FEMTE SAMLINGEN (kap. 30)

30¹Ord av Agur, Jakes son, från Massa.

Så talar den man som inte Gud är med:

Jag är trött och uppgiven, Gud.

²Jag är som ett oskäligt djur,

mänskligt förstånd fattas mig.

³Jag har inte förvärvat vishet,

kunskap om den Helige saknar jag.

⁴Vem har stigit upp till himlen och kommit ner igen?

Vem har fångat vinden i sina kupade händer?

Vem har knutit in vattnet i sin mantel?

Vem har märkt ut jordens gränser?

Vad heter han, vad heter hans son —

vet du det?

⁵Alla Guds ord är utan slagg,

han är en sköld för dem som flyr till honom.

⁶Lägg ingenting till hans ord,

så att han inte kan anklaga dig för lögn.

⁷Två saker ber jag dig om,

neka mig dem aldrig till min död:

⁸håll falskhet och lögn ifrån mig,

och gör mig varken fattig eller rik.

Ge mig bara mitt beskärda bröd,

⁹gör mig varken så mätt att jag förnekar dig

och säger: »Vem är Herren?«

eller så utblottad att jag stjäl

och kränker min Guds namn.

¹⁰Förtala inte slaven hos hans herre,

då förbannar han dig och du får ditt straff.

¹¹Det finns de som förbannar sin far

och inte välsignar sin mor.

¹²Det finns de som tror sig vara rena

men inte har tvättat av sig sin smuts.

¹³Det finns de som har stolta ögon

och kastar högmodiga blickar.

¹⁴Det finns de som har svärd till tänder

och knivar till käftar,

de vill äta de svaga ur landet,

de fattiga från deras jord.

¹⁵Blodigeln har två döttrar: Mer! och Mer!

Tre ting är omättliga,

fyra säger aldrig: Nog!

¹⁶Dödsriket, det ofruktsamma skötet,

jorden som aldrig blir mätt på vatten

och elden som aldrig säger: Nog!

¹⁷Den som ser hånfullt på sin far

och vägrar att lyda sin mor,

hans ögon skall ravinens korpar hacka ut

och örnens ungar äta upp.

¹⁸Tre ting övergår mitt förstånd,

fyra kan jag inte fatta:

¹⁹örnens väg över himlen,

ormens väg över klippan,

skeppets väg över havet

och mannens väg i kvinnan.

²⁰Så gör äktenskapsbryterskan:

äter, torkar sig om munnen

och säger: Jag har inget ont gjort.

²¹Tre är det som får jorden att bäva,

fyra kan den inte uthärda:

²²en slav som blir kung,

en odåga som lever gott,

²³en förskjuten kvinna som blir gift

och en piga som tar sin matmors plats.

²⁴Fyra är det som är små på jorden

och ändå visast bland de visa:

²⁵myran är utan styrka

men samlar sin föda om sommaren,

²⁶klippgrävlingen är utan kraft

men bygger sitt bo i klyftorna,

²⁷gräshoppan har ingen kung

men rycker fram i slutna led,

²⁸ödlan kan fångas med händerna,

ändå finns den i kungens palats.

²⁹Tre är det som rör sig ståtligt,

fyra som har ståtlig gång:

³⁰lejonet, starkast bland djuren,

som inte viker för någon,

³¹den kråmande tuppen och bocken

och kungen i spetsen för sin här.

³²Har du förhävt dig, tanklöst

eller med avsikt — sätt handen för munnen!

³³Ty som ost pressas fram ur mjölk

och blod pressas fram ur näsan,

så pressas fejd ur vrede.

SJÄTTE SAMLINGEN (31:1–9)

31¹Ord till Lemuel, kung av Massa,

med vilka hans mor förmanade honom:

²Nej, min son, nej, mitt skötes son,

nej, mina löftens son!

³Ge inte din kraft åt kvinnor,

hänge dig inte åt dem som är kungars fördärv.

⁴Kungar anstår det inte, Lemuel,

kungar anstår det inte att dricka vin,

furstar inte att trakta efter rusdrycker,

⁵så att de dricker och glömmer lagen

och vränger rätten för de nödställda.

⁶Ge vin åt dem som har det svårt,

ge de bedrövade att dricka,

⁷så att de glömmer sin fattigdom

och inte tänker på sitt elände mer.

⁸Höj din röst för den stumme,

till försvar för alla som sviktar.

⁹Höj din röst och döm rättfärdigt,

försvara de fattiga och svaga.

Den goda hustrun

¹⁰Att finna en driftig hustru, vem förunnas det —

långt mer än pärlor är hon värd.

¹¹Blint litar hennes man på henne,

och vinsten uteblir inte.

¹²Dagligen är hon honom till nytta,

aldrig till skada.

¹³Efter att ha skaffat ull och lin

arbetar hon med flinka händer.

¹⁴Från avlägsna trakter hämtar hon förråd,

hon är som köpmannens skepp.

¹⁵Gryningen är inte inne när hon stiger upp,

sätter fram mat åt familjen

och ger pigorna deras portioner.

¹⁶Hon ser ut en åker och köper den,

planterar en vingård för det hon själv har tjänat.

¹⁷Ivrigt går hon till verket

och hugger i med starka armar.

¹⁸Kan hon märka att affärerna går bra

får hennes lampa brinna hela natten.

¹⁹Lätt hanterar hon sländtrissan

och håller sländan i handen.

²⁰Mot de svaga räcker hon ut handen,

hon öppnar sin famn för de fattiga.

²¹När snön kommer ängslas hon inte:

hela familjen har kläder av ylle.

²²Också täcken väver hon själv,

hon är klädd i linne och purpur.

²³På hennes man ser alla med aktning,

där han sitter bland de äldste i porten.

²⁴Rockar av linne syr hon och säljer,

handlaren förser hon med bälten.

²⁵Styrka och värdighet utstrålar hon

och ser leende framtiden an.

²⁶Talar gör hon med klokhet,

vänliga förmaningar delar hon ut.

²⁷Uppmärksamt följer hon allt i huset,

aldrig äter hon lättjans bröd.

²⁸Välsignad blir hon av sina barn,

och hennes man lovprisar henne:

²⁹Åtskilliga duktiga kvinnor har jag sett,

men du överträffar dem alla! —

³⁰Älsklighet kan bedra, skönhet förgår,

för sin gudsfruktan skall en hustru prisas.

³¹Överlämna åt henne hennes mödas lön,

må hon prisas i portarna för sina verk.