26¹Som snö om sommaren och regn vid skörden,

lika illa passar ära för dåren.

²Som den flaxande sparven, som svalan i flykt

är en grundlös förbannelse som far förbi.

³

och ris åt dårens rygg!

⁴Svara inte dåren på hans eget dumma sätt,

då kan du själv bli likadan.

⁵Svara dåren på hans eget dumma sätt,

annars kan han tro att han är klok.

⁶Den som sänder bud med en dåre

hugger benen av sig och utmanar olyckan.

⁷Kraftlösa som den lames ben

blir ordspråk i dårens mun.

⁸Som att binda fast stenen i slungan

är det att ge dåren ära.

⁹Som en törntagg i handen på den druckne

blir ordspråk i dårens mun.

¹⁰26:10 Texten rekonstruerad med stöd av Peshitta och Targumen; MT oklar.En skytt som sårar alla som går förbi

är den som lejer dåren och drinkaren.

¹¹

och dåren gör om sin dumhet.

¹²

det är mer hopp om dåren än om honom.

¹³

det är ett lejon på gatan!«

¹⁴Dörren vänder sig på gångjärnet,

den late vänder sig på sängen.

¹⁵Den late sticker handen i skålen

men orkar inte föra den till munnen.

¹⁶Den late tror att han är klokare

än sju som ger vettiga svar.

¹⁷Som att dra en hund i örat

är det att brusa upp vid andras gräl.

¹⁸Lik en galning som skickar i väg

bränder och pilar och död

¹⁹är den som lurar sin vän

och sedan säger: Jag skämtade bara!

²⁰

när baktalaren gått dör grälet ut.

²¹Kol för glöden, ved för elden

och en grälmakare för att striden skall flamma.

²²

de slinker ner i människans inre.

²³Som glasyr över lera

är smicker på tungan och ondska i hjärtat.

²⁴

i sitt inre gömmer han svek.

²⁵Han talar så vackert, men tro honom inte!

Sjufaldig vidrighet finns i hans hjärta.

²⁶Han kan förställa sig och dölja sitt hat,

men hans ondska skall bli uppenbar för alla.

²⁷

den som vältrar upp en sten får den över sig.

²⁸26:28 dem han skadar Grundtextens innebörd osäker.Lögnaren hatar dem han skadar,

smickraren vållar fördärv.