Bibel 2000 (B2000)
27

271Yvs inte över morgondagen,

du vet inte vad den bär i sitt sköte.

2Låt en annan prisa dig, inte din egen mun,

en främmande, inte dina egna läppar.

3Stenen är tung, sanden en börda,

men tyngre att bära är dårens ilska.

4Vreden är grym, raseriet en stormflod,

men vem håller stånd mot svartsjukan?

5Bättre öppen kritik

än dold kärlek.

6Vännens örfil är ärligt menad,

fiendens kyssar vill bedra.

7Den mätte ratar den finaste honung,

den hungrige finner det beska sött.

8Lik en fågel långt från sitt bo

är en människa långt från sitt hem.

9Olja och rökelse gör hjärtat glatt,

vänskapens sötma ger själen kraft.

10Överge inte din och din fars vän,

gå inte till din bror när du själv är i nöd.

Bättre nära granne än fjärran frände.

11Bli vis, min son, så gör du mig lycklig,

och jag kan ge mina belackare svar på tal.

12Den kloke ser faran och tar skydd,

den oerfarne trampar på och får sitt straff.

13Ta manteln från den som borgat för en främling,

kräv pant då det gäller en okänd.

14Välsignar man någon högljutt

tidigt om morgonen,

tas det som en förbannelse.

15Som evigt takdropp en regnig dag,

så är en gnatig hustru.

16Att hejda henne är som att hejda vinden,

som att gripa olja med handen.

17Järn ger skärpa åt järn,

människa åt människa.

18Den som vårdar fikonträdet får äta dess frukt,

den som sköter om sin herre blir ärad.

19Som anletsdragen präglar det yttre,

så präglar hjärtat människan.

20Dödsriket och avgrunden är omättliga,

och omättliga är människans ögon.

21Silver prövas i degeln och guld i ugnen,

och människan döms efter sitt rykte.

22Stöt dåren i morteln,

krossa honom bland kornen —

dårskapen går inte ur honom.

23Håll reda på hur fåren har det,

ta väl hand om dina hjordar.

24Inte består skatter för evigt

eller rikedom släktled efter släktled.

25Men när nytt gräs kommer upp efter slåttern

och fodret samlas in från bergen,

26då har du lamm som ger kläder

och bockar så att du kan köpa mark

27och getmjölk nog till föda åt dig själv,

till föda åt din familj

och till dina pigors uppehälle.

28

281Den onde flyr fast ingen jagar honom,

den rättfärdige är orädd som ett lejon.

2Ett land i uppror får många härskare,

den kloke och erfarne skapar varaktig ordning.

3En storman som förtrycker de svaga

är ett slagregn som fördärvar grödan.

4De som överger lagen prisar syndaren,

de som håller fast vid lagen bekämpar honom.

5Gudlösa människor inser inte vad det rätta är,

men de som söker Herren har insikt i allt.

6Bättre fattig och oförvitlig

än rik på orätt väg.

7En förståndig son håller fast vid lagen,

den som sitter bland rumlare skämmer ut sin far.

8Den som ökar sin rikedom genom ocker och räntor

samlar åt den som hjälper de fattiga.

9När en man vägrar lyssna till lagen

blir även hans bön något avskyvärt.

10Den som lurar de redliga vilse,

han faller i sin egen grop;

det goda tillfaller den oförvitlige.

11Den rike tycker att han är klok,

en fattig med insikt genomskådar honom.

12De rättfärdigas triumf firas med prakt och glans,

när de onda tar makten håller folk sig undan.

13Att dölja sina brott ger ingen framgång,

den som bekänner och ångrar sig blir benådad.

14Lycklig den som alltid fruktar,

den som förhärdar sig störtar i olycka.

15Som ett rytande lejon, en slående björn

är en ond härskare över ett svagt folk.

16En oförståndig furste ökar förtrycket,

den som skyr rofferi får leva länge.

17Den som tyngs av blodskuld

skall vara på flykt intill döden:

ingen får hjälpa honom.

18Den oförvitlige kan vandra trygg,

den som tar orätta vägar faller i gropen.

19Den som odlar sin jord får äta sig mätt,

den som jagar efter tomhet mättas med fattigdom.

20En pålitlig man blir rikt välsignad,

den som snabbt vill bli rik får sitt straff.

21Att vara partisk är aldrig rätt,

men somliga gör orätt för en brödbit.

22Den girige ränner efter rikedom,

han vet inte att nöden hinner upp honom.

23Den som tillrättavisar uppskattas mer

än den som bara kommer med smicker.

24Den som plundrar sin far och mor

och säger: »Det är inget brott!«

han är en dråpares like.

25Snikenhet skapar tvist,

att lita på Herren ger rik lön.

26En dåre är den som litar på eget förnuft,

den som följer visheten går säker.

27Den som ger åt de fattiga skall ingenting sakna,

den som vänder bort blicken förbannas av många.

28När de onda tar makten gömmer sig folk,

när de faller blir de rättfärdiga många.

29

291Den som tuktas ofta och ändå är stursk

skall krossas plötsligt och ohjälpligt.

2När de rättfärdiga är många gläder sig folket,

när de onda härskar suckar folket.

3Den som älskar vishet ger sin far glädje,

den som går till horor gör av med förmögenheten.

4Med rättvisa bygger kungen upp landet,

den som ökar pålagorna ödelägger det.

5Den som smickrar sin nästa

lägger ut ett nät för hans fötter.

6Den gudlöse snärjs i sin synd,

men den rättfärdige kan glädjas och jubla.

7Den rättfärdige sörjer för de svagas rätt,

den onde saknar all insikt.

8Hädare hetsar upp hela staden,

de visa får vreden att lägga sig.

9När den vise drar dåren inför rätta

blir det skrik och skratt och ingen ordning.

10De blodtörstiga hatar den oskyldige,

men de rättrådiga skyddar hans liv.

11Dåren ger luft åt sin vrede,

den vise behärskar sig.

12En härskare som lyssnar på lögner

får idel skurkar i sin tjänst.

13Fattig och förtryckare lever sida vid sida,

åt båda ger Herren ögonens ljus.

14När kungen dömer de svaga rättvist

skall hans tron bestå för alltid.

15Tuktan med käppen ger vishet,

men en ouppfostrad pojke är en skam för sin mor.

16När de onda frodas, frodas synden,

men de rättfärdiga skall se deras fall.

17Tukta din son, så gör han dig nöjd

och fyller dig med välbehag.

18Utan profeter förvildas folket,

lycklig den som håller lagen.

19Ord fostrar ingen slav,

han förstår men lyder inte.

20Ser du en som pratar i tid och otid —

det är mera hopp om en dåre.

21Om en slav skäms bort från ungdomen

blir han uppstudsig med tiden.

22En argsint man vållar gräl,

den hetlevrade förbryter sig ofta.

23Högmod leder till förödmjukelse,

men den ödmjuke vinner ära.

24Hälaren är sin egen fiende,

han hör förbannelsen men tiger.

25Fruktan för människor blir en snara,

men den som litar på Herren får skydd.

26Många söker företräde hos härskaren,

men av Herren får var man sin rätt.

27Missdådaren är vidrig för de rättfärdiga,

den redbare är vidrig för de onda.