Bibel 2000 (B2000)
29

291Den som tuktas ofta och ändå är stursk

skall krossas plötsligt och ohjälpligt.

2När de rättfärdiga är många gläder sig folket,

när de onda härskar suckar folket.

3Den som älskar vishet ger sin far glädje,

den som går till horor gör av med förmögenheten.

4Med rättvisa bygger kungen upp landet,

den som ökar pålagorna ödelägger det.

5Den som smickrar sin nästa

lägger ut ett nät för hans fötter.

6Den gudlöse snärjs i sin synd,

men den rättfärdige kan glädjas och jubla.

7Den rättfärdige sörjer för de svagas rätt,

den onde saknar all insikt.

8Hädare hetsar upp hela staden,

de visa får vreden att lägga sig.

9När den vise drar dåren inför rätta

blir det skrik och skratt och ingen ordning.

10De blodtörstiga hatar den oskyldige,

men de rättrådiga skyddar hans liv.

11Dåren ger luft åt sin vrede,

den vise behärskar sig.

12En härskare som lyssnar på lögner

får idel skurkar i sin tjänst.

13Fattig och förtryckare lever sida vid sida,

åt båda ger Herren ögonens ljus.

14När kungen dömer de svaga rättvist

skall hans tron bestå för alltid.

15Tuktan med käppen ger vishet,

men en ouppfostrad pojke är en skam för sin mor.

16När de onda frodas, frodas synden,

men de rättfärdiga skall se deras fall.

17Tukta din son, så gör han dig nöjd

och fyller dig med välbehag.

18Utan profeter förvildas folket,

lycklig den som håller lagen.

19Ord fostrar ingen slav,

han förstår men lyder inte.

20Ser du en som pratar i tid och otid —

det är mera hopp om en dåre.

21Om en slav skäms bort från ungdomen

blir han uppstudsig med tiden.

22En argsint man vållar gräl,

den hetlevrade förbryter sig ofta.

23Högmod leder till förödmjukelse,

men den ödmjuke vinner ära.

24Hälaren är sin egen fiende,

han hör förbannelsen men tiger.

25Fruktan för människor blir en snara,

men den som litar på Herren får skydd.

26Många söker företräde hos härskaren,

men av Herren får var man sin rätt.

27Missdådaren är vidrig för de rättfärdiga,

den redbare är vidrig för de onda.

30

FEMTE SAMLINGEN (kap. 30)

301Ord av Agur, Jakes son, från Massa.

Så talar den man som inte Gud är med:

Jag är trött och uppgiven, Gud.

2Jag är som ett oskäligt djur,

mänskligt förstånd fattas mig.

3Jag har inte förvärvat vishet,

kunskap om den Helige saknar jag.

4Vem har stigit upp till himlen och kommit ner igen?

Vem har fångat vinden i sina kupade händer?

Vem har knutit in vattnet i sin mantel?

Vem har märkt ut jordens gränser?

Vad heter han, vad heter hans son —

vet du det?

5Alla Guds ord är utan slagg,

han är en sköld för dem som flyr till honom.

6Lägg ingenting till hans ord,

så att han inte kan anklaga dig för lögn.

7Två saker ber jag dig om,

neka mig dem aldrig till min död:

8håll falskhet och lögn ifrån mig,

och gör mig varken fattig eller rik.

Ge mig bara mitt beskärda bröd,

9gör mig varken så mätt att jag förnekar dig

och säger: »Vem är Herren?«

eller så utblottad att jag stjäl

och kränker min Guds namn.

10Förtala inte slaven hos hans herre,

då förbannar han dig och du får ditt straff.

11Det finns de som förbannar sin far

och inte välsignar sin mor.

12Det finns de som tror sig vara rena

men inte har tvättat av sig sin smuts.

13Det finns de som har stolta ögon

och kastar högmodiga blickar.

14Det finns de som har svärd till tänder

och knivar till käftar,

de vill äta de svaga ur landet,

de fattiga från deras jord.

15Blodigeln har två döttrar: Mer! och Mer!

Tre ting är omättliga,

fyra säger aldrig: Nog!

16Dödsriket, det ofruktsamma skötet,

jorden som aldrig blir mätt på vatten

och elden som aldrig säger: Nog!

