vila lite till med armarna i kors —

11och fattigdomen är över dig som en rånare,

armodet som en beväpnad man.

12En ond människa, en illasinnad man,

talar med kluven tunga,

13blinkar med ögonen, skrapar med foten,

gör tecken med fingrarna.

14Han är falsk i sinnet, smider ränker

och vållar ständigt tvister.

15Därför skall olyckan överraska honom,

han krossas plötsligt och ohjälpligt.

16Sex ting är det som Herren hatar,

sju är det han avskyr:

17stolta ögon, falsk tunga,

händer som utgjuter oskyldigt blod,

18ett hjärta som smider onda planer,

fötter som skyndar till allt som är ont,

19menedaren som vittnar falskt

och den som vållar tvist mellan bröder.

Varning för äktenskapsbrott

20Lev efter din fars bud, min son,

förkasta inte din mors undervisning.

21Bär dem alltid vid ditt hjärta

och bind dem kring din hals.

22Då skall de leda dig när du går,

vaka över dig när du sover

och tala till dig när du vaknar.

23Ty budet är en lampa och undervisningen ett ljus,

och fostrande tillrättavisning är vägen till livet.

24De bevarar dig för din nästas hustru,

för den främmande kvinnans lena tunga.

25Ha inte begär till hennes skönhet,

låt henne inte fånga dig med sina ögonkast.

26En hora kan kosta dig din sista brödbit,

men den gifta kvinnan är ute efter ditt liv.

27Kan man bära glöd i mantelvecket

utan att kläderna tar eld?

28Kan man gå på glödande kol

utan att bränna fötterna?

29Likadant om man ligger med en annans hustru:

den som rör henne får sitt straff.

30Ingen föraktar en tjuv

som stjäl för att stilla sin hunger,

31men när han ertappas får han betala sjufalt

och lämna ifrån sig allt han äger.

32Vettlös är den som begår äktenskapsbrott,

han störtar sig själv i fördärvet.

33Han drabbas av skam och skada,

hans vanära utplånas aldrig.

34Ty mannen rasar i sin svartsjuka,

och hans hämnd blir skoningslös,

35ingen gottgörelse tar han emot,

inga aldrig så stora mutor.