301Ord av Agur, Jakes son, från Massa.
Så talar den man som inte Gud är med:
Jag är trött och uppgiven, Gud.
2Jag är som ett oskäligt djur,
mänskligt förstånd fattas mig.
3Jag har inte förvärvat vishet,
kunskap om den Helige saknar jag.
4Vem har stigit upp till himlen och kommit ner igen?
Vem har fångat vinden i sina kupade händer?
Vem har knutit in vattnet i sin mantel?
Vem har märkt ut jordens gränser?
Vad heter han, vad heter hans son —
vet du det?
5Alla Guds ord är utan slagg,
han är en sköld för dem som flyr till honom.
6Lägg ingenting till hans ord,
så att han inte kan anklaga dig för lögn.
7Två saker ber jag dig om,
neka mig dem aldrig till min död:
8håll falskhet och lögn ifrån mig,
och gör mig varken fattig eller rik.
Ge mig bara mitt beskärda bröd,
9gör mig varken så mätt att jag förnekar dig
och säger: »Vem är Herren?«
eller så utblottad att jag stjäl
och kränker min Guds namn.
10Förtala inte slaven hos hans herre,
då förbannar han dig och du får ditt straff.
11Det finns de som förbannar sin far
och inte välsignar sin mor.
12Det finns de som tror sig vara rena
men inte har tvättat av sig sin smuts.
13Det finns de som har stolta ögon
och kastar högmodiga blickar.
14Det finns de som har svärd till tänder
och knivar till käftar,
de vill äta de svaga ur landet,
de fattiga från deras jord.
15Blodigeln har två döttrar: Mer! och Mer!
Tre ting är omättliga,
fyra säger aldrig: Nog!
16Dödsriket, det ofruktsamma skötet,
jorden som aldrig blir mätt på vatten
och elden som aldrig säger: Nog!
17Den som ser hånfullt på sin far
och vägrar att lyda sin mor,
hans ögon skall ravinens korpar hacka ut
och örnens ungar äta upp.
18Tre ting övergår mitt förstånd,
fyra kan jag inte fatta:
19örnens väg över himlen,
ormens väg över klippan,
skeppets väg över havet
och mannens väg i kvinnan.
20Så gör äktenskapsbryterskan:
äter, torkar sig om munnen
och säger: Jag har inget ont gjort.
21Tre är det som får jorden att bäva,
fyra kan den inte uthärda:
22en slav som blir kung,
en odåga som lever gott,
23en förskjuten kvinna som blir gift
och en piga som tar sin matmors plats.
24Fyra är det som är små på jorden
och ändå visast bland de visa:
25myran är utan styrka
men samlar sin föda om sommaren,
26klippgrävlingen är utan kraft
men bygger sitt bo i klyftorna,
27gräshoppan har ingen kung
men rycker fram i slutna led,
28ödlan kan fångas med händerna,
ändå finns den i kungens palats.
29Tre är det som rör sig ståtligt,
fyra som har ståtlig gång:
30lejonet, starkast bland djuren,
som inte viker för någon,
31den kråmande tuppen och bocken
och kungen i spetsen för sin här.
32Har du förhävt dig, tanklöst
eller med avsikt — sätt handen för munnen!
33Ty som ost pressas fram ur mjölk
och blod pressas fram ur näsan,
så pressas fejd ur vrede.
311Ord till Lemuel, kung av Massa,
med vilka hans mor förmanade honom:
2Nej, min son, nej, mitt skötes son,
nej, mina löftens son!
3Ge inte din kraft åt kvinnor,
hänge dig inte åt dem som är kungars fördärv.
4Kungar anstår det inte, Lemuel,
kungar anstår det inte att dricka vin,
furstar inte att trakta efter rusdrycker,
5så att de dricker och glömmer lagen
och vränger rätten för de nödställda.
6Ge vin åt dem som har det svårt,
ge de bedrövade att dricka,
7så att de glömmer sin fattigdom
och inte tänker på sitt elände mer.
8Höj din röst för den stumme,
till försvar för alla som sviktar.
9Höj din röst och döm rättfärdigt,
försvara de fattiga och svaga.
10Att finna en driftig hustru, vem förunnas det —
långt mer än pärlor är hon värd.
11Blint litar hennes man på henne,
och vinsten uteblir inte.
12Dagligen är hon honom till nytta,
aldrig till skada.
13Efter att ha skaffat ull och lin
arbetar hon med flinka händer.
14Från avlägsna trakter hämtar hon förråd,
hon är som köpmannens skepp.
15Gryningen är inte inne när hon stiger upp,
sätter fram mat åt familjen
och ger pigorna deras portioner.
16Hon ser ut en åker och köper den,
planterar en vingård för det hon själv har tjänat.
17Ivrigt går hon till verket
och hugger i med starka armar.
18Kan hon märka att affärerna går bra
får hennes lampa brinna hela natten.
19Lätt hanterar hon sländtrissan
och håller sländan i handen.
20Mot de svaga räcker hon ut handen,
hon öppnar sin famn för de fattiga.
21När snön kommer ängslas hon inte:
hela familjen har kläder av ylle.
22Också täcken väver hon själv,
hon är klädd i linne och purpur.
23På hennes man ser alla med aktning,
där han sitter bland de äldste i porten.
24Rockar av linne syr hon och säljer,
handlaren förser hon med bälten.
25Styrka och värdighet utstrålar hon
och ser leende framtiden an.
26Talar gör hon med klokhet,
vänliga förmaningar delar hon ut.
27Uppmärksamt följer hon allt i huset,
aldrig äter hon lättjans bröd.
28Välsignad blir hon av sina barn,
och hennes man lovprisar henne:
29Åtskilliga duktiga kvinnor har jag sett,
men du överträffar dem alla! —
30Älsklighet kan bedra, skönhet förgår,
för sin gudsfruktan skall en hustru prisas.
31Överlämna åt henne hennes mödas lön,
må hon prisas i portarna för sina verk.