17Den som ser hånfullt på sin far

och vägrar att lyda sin mor,

hans ögon skall ravinens korpar hacka ut

och örnens ungar äta upp.

18Tre ting övergår mitt förstånd,

fyra kan jag inte fatta:

19örnens väg över himlen,

ormens väg över klippan,

skeppets väg över havet

och mannens väg i kvinnan.

20Så gör äktenskapsbryterskan:

äter, torkar sig om munnen

och säger: Jag har inget ont gjort.

21Tre är det som får jorden att bäva,

fyra kan den inte uthärda:

22en slav som blir kung,

en odåga som lever gott,

23en förskjuten kvinna som blir gift

och en piga som tar sin matmors plats.

24Fyra är det som är små på jorden

och ändå visast bland de visa:

25myran är utan styrka

men samlar sin föda om sommaren,

26klippgrävlingen är utan kraft

men bygger sitt bo i klyftorna,

27gräshoppan har ingen kung

men rycker fram i slutna led,

28ödlan kan fångas med händerna,

ändå finns den i kungens palats.

29Tre är det som rör sig ståtligt,

fyra som har ståtlig gång:

30lejonet, starkast bland djuren,

som inte viker för någon,

31den kråmande tuppen och bocken

och kungen i spetsen för sin här.

32Har du förhävt dig, tanklöst

eller med avsikt — sätt handen för munnen!

33Ty som ost pressas fram ur mjölk

och blod pressas fram ur näsan,

så pressas fejd ur vrede.

31

SJÄTTE SAMLINGEN (31:1–9)

311Ord till Lemuel, kung av Massa,

med vilka hans mor förmanade honom:

2Nej, min son, nej, mitt skötes son,

nej, mina löftens son!

3Ge inte din kraft åt kvinnor,

hänge dig inte åt dem som är kungars fördärv.

4Kungar anstår det inte, Lemuel,

kungar anstår det inte att dricka vin,

furstar inte att trakta efter rusdrycker,

5så att de dricker och glömmer lagen

och vränger rätten för de nödställda.

6Ge vin åt dem som har det svårt,

ge de bedrövade att dricka,

7så att de glömmer sin fattigdom

och inte tänker på sitt elände mer.

8Höj din röst för den stumme,

till försvar för alla som sviktar.

9Höj din röst och döm rättfärdigt,

försvara de fattiga och svaga.

Den goda hustrun

10Att finna en driftig hustru, vem förunnas det —

långt mer än pärlor är hon värd.

11Blint litar hennes man på henne,

och vinsten uteblir inte.

12Dagligen är hon honom till nytta,

aldrig till skada.

13Efter att ha skaffat ull och lin

arbetar hon med flinka händer.

14Från avlägsna trakter hämtar hon förråd,

hon är som köpmannens skepp.

15Gryningen är inte inne när hon stiger upp,

sätter fram mat åt familjen

och ger pigorna deras portioner.

16Hon ser ut en åker och köper den,

planterar en vingård för det hon själv har tjänat.

17Ivrigt går hon till verket

och hugger i med starka armar.

18Kan hon märka att affärerna går bra

får hennes lampa brinna hela natten.

19Lätt hanterar hon sländtrissan

och håller sländan i handen.

20Mot de svaga räcker hon ut handen,

hon öppnar sin famn för de fattiga.

21När snön kommer ängslas hon inte:

hela familjen har kläder av ylle.

22Också täcken väver hon själv,

hon är klädd i linne och purpur.

23På hennes man ser alla med aktning,

där han sitter bland de äldste i porten.

24Rockar av linne syr hon och säljer,

handlaren förser hon med bälten.

25Styrka och värdighet utstrålar hon

och ser leende framtiden an.

26Talar gör hon med klokhet,

vänliga förmaningar delar hon ut.

27Uppmärksamt följer hon allt i huset,

aldrig äter hon lättjans bröd.

28Välsignad blir hon av sina barn,

och hennes man lovprisar henne:

29Åtskilliga duktiga kvinnor har jag sett,

men du överträffar dem alla! —

30Älsklighet kan bedra, skönhet förgår,

för sin gudsfruktan skall en hustru prisas.

31Överlämna åt henne hennes mödas lön,

må hon prisas i portarna för sina verk.